Portugal

Vi lämnade Spanien bakom oss och det dröjde inte allt för länge innan den portugisiska kustbevakningen kom för att titta på vad vi var för typer. De bara gled upp bredvid och kollade på oss ett litet tag sedan gjorde de samma sak med RiRi. Tydligen såg vi ärliga ut för de ropade inte ens upp på vhf:en för att ställa några frågor. De bara kollade på oss och åkte sedan iväg. Strax innan vi kom fram till Porto såg vi stora fenor i vattnet som såg annorlunda ut mot vad vi sett tidigare. När vi senare granskade bilderna är vi ganska säkra på att det var rissodelfiner samt grindval. De gillar att simma ihop och det var väl en sådan blandflock som vi stötte på. Man ser att fenorna skiljer sig åt både i form och i färg.

Vi kom fram till Douro marina vid Porto precis innan solen gick ned och hade after sail i vår sittbrunn. Dagen efter åkte vi in till Porto och promenerade runt i stan. Vi började med portvinsprovning och lärde oss att det finns olika typer av portvin. Tydligen har portvinsförsäljningen dalat på grund av att de yngre generationerna dricker andra drycker. Tillverkarna har börjat marknadsföra nya ideéer för att få fart på försäljningen igen. Bland annat portvin och tonic som de vill ska konkurrera ut den vanliga GT:n men det tror jag inte kommer att inträffa. Porto som en gång i tiden var huvudstad, är en gammal och rätt sliten stad. Många fastigheter, till och med i city, står tomma och en del saknar tak eller fönster. Ekonomin är visst på uppgång men det behövs mycket pengar för att få ordning på allt. Att staden är med på världsarvslistan gör det ännu dyrare för allt måste renoveras varsamt.

Vi stannade i Porto i fem nätter och en av dagarna hyrde vi bil och körde till Dourodalen. Ett mycket vackert område 10 mil in i landet. Här odlas mängder med vindruvor till både vin och portvinstillverkning. Allt skeppas senare via floden till Porto för lagring.

Vi tejpade ihop vår trasiga gennaker lite provisoriskt. Den höll sedan fint ner till Cascais där vi lämnade in den på reparation.

En dag gled våra kompisar Andy och Mia in till marinan med sin båt Isbjörn. De lämnade Sverige i april för att segla till Svalbard via Norge. Därefter har de seglat ner till Island och vidare till Irland och kom nu alltså till Porto. Deras seglingar finns att läsa om på 59-north.com. Andy driver även världens största podcast om segling som även den finns på samma hemsida.

 

Här träffade vi även Ryan och Sophie för första gången. De seglar runt med sin båt Polar Seal. Ryan jobbar på distans och Sophie gör härliga Youtube-filmer om deras seglingar. På kvällen åt vi middag tillsammans i den lilla byn bredvid marinan.

 

I byn gick kvinnorna till ett speciellt tvätthus för att tvätta.

 

 

Vi seglade vidare till en stad som heter Figueira da Foz och senare till Nazaré. Figueira da Foz har en fantastisk strand men är i övrigt en sömning småstad. När vi frågade i marinan om tips på vad vi skulle se i stan sa dom att vi skulle ta tåget till en annan stad. Tobbe och Anna bjöd sedan på sin specialitet, ¨Slafsburgare¨, ombord på RiRi. En slafsburgare innehåller extra av allt från skagenröra till mozzarellaost och äts bäst med förkläde på.

I Nazaré samlas varje vinter världens surfare för att surfa på de stora vågorna som bildas här. Här har man surfat på den största vågen i världen som var 31 meter hög. Att vågorna blir så stora beror på att det finns en djupgrav formad som ett V i havet utanför stan och när de stora atlantvågorna dånar in via denna så växer de sig gigantiskt stora när graven blir grundare och övergår i strand. Här kan ni se filmen när världsrekordet sattes. Förutom det så är Nazaré en jättefin stad med två långa sandstränder. Den ena delen av staden ligger uppe på en klippa medan den andra är nere vid stranden. Däremellan går en Funicular (bergbana). Man kan fortfarande se kvinnor bära de traditionella kjolarna som sägs vara sju lager tjocka. På stranden samsas turisterna med sina parasoller och surfbrädor med lokalbefolkningens fiskebåtar och ställningar för att torka fisken på.

