Cairns till Thursday Island

Vi lämnade Cairns och gick ut till Michaelmas Reef, några timmars färd österut. Självklart började det spöregna och blåsa hårt precis när vi skulle trixa oss in bland korallerna men allt gick bra och vi förtöjde vid en boj samtidigt som solen återigen kom fram. Genast kom nyfikna fiskar fram till båten, varav en del var ganska stora. Jocke hoppade i för att försöka fotografera dem i det klara vattnet. Här vid den lilla sandön var vi helt ensamma förutom de hundratals fåglarna som bodde på ön. Dagen efter snorklade vi på revet och hittade flera stora färggranna jättemusslor.

Det är kanske svårt att se på bilderna hur stora de är men de kan väga 200 kg och bli upp till 1,2 m breda. Framför allt är de otroligt vackra i färgerna som varierar från blått till grönt i olika nyanser. Här i Stilla Havet har vi tidigare sett mindre varianter av samma sort. På flera platser har vi sett handfat och dopfuntar gjorda av skal från stora musslor, som här på bilden från katedralen i Nya Kaledonien. Att se dessa fantastiska vackra musslor i havet var väldigt kul. Vi seglade norrut bland reven och efter en natt på Low Island stannade vi vid Mackay Reef. Här gjorde vi den bästa snorklingen i Australien. Vattnet var väldigt klart och vi hittade återigen flera jättemusslor.

Vi skulle fira midsommar vid Lizard Island en bit längre norrut så vi seglade vidare. Här i Australien är det ju egentligen midvinter men som svensk firar man midsommar i slutet på juni oavsett årstid. Så här års är det passadvindar från sydost som gäller här. Det blåser ofta cirka 8-10 m/s så det blir härliga seglingsdagar med bra fart. Efter ett stopp på Hope Island kom vi så fram till Lizard Island som är en ganska hög ö. I den stora viken låg ett tiotal båtar bland annat Spray och vi ankrade en bit ifrån dem. Trots att ön är hög skyddar inte berget mot passadvinden som kommer in lite snett bredvid och ger en stark vind i viken. Men viken är skyddad mot vågor så man ligger ändå lugnt och bra här. På toppen av ön stod James Cook 1770 och spanade ut över korallreven för att försöka finna sin väg fram. Toppen kallas än idag för Cooks Look och naturligtvis måste man gå dit upp. Stigen slingrar sig brant uppför berget. Då och då stötte vi på de stora ödlorna som gett ön sitt namn. Efter en timmes promenad i den starka solen kom vi upp på toppen och kunde pusta ut. Här uppifrån har man en fantastisk utsikt och även lite mottagning på telefonen så vi kunde få kontakt med familjen därhemma och önska en glad midsommar. Vi passade även på att ladda upp bilder och få iväg ett avsnitt av den här bloggen innan vi gick ner igen.

Midsommarafton firades ganska traditionsenligt ombord på Bliss med knytkalas tillsammans med Elisabet och Karl-Axel. Elisabet och karl-Axel hade svensk sill, Kalles Kaviar och OP. Vi hade försökt att lägga in en makrill så att den skulle bli som en inlagd sill och så hade vi gjort en Jansson med sardeller istället för anjovis. Till lunchen bidrog alla med sina bästa snapsvisor så bra att OP-flaskan nästan tog slut. Ulla och Pelle som stannat kvar längre i Cairns kom seglande söderifrån och hann precis fram till kaffet med avec. På eftermiddagen var vi inbjudna till båten Seahorse för en musikstund. Jeff och Pelle spelar gitarr och Scott hade med sig sin keyboard. Efter några trevliga timmar åkte vi hem för att sova för det hade varit en lång dag. 

På Lizard Island finns en resort med en liten tillhörande flygplats. Om man promenerar längs landningsbanan kommer man till stigen som leder till Blue Lagoon. Väl framme vid lagunen var vi helt ensamma på stranden fast kanske inte riktigt ändå, för här fanns det skyltar som varnade för att krokodil nyligen hade setts här. Vi promenerade längs stranden men såg inget spår av krokodil. Däremot patrullerade en liten haj fram och tillbaka i det klara vattnet en bit ut från stranden. Här och där tittade sköldpaddor upp för att andas så det var en riktigt fin liten idyll. På vägen tillbaka gick vi en sväng genom resorten. Jocke frågade om han kunde följa med dykcentret för att dyka vid det yttre revet. Dykcentret var bara till för deras gäster blev svaret vilket var lite synd. Tanken fanns att ta vår båt ut men eftersom det var rätt blåsigt och antalet förtöjningsbojar är få lade vi ned de tankarna. Det är ankringsförbud och det finns bara några få bojar så att gå två timmar för motor mot vinden och sedan inte kunna förtöja kändes inte lockande. Däremot så var det happy hour och pizzakväll en dag på resortens strandbar. Vi var ett gäng törstiga seglare som på slaget fem dundrade in med våra jollar och ockuperade ett par bord under några timmar och hade en trevlig kväll.

