Bilbao till Baiona

Vi lämnade Bilbao på morgonen den 12 augusti och seglade till Laredo som ligger en liten bit västerut. Här fann vi en bra gästhamn med jättetrevlig personal. När vi la till kom ett danskt par och hjälpte oss med tamparna, de följer vår blogg och såg oss komma in. Trevligt med hjälpsamma människor. Staden ligger längs med en lång sandstrand och på berget ovanför hamnen låg den gamla staden och ett gammalt fort.

Det tog på krafterna att gå upp på toppen men efter en dags segling är det skönt att få röra på benen.

DSC_3608
På svaj i Santander

Dagen efter gick vi till Santander där vi ankrade vid en sandstrand ganska nära stadens centrum. Santander som är huvudstad i provinsen Kantabrien är väl mest känd för banken med samma namn.

Det är en vacker kust att segla längs med. Pyrenéerna slutar (eller börjar) här och de högsta topparna når över 2 500 meter över havet. Här och där ser man fläckar av snö som ligger kvar på bergens nordsidor och det känns mer som att segla i en alpsjö än på Biscaya.

Bergskedjan har även gjort att de provinser som ligger här alltid har varit lite avskilda från resten av Spanien. Folket här är lokalpatriotiska och värnar om sin kultur som är lite annorlunda mot resten av Spanien. Synd att de flesta långseglare inte tar sig tid att segla hit för här är det verkligen vackert och de små städerna är fina och väl värda ett besök. De flesta långseglare går direkt från England eller Frankrike till A Coruna på Spaniens nordvästra spets.

Nästa stopp blev Gijon i provinsen Asturien och där var det ciderfest när vi kom dit. Den lokalt tillverkade cidern är mindre söt och smakar annorlunda än den som vi är vana vid hemma. Vi strosade runt och besåg staden. Tyvärr regnade det på förmiddagen. Det var det första regnet som vi fått sedan vi lämnade Stockholm så det gjorde inte så mycket. I Gijon träffade vi Elisabeth och Kaarina som var med i vår avseglagrupp i Oceanseglingsklubben och det var kul att få utbyta erfarenheter från våra resor så här långt. De hade seglat via Skottland och kommit till Gijon från Scillyöarna.

På morgonen den 16:e väcktes Cecilia av skönsång och ett paket innehållande en stor flamingo som hon ska ha och flyta på när vattnet blir varmare. Vi firade även födelsedagen med lunch bestående av Galicisk pulpo (bläckfisk) och en flaska bubbel senare på kvällen. I hamnen träffade vi ett engelsk par med en Oyster 47. De frågade om vår båt och det visade sig att de seglat Oyster World Rally tillsammans med vår båt 2013-2014 men de kände inte igen den eftersom vi lackerat om de gröna linjerna på skrovet till grå samt bytt färg på sprayhooden. Vi blev inbjudna på ett glas vin och det var kul att få ta del av deras erfarenheter.

Seglingen vidare mot Viveiro blev jobbig för vågorna kom från två håll. Båten gungade och for omkring och vi blev båda två för första gången lite sjösjuka. Inte så mycket men tillräckligt för att inte vilja gå ner och laga mat. Väl framme i Viveiro hade vi nu kommit till den sista provinsen som vi kommer besöka i Spanien nämligen Galicien. Galicien har vi längtat till för här finns Spaniens bästa skaldjur. Även Viveiro är en gammal stad med en medeltida stadskärna. I Viveiro såg vi för första gången de inglasade balkongerna som är typiska för Galicien.

Vi var inne på marknaden och hittade Percebes, långhalsar eller havstulpaner på svenska. Jocke hade ätit sådana i Bilbao och ville gärna köpa lite att ha till förrätt. Med hjälp av google translate frågade vi om de var färdiga att äta. Men de svarade nej så vi köpte inga eftersom vi inte visste hur vi skulle göra för att tillaga dem. Lite senare, efter att vi vandrat runt på stan, skulle vi handla på en supermarket och då fanns de att köpa även där.Jocke googlade snabbt fram hur de skulle tillagas och det var verkligen ett enkelt recept. De skulle bara kokas en minut i saltat vatten och det borde vi klara. De blev lika goda som på restaurangen i Bilbao så de kommer vi att köpa fler av. Vi passade även på att köra ett par tvättmaskiner när vi låg i hamn.