Färden gick sedan vidare till Peniche. Där är hamnen inget vidare så vi låg dåligt och stannade bara över natten. Vi hann med en promenad men stan var inte heller speciellt fin vilket också gjorde att vi drog vidare. Portugals kust är känd för att vara dimmig. Vi hade klarat oss från dimma men på vägen ner mot Cabo Raso fick även vi vår beskärda del.

När man sedan rundar udden och svänger in mot Cascais ändrar sig klimatet och det blir torrare och varmare på nolltid. Vi hade bokat plats i Cascais marina i 14 dagar för vi hade bestämt att åka hem till Sverige ett tag och hälsa på familjen. Innan vi åkte hem hann vi både med en tur till Lissabon samt att bli hembjudna till Jörgen och Louise som är bosatta i Cascais.

Lissabon är en härlig stad byggd på sju kullar (precis som Rom). Gamla spårvagnar skramlar fram på gatorna och stadsdelarna skiljer sig mycket ifrån varandra. Några med trånga gränder fulla med barer och andra med bredare gator fulla med shopping. Mest känd är spårvagnslinje 28 och vi hade tänkt att åka med den upp till en gammal borg där man har vid utsikt över staden. Tyvärr åkte vi åt fel håll och hamnade vid en kyrkogård men kul var det (och trångt). Vi tog taxi tillbaks till utsikten och friskade upp oss i en bar med fin utsikt.

Jörgen och Louise kom och hämtade oss i marinan med sin bil och vi åkte hem till deras hus. Vi fick bada i poolen och bjöds sedan på en god fiskgryta samtidigt som vi förhörde dem på hur det de haft det på deras jorden runtsegling som avslutades i somras. Vi fick mängder med bra tips och råd.

Vi lämnade båten och flög hem till Stockholm för att träffa nya och gamla familjemedlemmar och när vi kom tillbaka så hade vi med oss sonen Johan som skulle vara med i en vecka.

Vi gjorde en ny tur in till Lissabon med honom och så gick vi runt i Cascais. Denna helg var det World cup i Socca som är en slags fotboll på en mindre plan och med färre spelare. Detta var sportens första world cup. Det var kulturfestival i Cascais så det var verkligen liv och rörelse på alla ställen.

Någon dag senare seglade vi till staden Sines. Där är Vasco da Gama född. Han ärvde uppdraget att hitta sjövägen till Indien från sin far. Till skillnad mot Columbus så hittade han faktiskt fram dit. Han hittade även hem igen och blev rikt belönad av kungen. Dessutom hade han tagit med sig massa varor tillbaka ifrån Indien så han blev ordentligt rik på kuppen.

Från Sines seglade vi sedan runt Europas sydvästra udde Cabo de sao Vicente och ankrade där vid en strand. På natten kom dyningarna in från Atlanten så det blev inte många timmars sömn på grund av att båten rullade så mycket men fint var det. Vattentemperaturen hade stigit till 23 grader och det var skönt att svalka av sig för solen stekte på bra.

Vi gick sedan för motor till Lagos för det var helt vindstilla. Lagos är en fin stad med en stor marina. Vi promenerade runt i stan och på kvällen hade vi avskedsmiddag med Johan som flög hem dagen efter. Vi hade bjudit våra grannar ifrån Stockholm på lunch. De bor inte så långt ifrån Faro så Johan fick åka med i deras bil till flygplatsen. I marinan hade vi träffat Ryan och Sophie med Polar Seal igen och dagen efter kom Andy och Mia med Isbjörn ifrån Madeira. Deras säsong med betalande gäster var nu slut och vi hade en skön eftermiddag tillsammans i vår sittbrunn med mycket snack och erfarenhetsutbyte.

Marina de Lagos är en stor marina så vi utnyttjade vår hailer, en megafon på masten för att kommunicera med våra kompisar på Polar Seal. Se deras youtube klipp här.

Nu är vi på väg mot Porto Santo och när detta läggs upp på hemsidan är vi framme där efter tre dagars segling. Här ska vi vara i några dagar innan vi fortsätter till Madeira och sedan mot Kanarieöarna.