Papeete, Tahiti

Papeete är Franska Polynesiens huvudstad och här bor 26 000 personer. Papeete ligger på Tahiti som är en grön och frodig ö med två höga vulkaner som syns på långt håll när man kommer seglande. Den högsta är 2 241 m över havet, alltså 150 meter högre än Kebnekaise. Efter att bara ha varit i mindre byar de senaste åtta månaderna såg vi fram emot att få komma till en större stad. Seglingen till Papeete från Fakarava gick långsamt. Dels beroende på att vi inte kunde använda storseglet men också för att vindarna var svaga. Vi seglade ”wing on wing” nästan hela vägen med genuan utspirad åt ett håll och code 0 utspirad åt andra hållet med hjälp av storbommen. Det var en lugn och behaglig segling som tog lite drygt två dygn.

När vi kom fram till Marina de Papeete visste vi inte om det skulle finnas plats för oss. Det går inte att boka plats där utan det är först till kvarn som gäller. Däremot kan man passa platser åt kompisar under en dag och när vi kom närmare såg vi att några personer stod och vinkade in oss på en bra plats. Det var Henrik på ”Wanderin´ Star” och Anna och Arthur på ”Vista” som fixat en bra plats för oss att förtöja vid. Vi hade tänkt stanna här lite längre tid så det var skönt att få en bra plats. Nöjda och glada över att vara framme gick vi till torget där de så kallade roulotterna (food trucks) står varje eftermiddag och åt middag. Här satt vi mitt i stadens brus, åt mat och tittade på omgivningarna. Vi som mest sett palmprydda stränder och båtar den senaste tiden njöt faktiskt av att se och höra stadens puls.

Den första tiden i Papeete ägnade vi mest åt att fixa med båten. Att långsegla sliter mer på båten än man kan tro och när man inte har varit i närheten av en båttillbehörsaffär på åtta månader så blir listan på saker, som ska handlas, lång. Det fanns både små och stora grejer som skulle fixas. De viktigaste var så klart att få ankarspelet och inrullningen av storen lagade men det var även skönt att få mindre grejer fixade som till exempel att impregnera sprayhooden. Det var även skönt att kunna använda vattenslangen från bryggan och tvätta av båten ordentligt och sedan vaxa.

Cyklarna vi har ombord kom till bra användning för det blev många turer till de olika affärerna. Delarna till ankarspelet fick vi redan dagen efter vi kom till Papeete så det blev snabbt lagat. Delarna till masten var däremot svårare att få tag på. När de väl kom satte vi igång att demontera gooseneckbeslaget på masten och Sivert hjälpte sedan till med att plocka isär växellådan där lagren skulle bytas. Efter en stunds arbete fick vi isär de mesta. Det ena lagret var helt trasigt så det var inte så konstigt att det inte har fungerat. Tyvärr kunde vi inte få bort en del av lagret som satt fast på axeln. För detta krävdes bättre maskiner och verktyg. Dagen efter fick vi tips om en mekanisk verkstad och Jocke tog delarna med sig i ryggsäcken och cyklade dit. Med hjälp av mekanikerns knaggliga engelska och teckenspråk fick vi hjälp med att ta av de gamla delarna samt att pressa dit de nya lagerbanorna. De satte sedan ihop alla delar och såg till att allt fungerade igen. Glada för detta monterade vi tillbaka alla delar på masten och fyllde på olja och trodde då att allt var ok. Till vår stora förtvivlan såg vi dagen efter att det droppade röd växellådsolja från masten så det var bara att montera bort allting igen. Efter att Jocke plockat isär växellådan igen såg han att felet var att verkstaden hade klämt en o-ring när de monterade dit motorn. Som tur var hade vi en extra o-ring i reserv och efter några timmars arbete var allt hopmonterat och oljan påfylld igen. Vi väntade nu till dagen efter med att montera dit delarna på masten igen för vi ville se att det verkligen var tätt. Det var det och dagen efter monterade vi tillbaks allt på masten. I och med det så var alla punkter på listan åtgärdade och båten hel igen. När vi skriver det här är vi på ön Huahine och det har gått en vecka sedan vi lämnade marinan. Vi har redan påbörjat en ny lista. Inga allvarliga fel men ändå. Det tar aldrig slut. 

Några dagar efter att vi kommit fram backade en dansk katamaran in på andra sidan bryggan. Det var Martin och Ann-Kristin (AK) med Casablanca. De hade seglat hela vägen från Indonesien där de varit ett tag men på grund av Covid-19 var det svårt att ta sig vidare. De valde då att segla tillbaka till Franska Polynesien igen. En segling i enbart motvind som tog dem åtta veckor att göra. När Jocke berättade för AK om att vår jolle fått ett litet hål i botten erbjöd hon sig snabbt att hjälpa till. AK som varit ensamseglare ända fram till Indonesien där hon sålde båten och flyttade in hos Martin berättade att hon arbetat mycket med plast på sin båt. Jocke fick en inköpslista och sedan satte de igång. Efter några dagar var botten som ny igen.

