Under vintern -15/-16 var vi i Ipswich ett par gånger för att kolla till båten samt för att lasta ombord all utrustning och reservdelar som vi fick med på köpet. När sedan båten sjösattes inför hemfärden så upptäcktes att batterierna var slut och inte tog emot laddning längre. När detta upptäcktes var vi redan på väg till Ipswich. Peter och Heléne som skulle vara med på hemresan kunde dock boka om och kom några dagar senare. Vi hann då med en utflykt till Cambridge och lite annan sightseeing med vår hyrbil, så det gick ingen nöd på oss. När de nya batterierna väl var installerade och kompisarna Peter och Heléne hade kommit så var det dags för avfärd. På vägen ut ur River Orwell gjorde Fox’s killar en sista justering av riggen. Vi släppte sedan av dem innan vi kom ut på havet. Det var en härlig känsla att i den fina vinden styra vår båt hemåt. Det var inte lika härligt när vi på kvällen skulle sätta på värmaren och den vägrade att starta. Det visade sig senare vara en ärgad kabel men det var kalla nätter i kojen med mössa på under hela hemresan. Utanför Holland blev vi bordade av Holländska kustbevakningen. Vi hade ordning på alla papper så det blev ett trevligt besök. På väg in mot Brunsbüttel så fick vi strömmen mot oss. Knopmätaren visade 7,5 knop men gps:en visade att vi bara gjorde 2 knop över grund. Trist men inget att göra åt. Kielkanalen gick bra och vi slapp till och med att betala för automaten var på service. Så var vi ”hemma” i Östersjön igen och ett par dagar senare låg vi vid vår bryggplats, på Sune Carlssons Båtvarv i Saltsjöbaden, efter 5 dagars nonstopsegling. Den sista dagen visade instrumenten som lägst -0,1 grader i vattnet så det var kalla nätter även nere i ruffen eftersom värmaren fortfarande strejkade.
Sommaren 2016 seglade vi norrut och målet var att runda Östersjöns nordligaste sjömärke som ligger i Töre. På vägen dit besökte vi kompisar i Söderhamn och i Hudiksvall. Vi stannade en vecka i Höga kusten och var bland annat på toppen av Mjältön som är Sveriges högsta ö. Vi var på Ulvön där vi köpte surströmming av ”Surströmmingskungen” Ruben Madsen och på Trysunda som kallas för Sveriges vackraste ö. Vi kom till slut till Luleå som har en väldigt fin skärgård. Där kan vi rekomendera Brändöskär som är jättefint.
Väl i Töre skulle vi runda bojen, men det var knappt att vi lyckades för det var grunt. Som tur var var det dybotten. Så med hjälp av en bra motor så kom vi runt. Vi gick sedan till Seskarö och därefter till Kataja som är Sveriges östligaste ö. På vägen söderut så stannade vi och gick en promenad på Malören.
Vi stannade sedan på Holmön igen och gick sedan in till Norrbyskär som är ett stycke svensk industrihistoria. Det är intressant att gå runt i det ”Idealsamhälle” som Kasper Sahlin skapade för över 100 år sedan. Efter några längre etapper så var vi hemma igen. Se bilder från seglingen här.
Sailing Bliss 