På eftermiddagen kom båten Glittra, med Christina och Jan-Olov från avseglargruppen, inglidande i hamnen och lade till nära oss. De seglade iväg samma dag som vi hemifrån och vi hade haft lite kontakt via nätet på vägen ner. Det blev fika i vår sittbrunn och några timmars snack om hamnar vi sett mm. På kvällen gick vi ut och la oss på svaj utanför hamnen för vi behövde fixa i ordning jollen som vi inte använt sedan i våras. Här i Galicien finns det många ställen där man kan ankra och det är skönt då vi bara har varit i hamnar i ett par månader. Dagen efter seglade vi till Cedeira, där vi låg på svaj utan att gå i land. I Galicien kallas de stora vikarna för Rior. Här i Cedeira är rian omgiven av höga berg och vinden faller ner från dem med ganska bra fart. Det blåste cirka 12 m/s ett tag men vi låg fast jättebra med vårt ganska stora ankare. När vi bytte ankare så valde vi ett nummer större än vad vi egentligen behövde men det känns skönt att veta att man sitter fast när det blåser så här.

Vi fortsatte till A Coruna som är Galiciens näst största stad. Här blev vi mottagna på bryggan av Anna och Torbjörn på båten RiRi. De hade precis kommit fram efter att ha seglat i tre dagar över Biscaya från Camaret i Frankrike. Senare på eftermiddagen firade vi deras översegling med bubbel i sittbrunnen på RiRi. Vi passade då på att få våra poströster bevittnade och vi bevittnade deras.

På morgonen därpå gick vi till posten för att skicka iväg våra röster inför valet i september.

DSC_3725
Vi ska skicka iväg våra röster

Det är alltid en speciell känsla att gå till vallokalen hemma i Sverige och även här kunde vi känna av den känslan när vi stegade uppför de pampiga trapporna till det storslagna postkontoret. Nu har vi gjort vår plikt. Det känns bra.

Vi promenerade runt i A Coruna som är en gammal mysig stad med butiker och restauranger och även här finns de fina galiciska balkongerna i mängder. Ett fönsterputsarmecka!

DSC_3742
En fönsterputsares paradis

På eftermiddagen kom Glittra in i hamnen och senare även Pegasus. Tillsammans med Sine Cura som redan låg här var vi totalt fem båtar från avseglargruppen. Det blev drink ombord på Glittra som sedan övergick i grillmiddag i vår sittbrunn. Det blev en sen men mycket trevlig kväll. Dagen efter gick vi tillsammans med Tobbe ifrån RiRi till tågstationen och tog ett tåg till Santiago de Compostela. Resan dit tog en halvtimme. Väl framme gick vi mot katedralen.

DSC_3780
Pilgrim i Santiago de Compostela

I den gamla stadsdelen vimlade det av människor. Många hade ryggsäckar och vandringsstav och hade vandrat längs den gamla pilgrimsleden för att komma hit. Jakobsleden som den heter börjar utanför Lyon i Frankrike där man kan köpa ett pilgrimspass som stämplas utefter vägen. Målet är aposteln Jakobs relikskrin som finns i katedralen i Compostela. Jakob var en av Jesus lärjungar och sägs ligga begravd här. Eftersom leden är 160 mil lång så gör de flesta av dagens pilgrimer detta ofta i etapper och det kan ta flera år att fullborda vandringen. Heliga Birgitta vandrade denna led på 1300-talet och gick då hela sträckan på en gång. Pilgrimerna var tydligen starkare på den tiden. Vi fuskade och tog tåget men vi gick i alla fall den sista kilometern till katedralen. Området kring katedralen och den gamla staden är fint och verkligen sevärt. Hemma i båtarna firade vi vår pilgrimsfärd med en GT i vår sittbrunn.