Dagarna innehöll inte bara arbete utan även en hel del social samvaro. Varje måndag är det halva priset på pizza och öl på mikrobryggeriet Les 3 Brasseurs så hit gick vi ofta tillsammans med andra cruisers. På tisdagar och torsdagar var det yoga (för Cecilia) i parken bredvid marinan. I marinan fanns som sagt redan Anna och Arthur på Vista så när Anki och Sivert med Major Tom kom blev vi tre svenska båtar. Här fanns också svenske Henrik med sin båt Wandrin´ Star som har kanadensisk flagg samt Seabear med svenske Niklas och kanadensiska Lori ombord. I marinan träffade vi även på många som vi träffat på olika platser tidigare. Det var även kul att träffa Alison och Andy på Venture Lady igen, vi träffades i Panama och umgicks sedan en del på Galapagos men har inte setts sedan dess. Så tillfällen för sundowners och middagar ihop på Bliss eller andra båtar var det gott om.

Vi trivdes bra i Papeete och promenerade runt rätt mycket i staden och kollade i affärer, fikade på caféer eller drack coffee shakes på Mc Donald´s. Under några dagar var det hantverksmarknad där hantverkare och konstnärer ställde ut sina verk till försäljning. Det var såklart fullt av pärlor men även en hel del ben- och träsniderier.

Vi har ju inte varit bortskämda med välsorterade matvarubutiker så att gå och handla här var en ren fröjd. Här fanns grönsaker och sallad något som vi knappt har kunnat handla de senaste åtta månaderna. Delikatessdiskarna var fulla med godsaker och det fanns bröd och croissanter. Förutom att strosa omkring så gjorde vi även en del utflykter lite längre bort. Vi cyklade till flygplatsen för att få våra papper klara hos immigrationsmyndigheten. En annan dag tog vi bussen till Marina Taina där vi tittade runt lite och besökte den stora Carrefouren som ligger där. Varje söndag är det marknad i och utanför saluhallen. Bönder och fiskare från hela Tahiti står och säljer sina produkter. Vi tillhör inte de mest morgonpigga och marknaden börjar klockan fem och är över vid åtta så vi hann bara dit en gång.

En dag följde Jocke med AK och Martin för att dyka på ett flygplansvrak som ligger en bit ifrån marinan.

Tiden gick och en dag var det dags för Major Tom att lämna marinan. De har lite andra planer än vi för den kommande cyklonsäsongen. Den här gången har vi seglat tillsammans i ett halvår och har verkligen haft det bra så det är tråkigt att skiljas åt. Förhoppningsvis ses vi igen under nästa säsong.

En dag tog vi en längre promenad uppför berget till Croix de la Mission. Härifrån hade man en fin utsikt över hela Papeete. På vägen beundrade vi de många muralmålningarna som finns här och var i staden.

En annan utflykt som inte var lika rolig var att Jocke en natt fick ett njurstensanfall igen. Den här gången kändes det annorlunda så vi beslöt att åka till sjukhuset. Det var inte helt lätt att få tag på en taxi klockan halv tre på natten. Jocke satt med starka magsmärtor på en bänk vid taxistationen där en man hjälpte oss att ringa runt. Ambulansen var upptagen på annat håll och han fick ingen kontakt med taxiväxeln. Men efter ett tag så stannade i alla fall en taxi som råkade köra förbi. Väl på sjukhuset fick han bra hjälp och smärtlindring. Blodprover och ultraljud togs och det konstaterades rätt snabbt att det var njursten. Cecilia blev inte lika bra omhändertagen. På grund av covidrestriktioner fick hon inte följa med in på akuten utan blev sittande i fyra timmar på en gatsten utanför innan hon fick besked om hur det stod till med Jocke. När hon sedan skulle gå tillbaka till båten gick hon åt fel håll och fick se en större del av Tahiti än hon hade tänkt sig. Veckan efter konstaterades det med hjälp av datortomografi att två stenar satt kvar och några dagar senare sövdes han och stenarna plockades bort. Sjukvården här på Tahiti har verkligen varit bra och effektiv.

Vi har verkligen gillat Papeete men nu är det dags att segla vidare. Vi har tänkt att segla runt i den här delen av Franska Polynesien som kallas för Society Islands eller Sällskapsöarna på svenska. Först till Moorea och sedan vidare mot Bora Bora. I slutet på november kommer vi tillbaka till Papeete för att lägga upp båten och sedan åker vi hem och firar jul i Sverige.

Här är diverse bilder från vår tid i Papeete. Vi ser fram emot att komma tillbaka.