Efter några dagar på Lizard Island fortsatte vi med dagsetapper norrut längs kusten. När vi lämnade ön lämnade vi också den lilla mottagning vi hade haft på mobilen. Härifrån och de cirka 300 sjömilen upp till Torres Strait finns i princip inget telefonnät. Efter några dagar och lika många stopp för natten kom vi ikapp Spray som startat tidigare. Vi ankrade tillsammans bakom revet vid ön Morris Island. Här låg vi fint i lä för dyningarna och på morgonen efter gick vi en promenad runt på ön. Eftersom det var lågvatten kunde vi gå långt ut på sandrevet norr om ön. På stranden låg en ilandfluten nautilussnäcka. Det är inte var dag man hittar en sådan. Vi på Bliss beslöt att stanna ytterligare en natt medan Spray seglade vidare. Eftersom ankringen var lugn ville vi göra klart en reparation av skenan för vår spinnakerbom på masten. Ett par bultar hade gått av på grund av ett för stort tryck vid något tillfälle. Att sitta i en båtsmansstol upphissad även en liten bit upp i masten och arbeta när det gungar är inte så kul men här var det lugnt och fint så vi ville passa på att få det gjort.

Vårt nästa stopp blev Night Island. Här ankrade vi men gick aldrig iland för ön såg inte så inbjudande ut. Vi hade en längre tid hållit utkik efter krokodiler men aldrig sett någon men nu när vi tittade i kikaren tyckte vi att vi såg en. Vi tog fram det stora teleobjektivet och fotograferade men när man zoomade in såg det ut att vara en stock. En stund senare såg Jocke att ”stocken” hade flyttat på sig och tog ytterligare kort för att se bättre. Och visst var det en krokodil. Äntligen hade vi fått syn på en! Snabbt tog vi fram drönaren och flög iväg i en vid båge för att inte skrämma den. Vi ville få en bild av krokodilen på stranden med vår båt i bakgrunden. Vi tog några bilder på ett lagom avstånd sedan flög vi lite närmare men då fick krokodilen fart och sprang ner i vattnet och försvann. En timme senare såg vi den på stranden igen, så något kvällsdopp blev det inte tal om.

När vi närmade oss Cape Waymouth fick vi en kort stund täckning på mobilen och kunde skicka iväg några meddelanden till familjen där hemma. Vi ankrade i den lilla byn Portland Road och fick direkt besök av några citronhajar som nyfiket simmade runt båten en stund. Den största av dem var ganska stor men de ska vara ofarliga. På grund av krokodilerna badar vi i alla fall inte längre. I viken ska det finnas fyra krokodiler sägs det men vi såg ingen. Spray och den amerikanska båten Sea Jay låg ankrade här. Fred och Chris på Sea Jay hade vi träffat redan 2020 i Gambier. Fred stannade till med jollen på väg in till byn och bjöd in oss och Spray på middag. Det blev en trevlig kväll med god mat och vin där vi fick tillfälle att gå igenom vad som hänt de senaste åren. Under kvällen såg vi Loupan på havet utanför viken och ropade upp dem på vhf. De hade bestämt sig för att segla till Darwin och därifrån ansluta till rally i Indonesien.

Nästa stop var Margaret Bay som är en långgrund vik vid Cape Grenville. När det är högvatten finns ingen strand alls men vid lågvatten är den istället jättebred. Tillsammans med Spray och det kanadensiska paret Scott och Kat på katamaranen Muskoka promenerade vi sju kilometer längs stranden. Elisabet hade med sig en nödraket och vi undrade varför. ”Ifall det dyker upp en krokodil så ska jag skrämma den”, svarade hon glatt. På stranden låg tusentals sjöstjärnor som strandat när det blivit ebb. De flesta var små men några var riktigt stora. De som såg mest uttorkade ut hjälpte vi tillbaka till vattnet men troligen är de gjorda för att klara några timmar i solen. Plötsligt såg vi ett avtryck av en krokodil i sanden och vi undrade var den hade tagit vägen. Var den nära oss? Elisabet höll krampaktigt i nödraketen. Vi tittade åt alla håll men såg inget. Vi fortsatte promenaden med lite större uppsikt för vi kom plötsligt på att vi läst att man helst inte ska gå i strandkanten om man vill vara ”croc wise”. Efter ett par timmar var vi välbehållna tillbaka vid jollarna. På eftermiddagen blev vi inbjudna till Muskoka för en sundowner.

