Baskien

Dagen före vi lämnade La Rochelle märkte vi att kylen inte var kall och vi fick flytta upp kylvarorna till kylen i sittbrunnen. Öl och rosé mm fick stå tillbaka för nödvändigare saker som behövde vara kalla (vad nu skulle kunna vara viktigare). Innan vi gick skickade vi iväg ett mail till tillverkaren för att få tips på reparatörer i trakten av San Sebastian. När vi närmade oss Spanien och fick mobiltäckning igen så hade vi fått svar med ett telefonnummer att ringa. Trots att klockan var ca 18 så svarade de glatt och lovade att komma till oss dagen efter. När vi kom fram till San Sebastian och ropade upp på vhf:en kom hamnkaptenen ut, mötte upp och visade oss in till en plats inne i den lilla hamnen. Vi hade läst att där var det alltid fullt och att maxlängd på båten fick vara 15 meter och hade därför räknat med att få ligga på en boj. Så vi blev verkligen glatt överraskade när vi fick en fin plats vid den gamla stadsdelen. Dagen efter sov vi rätt länge för man blir trött av en 30 timmars segling, man kommer inte in i rätt rytm och delar upp natten mellan sig så det blir inte jättemycket sömn. Vi åt därför frukost sent och precis när vi var klara kom killarna för att fixa kylen. Det var ett kretskort som gått sönder men de passade samtidigt på att fylla kylmedia och servade båda kylarna och frysen vilket är perfekt. Det är nog svårare att få tag på en servicetekniker i Stilla havet.

Vi promenerade runt i staden som verkligen också är en pärla. Den gamla staden med små gränder som dygnet runt myllrar av liv och den nyare med shoppinggator och fina stränder. Det är mycket folk på stränderna så det är riktigt trångt. Vi var även uppe på de båda kullarna som ligger på var sin sida av staden. Härifrån har man fin utsikt. Till den ena toppen går det en gammal bergbana från 1912 upp till ett tivoli som byggdes samma år. Till den andra får man gå vilket är svettigt i trettio graders värme. Uppe på den toppen finns en fästning från 1700-talet och där står även den stora kristusstatyn som blickar ut över staden.

Den årliga jazzfestivalen Jazzaldia var igång och det var kul att gå runt till de olika scenerna och lyssna på musik på kvällarna. Att den sponsras av Heineken gjorde det extra trevligt. I Baskien är det Pintxos som gäller och det kryllar av ställen som serverar dessa små goda maträtter. I den gamla stadsdelen ligger de vägg i vägg. Första kvällen åt jag (Jocke) nio stycken vilket kan erkännas är några för många men de är ju så goda.

En dag kom en båt in i hamnen och hade hjälp av sjöräddningen. Han fick plats bredvid oss och det visade sig att det var en norsk kille som seglade ensam med sin son. De hade gått från Frankrike och under en period drabbats av stora vågor som slog över båten. I samband med dessa ramlade pappan och skadade ena knät och den andra foten. Ambulansen kom strax efter de lagt till och de fick åka till sjukhuset för att undersöka om det var något allvarligt. När de kom tillbaks gav vi den lilla tvååringen lite mat medan hans pappa fick komma i ordning med båten. Skönt att det ändå gick bra för det hade ju kunnat sluta värre.

Första dagen pratade vi med hamnkaptenen och sa att vi ville stanna till den 4 augusti. Imposible svarade han på spanska vilket även vi förstod. Man får max ligga här i två dagar fortsatte han fortfarande på spanska, men att han skulle göra ett undantag för oss så vi kunde få stanna i tre dagar. Han var verkligen trevlig och presenterade sig som George men att han på baskiska hette Gorka. Det är väldigt få som pratar engelska här men spanska pratar de gärna och fort även om man inte förstår något så fortsätter de att prata. Men med hjälp av Google translate, teckenspråk och ett stort tålamod från bådas sida fick vi sedan veta att han pratat med sin chef och att det var ok för oss att stanna kvar till den 4 augusti. Efter sex dagar i San Sebastian åkte Cecilia hem för att fixa med lite saker. Sonen Fredrik kom ner med samma plan som Cecilia skulle åka hem med och han och jag stannade sedan kvar i ytterligare tre dagar så totalt 9 dagar blev det i San Sebastian så spanjorerna kan verkligen vara flexibla.

