Södra Bretagne

La Rochelle, vilken stad! Det är vår favorit så här långt och jag återkommer till varför. I eftermiddags lämnade vi Vieux Port som den gamla hamnen heter inne i centrala staden och är nu på väg mot San Sebastian. Klockan är 23 och solen har gått ner för någon timme sedan, några stjärnor har börjat synas på himlen. Jag har kollat på min app i telefonen vilka de är. Till babord har jag Mars, rakt fram lyser Jupiter och tvärs åt styrbord är Venus. Månen lyser upp en bred vit gata i vattnet och på vår gennaker som drar oss fint framåt. Vi är på väg över den mytomspunna Biscayabukten något som man drömt om sedan man var liten.

Vid soluppgången dagen efter att Frankrike hade vunnit VM-guld i fotboll lättade vi ankar ifrån Camaret och fortsatte vår färd runt Bretagne. Tyvärr var det vindstilla och havet låg spegelblankt men det var sol och varmt. För motor passerade vi igenom Raz du Seine och svängde österut mot staden Concarneau. Vi hade valt att gå dit för att det låg en lagom dagsetapp bort och vi hade inte läst på så mycket mer än att hamnen skulle vara djup nog. Concarneau var mer än bara en hamn att övernatta i. Den gamla stadsdelen ligger på en ö mitt i staden och är en borg med gator och torg inuti. Massor av turister fanns det också. Efter att vi gått runt i borgen och på muren så tog vi en sväng i den nyare stadsdelen som var trevlig även den fast det hade blivit kväll och de flesta butiker hade stängt. En rolig historia var att för länge sedan hade man ingen kaj här utan fiskarna la båtarna på sandstranden. Vågorna gjorde dock att stranden var på väg att försvinna men man hade inte råd att bygga en kaj som vågbrytare. I slutet på 1800-talet gick ett ryskt fartyg på grund strax utanför staden. Fartyget var lastat med cementsäckar och dessa bärgades av byborna. Cementen hade stelnat när den blev blöt och säckarna staplades på stranden som skydd för vågorna. Kajen heter än idag den ryska kajen.

Dagen efter fortsatte vi till Lorient. Staden har fått sitt namn av att härifrån gick fartyg för länge sedan till Indien och andra länder i det som kallades Orienten. På franska L´Orient vilket så småningom blev Lorient. Vi fick plats i marinan inne i city och promenerade runt. Staden bombades hårt under andra världskriget och de flesta hus är byggda efter kriget. Anledningen till att staden drabbades hårt var att tyskarna hade en stor bas för sina ubåtar här.

Basen finns kvar än idag så dagen efter tog vi våra cyklar och cyklade dit. Basen hade plats för 38 ubåtar inomhus, har ett tak som är upp till åtta meter tjockt som skulle skydda mot de bomber som fanns på den tiden. Totalt gick det åt en miljon kubikmeter betong till bygget. Idag är det bland annat museum, men även en del marina företag har nu lokaler här. Här är också samlingsplats för franska kappseglare så här låg flera häftiga båtar vid bryggorna.

När tidvattnet var tillräckligt högt lämnade vi Lorient och seglade vidare ca 30 distans till ön Belle Île och staden Le Palais. Hamnen är för liten och grund för oss men man kan ligga med boj i aktern och fören förtöjd med lång lina in mot den stora vågbrytaren. Egentligen behöver man jolle för att komma iland men vi ville inte ta av kapellet på vår så vi fick skjuts av den snälla hamnkaptenen. Här fanns en jättefin liten by och så klart en stor borg byggd på 1700-talet av den för oss nu så välkände Vauban. Nästan överallt där vi har varit i Bretagne har denna Vauban varit och byggt fort och borgar. De flesta är helt otroliga byggen och man undrar hur det gick till, hur många de var som byggde mm. Förmodligen är man yrkesskadad men att Vauban under sitt liv på 1600-talet hann med att bygga 33 fästningar och förbättra över 300 fort runt Bretagne är bra jobbat. Att han dessutom hann vara med på 140 fältslag och 53 belägringar är otroligt. I en fiskaffär köpte vi en fisk och lite ostron att ha till förrätt sedan njöt vi av en god middag i den soliga sittbrunnen.

Les Sables d´Olonne var vårt nästa stopp. Återigen var vindarna för svaga för att kunna segla så det var bara att köra för motor hela vägen. Här är start och mål för kappseglingen Vendée Globe och vi fick en plats på denna brygga. Nu låg det ett sextiotal Mini 6.5 båtar här som skulle kappsegla singlehanded till Azorerna och tillbaka och en av dem tillhörde Irina Gracheva en vän till Micke Ryking som jag seglade över Atlanten med 2012. Jag hade haft lite kontakt med Micke och visste att även han var här. Vi träffades på bryggan och de kom senare till båten för en öl. Micke som nyligen seglat ensam över Atlanten hjälpte nu Irina med att förbereda hennes båt för kappseglingen till Azorerna. Nästa år ska hon vara med på Minitransat, en kappsegling där man seglar ensam med de små 6,5 meter långa båtarna över Atlanten. Micke ska troligen segla Route de Rhum i höst. Även där seglar man med enmansbesättning. Start i Frankrike och mål på Guadeloupe i Karibien. Det är tuffa kappseglingar och vi önskar dem lycka till. Vi strosade runt i Les Sables som är en badort med en lång fin strand och tillhörande strandpromenad med restauranger och barer. När vi var tillbaka i båten igen på eftermiddagen kom vi på att det var fredag och att vi då var värda en GT i solen på akterdäck. Drygt 14 tusen steg i en varm och solig stad tar på krafterna.