Tillsammans med RiRi seglade vi sedan till Camarinas. På vägen dit passerade vi Herkulestornet som byggdes för 1 900 år sedan och är det äldsta romerska fyrtorn som ännu är i bruk. Det började med svaga vindar men de ökade under dagen och vi hade en jättefin segling ända till vi kom fram. Vinden hade då ökat till upp emot 12 m/s i byarna. När vi svängde in i rian och skulle ta ner gennakern så tappade Jocke av ett par varv på skotet ifrån winchen varpå skotet for iväg och innan vi hann få ner strumpan så fladdrade det så mycket så att det gick ett par revor i seglet. Trist men lyckligtvis så blev det bara några mindre brännskador efter skotet på Jockes ben. Det hade kunnat bli värre om skotet hamnat runt foten istället. I Camarinas ankrade vi och på kvällen bjöd Anna och Tobbe på middag ombord på RiRi.

Dagen efter tog vi med oss Anna och Tobbe i jollen in till stan för en promenad. Camarinas är en liten fiskeby och vi tittade på konservfabriken som konserverar sardiner på olika sätt och på tanter som knypplade spetsar. Vi åt lunch på en liten restaurang och fick in en stor bricka med lokala läckerheter ifrån havet. Vi beställde även in en tallrik med percebes så att Anna och Tobbe skulle få smaka på dessa. De tyckte också att det var gott, sa de i alla fall.

Nästa ria som vi besökte var Ria de Muros. Där ankrade vi vid en sandstrand utanför byn Muros. För första gången provade vi att starta och landa med drönaren ifrån båten. Att starta är inget större problem men att landa är lite svårare nu blåste det inte så mycket men båten rör sig ändå och man måste akta så att man inte flyger in i stag eller andra linor. Tyvärr lyckades inte Tobbe riktig med detta, efter några lyckade försök slog drönare i mantåget. Så nu ligger det en drönare där på 8 meters djup. Senare på kvällen åt vi middag med Anna och Tobbe ombord på Bliss där vi grillade vår egenfångade tonfisk samt åt pintxos.

Muros är en mycket fin liten by där vi promenerade runt och åt en god bläckfisklunch. Tyvärr var det söndag och alla butiker mm var stängda men vi hade det bra ändå.

När vi var i norra Spanien hade vi ansökt om och fått tillstånd att besöka Galiciens nationalparksöar. Dessa var vårt nästa mål. Den första ön var Illa de Ons där vi ankrade utanför sandstranden på norra sidan av ön. img_3083Vi plockade upp Anna och Tobbe med jollen och styrde in mot stranden för att kliva iland. När vi kommer närmare ser vi att det är en nudiststrand, full med nakna människor, men vad gör väl det. Vi siktade in oss mellan några som spelade tennis och några andra som stod och solade, klev iland och sa hej och gick iväg på promenad upp till fyren. Vi hittade även en bar på ön där vi tog en svalkande öl innan vi vandrade tillbaks till stranden. Tillbaka på stranden åkte Jocke ut till båten och hämtade sangria, glas och saronger. Vi tillbringade sedan hela eftermiddagen på stranden men vi behöll badkläderna på.

På natten drog ett åskväder förbi med kraftiga vindar så det blev en natts orolig sömn. Cecilia var upp på natten och kontrollerade läget. Vi låg bra men hon blev nästan bländad av en blixt. På morgonen upptäckte Tobbe att blixten slagit ner i RiRi och att vhf:en och autopiloten inte fungerade längre. Det var en dimmig dag och vi beslöt att ligga kvar så att de fick felsöka och vi passade på att göra en del småfix på båten. Det finns alltid grejer som ska lagas eller fixas. Efter några samtal med den svenska generalagenten så fick Tobbe till slut tag på en firma i Spanien som troligtvis hade delar hemma och som hade tid att göra jobbet. Vi seglade dock först till till Illas Cies som är en annan av nationalparksöarna.