Vi hade väldigt varma dagar här och på kajen till den lilla hamnen samlades varje dag mängder med barn och en del vuxna för att bada. Vi satt ofta i skuggan under biminin och tittade på. När vattnet var lågt var det upp till 5-6 meter ner till vattnet och en del gjorde volter med skruv så det blev nästan som en liten vattenshow. Fredrik kunde naturligtvis inte vara sämre så han simmade över och dök från kajkanten han också.

På morgonen när vi skulle gå ringde Gorka och fixade plats åt oss i Mutriku. Även det en hamn som inte skulle kunna ta emot oss enligt guideböckerna men med lite hjälp från rätt personer funkar allt. Mutriku är en fantastisk liten by som är byggd på bergssluttningen ner mot hamnen. Gatorna är smala och branta och turisterna få. Den dagen som vi var där var det konsert på torget med ett baskiskt band. Vi gick för att lyssna och satt på kyrktrappan tillsammans med många andra. Vi hade köpt varsin öl i en av barerna på torget och det var inga problem att ta med sig den till kyrktrappan. Det gjorde alla. En del hade med sig baguetter, ost och vin så det var som en liten folkfest. Vi enades om att vi hade hört bättre musik men att bara sitta och titta på vimlet var kul.

Dagen efter seglade vi till Bermeo.

Här fanns ingen plats på bryggan som var stor nog så vi fick ligga mot en kaj. Eftersom skillnaden mellan hög- och lågvatten var ca 4 meter så blev det högt att klättra upp ibland. Som tur var hade vi en stege precis bredvid. Eftersom vi inte kan spanska så blev det en liten språkförbistring här. När hamnkaptenen pekade mot kajen där vi skulle ligga så sa han att vi inte fick ligga framför den lilla fabriken, vilket vi tolkade som bortanför när han pekade. Vi la oss därför fel men det visste vi ju inte om, och ingen sa något heller. Vi märkte det dock rätt drastiskt klockan halv sex på morgonen när en stor fiskebåt lyste och skrek på oss så det var bara att kliva upp och flytta. Bermeo var inte lika mysigt som Mutriku men vi strosade runt på stan tills det blev för varmt och då gick vi tillbaka och badade.

Baskien har slagits för sin självständighet men år 2014 började separatistgruppen ETA att överlämna sina vapen. En del av gruppen sitter fortfarande fängslade och här och var syns de politiska budskapen om amnesti.

Fredrik skulle resa hem ifrån Bilbao så vi seglade dit ett par dagar innan hans hemresa. I Bilbao som är en större stad ligger hamnen i en förort som heter Getxo. Vi fick en bra plats i den innersta av de två hamnar som finns här. Det var perfekt för här är det nära till tunnelbanan, affärer och restauranger. I Getxo finns också ett världsarv som vi gick och tittade på. Det är världens äldsta transportbro konstruerad av Gustave Eiffels elever och var en lösning som gjorde att sjöfarten in till Bilbao kunde pågå utan att bli avbruten av en bro. Istället har man en gondol som kan transportera sex bilar och ett tiotal människor över till andra sidan. Förmodligen var inte rusningstrafik uppfunnen 1893 för det känns inte så effektivt med dagens trafikflöde.

Bilbao är en trevlig stad. Den gamla stadsdelen känns nästan som San Sebastian med sina mängder av små barer och pintxos ställen. Som kontrast till de gamla husen ligger på andra sidan staden Guggenheimmuséet ritat av arkitekten Frank Gehry i dekonstruktivistisk stil. Byggnaden har kallats för ”den mest framstående byggnaden i vår tid” och visst är den spektakulär, byggd i titan, kalksten och glas.

Fredrik och jag avslutade hans vecka med en härlig skaldjursmiddag med efterföljande barrunda.

När Fredrik hade åkt hem ägnade jag tiden till båtvård. Motorn servades och överbyggnaden vaxades. Slutligen polerades allt det rostfria så när Cecilia kom ett par dagar senare så var båten i ett glänsande skick.

 

Vi har nu lämnat Baskien och seglat vidare västerut. Klicka i menyn så ser ni var vi är just nu.