 

Vi fick återigen gå för motor när vi på söndagen gick mot La Rochelle. Det var dimma nästan hela vägen men den släppte strax före vi kom fram. Vi hade gått iväg tidigt för att hinna in till Bassin des Chalutiers i Vieux port där vi skulle ligga.

Bassängen är bara öppen två timmar före högvatten och fram till en halvtimme efter så det gäller att hinna fram i tid. På eftermiddagen gick vi runt och kollade in staden. La Rochelle blev aldrig bombat under kriget så alla hus är gamla vilket ger staden karaktär. Det finns restauranger överallt och det myllrar av liv och rörelse. Vi hade haft kontakt med våra vänner familjen Rosendahl som var på resa runt i Frankrike och som nu också var i La Rochelle. De kom och hälsade på i båten och hade med sig champagne som de hade köpt på ett champagnehus när de besökte den trakten. Det blev en bra start på kvällen som vi avslutade tillsammans på en restaurang i närheten.

Dagen efter gick vi runt i stan och vi började tycka mer och mer om den ju mer vi såg. Inga höga hus, små mysiga gränder, stockrosor och härliga små torg gör sammantaget att vi räknar La Rochelle till en av de trevligaste städer vi har besökt. Tänk på La Rochelle nästa gång du ska boka en weekendresa. Flyg till Bordeaux och sedan en inte allt för lång transfer så är man framme. Nästa dag var jag på marknaden och köpte ett kilo ostron, räkor och lite annat gott som vi skulle ha till middag. Ett kilo ostron kostar från 3 euro och uppåt beroende på storlek och sort så det är mycket billigare (och godare) än hemma i Sverige.

 

Efter frukost tog vi bussen ut på Île de Ré som är en ö utanför La Rochelle. Vi hade med oss cyklarna och besökte först staden Saint Martin de Ré. Här var jättefint men ganska fullt av turister. Vi cyklade vidare och kom så småningom fram till Ars en Ré där vi åt lunch. Här var det inte alls lika mycket turister. På ön odlar man ostron, tillverkar salt och gör cognac och vin. Vad mer behövs? Ett komplett samhälle helt enkelt.

 

På kvällen när vi var tillbaka i båten åt vi vår skaldjursmiddag. Vi hörde då någon slags orkester på håll. Vi hade hört den även dagen innan och nu blev vi nyfikna på vad det var. Vi följde ljudet och fann en blåsorkester som spelade alla möjliga kända låtar på ett roligt och showigt sätt. Natten var varm och vi stod och tittade på de som spelade och på staden som fortsatte att leva fast kvällen var sen. Se min film här. När de slutade spela efter flera timmar gick vi hem till båten med en skön känsla i kroppen. Vilken fantastisk stad detta är, den myllrar och lever sitt liv nästan dygnet runt.

Klockan halv tre på eftermiddagen nästa dag kunde vi komma ut ur bassängen och gav oss av. Vi skymtade Fort Boyard på håll, rundade Île d´Oleron, hissade gennakern och satte kurs söderut.  Det var en härlig segling , vinden stod sig bra under kvällen och jag tog det första passet. Klockan tre på natten väckte jag Cecilia. Gennakern var fortfarande uppe. Jag hade behövt ändra kurs lite för att få en bra vinkel mot vinden så kursen bar inte riktigt mot vårt mål. Det ordnar sig nog imorgon, tänkte jag, vinden hinner säkert vrida igen. Det var trots allt drygt 100 distans kvar till San Sebastian. Och så blev det, senare på natten vred vinden mot nordost och efter en gipp så bar det rakt mot San Sebastian igen. Innan frukost fick vi besök av en flock delfiner som simmade kring vår för i nästan en timme. De var säkert ett femtiotal. Det är så kul att sitta i fören och titta på deras hopp och hur de skickligt simmar i båtens bogsvall. De kommer upp ibland, tittar på oss och man kan höra hur de andas.

Tyvärr dog vinden ut på förmiddagen och det var bara att starta motorn. Vi riggade upp ett fiskespö och släpade ett drag efter båten. Efter bara en halvtimme fick vi vår första tonfisk. En fin silverskimrande fisk som kämpade ordentligt innan vi fick upp den på däck. Vi rensade den och totalt blev det 2 kilo kött. Direkt stekte vi lite till lunch. Fisken var så färsk att när Cecilia skar upp några bitar så darrade det fortfarande i köttet av nervryckningar. Det har vi aldrig varit med om förut och det kändes nästan läskigt. Vi sparade några fina bitar att grilla när vi kommer fram. Resten fryste vi in.

Vi kom fram till San Sebastian vid åtta tiden på kvällen och fick en fin plats inne i hamnen bredvid den gamla stadsdelen. Nu kommer vi att stanna här i en vecka och njuta av Pinxos och Cava.