Här ankrade vi utanför en lång och jättefin vit sandstrand som tydligen finns med på någon lista över de finaste stränderna i världen. Den listan är nog rätt lång men visst var det en fin strand. Vi hämtade upp Anna och Tobbe med jollen och åkte in för att se på ön. För de som undrar, så finns det en jolle på RiRi men den är inte uppblåst ännu. Vi promenerade en stund på ön men kom på att tidvattnet var på väg upp och eftersom vi inte orkat dra upp den tunga jollen så långt på stranden så det var nog dags att gå tillbaka. När vi kom tillbaka så låg jollen och flöt i vattnet. Vi hade lagt ankare i sanden för det fanns inget att binda i, så om vi hade kommit en timme senare hade nog jollen flutit iväg. Här gäller det att ha koll på tidvattnet i alla lägen. Anna och Tobbe hämtade en charkbricka och öl ifrån båten och sedan hade vi beachhäng hela eftermiddagen.

Tidigt dagen efter gick RiRi in till Pontevedra för att få elektroniken lagad, vi tog jollen in till land igen. Nu hade vi planerat landstigningen bättre och drog upp jollen på stranden en och en halv timme före lågvatten. Vilket gav oss tre timmar i land utan att behöva oroa oss för jollen. Vi promenerade upp till fyren som ligger högst upp på toppen. Dit går en serpentinväg och utsikten över ögruppen är fantastisk.

På eftermiddagen gick vi in till staden Baiona och la till i gästhamnen där. Här gick vi och åt en härlig middag med skaldjur från trakten. img_3150

Vi stannade sedan 2 dagar i Baiona. Vi tejpade hjälpligt ihop gennakern och väntar på en offert ifrån Micke på UK sails på en ny gennaker med leverans till Kanarieöarna. Vi har även gått runt i den lilla staden och njutit av dess gränder. Det är en riktigt charmig liten stad full med skaldjursrestauranger.

Här ligger även en replika av fartyget Pinta som var ett av Columbus skepp. Det var hit till Baiona som Pinta kom tillbaka med nyheten om att man hade upptäckt Amerika, fast då trodde man att det var Indien man hade kommit till. Så invånarna i Baiona var först att få höra den nyheten. Columbus gav sig iväg över Atlanten 1492 för att finna en ny väg till Indien västerut. Man hade då börjat tro på historien om att jorden är rund och han gav sig iväg för att utforska. Columbus trodde ända fram till sin död 1506 att det var till Asiens östkust han hade seglat. Det är därför som vi kallar ursprungsbefolkningen i Amerika för indianer och Karibien för Västindien. Så lite avtryck i historien har han gjort den där Columbus. När elektroniken på RiRi var fixad seglade vi tillsammans vidare mot Porto i Portugal. I skrivande stund har vi fyra timmar kvar innan vi är framme. Det blåser 6-7 m/s bakifrån och vi gör skaplig fart.img_0238 Solen skiner och vi dricker kaffe, äter glass och tittar på delfinerna som simmar vid vår stäv. Och peppar, peppar gennakern håller fortfarande ihop.

3 reaktioner till “Bilbao till Baiona

  1. Det här riskerar att bli beroendeframkallande på ett positivt sätt. Ser redan fram mot nästa inlägg. En fråga: avseglagrupp??

    Gillad av 1 person

    1. Hej Anders, kul att du läser. Om man är medlem i Oceanseglingsklubben kan man delta i något som kallas avseglargrupp. De som ska segla iväg under året träffas och pratar om olika ämnen exempelvis försäkringar, sjukvård, kommunikation av olika slag mm mm.

      Gilla

  2. Nu har jag varit ute på upptäcksfärd igen. Så många underbara bilder från olika miljöer. Alla kulinariska foton på läckra måltider gör att det vattnas i munnen. Skönt att det mesta flyter på utan alltför stora intermezzon. Skepp ohoj! Var rädda om er. Kram 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close