Vi hade hört att det inne i Escape River skulle finnas krokodiler och att man skulle kunna se dem ligga i leran på sidan av floden. Det fick därför bli vårt nästa mål. Inloppet till floden är grunt så vi planerade för att komma fram strax före högvatten. Vi hade som minst 4,5 meter på ekolodet när vi gick över sandbanken så det var inga problem. Vi seglade en bit in i floden innan vi rullade in seglen och fortsatte ytterligare en bit för motor. När sjökortet tog slut ankrade vi i lä bakom mangroveträden. Här inne var det stilla och vi spanade med kikaren in bland mangroven för att försöka få syn på en krokodil. När det blir lågvatten och de gyttjiga stränderna kom i dagen blir floden smalare. Vi tänkte att det här måste vara ett drömställe för en krokodil. Vi hade sett bilder på stora krokodiler som låg och solade sig på flodkanten och vi spanade åt alla håll med kikaren om vi kunde se någon men utan resultat. 

Vi seglade vidare mot Torres Strait och ankrade vid ön Adolphus. Spray seglade vidare dagen efter men vi stannade i ett par dagar för att tvätta och fixa lite. När vi sedan fortsatte gjorde vi som James Cook. Vi rundade Australiens nordspets och ankrade vid Possession Island. Efter att Cook hade seglat och kartlagt hela Australiens östkust stannade han här, hissade den engelska flaggan och förklarade hela den östra kusten så som engelskt territorium lydande under kung George III. Därav namnet på ön. På land finns ett minnesmärke över händelsen. Det var Karl-Axels födelsedag och vi var inbjudna på födelsedagsfika ombord på Spray. De låg vid byn Seisia en dryg timmes segling bort så på morgonen satte vi segel och seglade iväg igen. Här blev vi vid ankomsten bjudna på kaffe och en härlig gräddtårta med jordgubbar och frukt.

Seisia är en liten by på västra sidan av Cape York. Här har torressundöbor skapat ett samhälle. Torressundöbor är melanesier och är inte kulturellt besläktade med Aboriginerna utan är en fristående ursprungsbefolkning som bor på öarna i Torres sund. Byn har blivit populär bland campare och husvagnsägare. Troligen för att det ligger så långt norrut som man kan komma med bil i Australien. Marken är röd och området är inte helt olikt Kap Verde. Här och där står stora termitstackar.  Här stannade vi i några dagar och gick bland annat till bensinmacken ett antal gånger för att fylla på diesel. Här uppe i norr finns inga sjömackar så det är bara att bära dunkar. Det blir ett bra träningspass för en förslappad seglare. Vi handlade också en del frukt och grönsaker i den lilla affären.

På ön utanför ska det finnas en stor krokodil men den såg vi naturligtvis inte till och det kanske var tur det. För något år sedan var det en krokodilattack här där en person blev attackerad av en krokodil när han skulle ta upp sin båt. Det sägs att krokodiler är relativt kloka djur och att de noterar mönster. Första gången man åker in till land med jollen ser krokodilen det. Andra gången man åker till samma ställe och går av noterar den mönstret. Den tredje gången man kommer dit ligger den och väntar under vattenytan och försöker att ta dig. Som en ovan svensk i krokodilland blir man lite nojjig så när vi åkte in till stranden drog vi upp den på olika ställen varje gång. Och det kändes lite olustigt att vada ut med jollen särskilt när det var lite grumligt vatten. En dag när vi satt i sittbrunnen och lyssnade på ett webinar om rallyt till Indonesien kom plötsligt en patrullbåt inglidande i viken och ville lägga till längs med oss. Det var de beryktade tullarna från Australian Border Force. Vi har sett programmet på tv hur de ibland bryskt avvisar folk vid gränsen och tänkte att nu har vi nog gjort något galet. Killarna som klev ombord på Bliss var inte alls som de på tv utan de var väldigt försynta och trevliga. De ville kolla våra pass och vilka planer vi hade framgent. Sedan bad de om ursäkt för att de hade stört oss och gav sig av igen.

Spray hade seglat till Horn Island och så gjorde även vi efter några dagar. Horn ligger bredvid Thursday Island i Torres Strait och där har tullen sitt kontor, där vi ska klarera ut. Torres Strait är grunt och när en stor del av Stilla Havet ska pressas igenom sundet av tidvattnet blir det mycket strömt. Ankringen vid Horn är inget undantag. När vi ankrade skulle det precis bli lågvatten och vi drog fast vårt ankare. En timme senare hade strömmen vänt och vi låg helt åt andra hållet. Eftersom alla båtar rör sig likadant är det oftast inget problem men här var det trångt och på vår ena sida låg en fiskebåt förtöjd vid en boj. Efter att ha ankrat om fyra gånger på två dagar tröttnade vi och gick ut på lite friare vatten en bit bort ifrån byn. Här vid dessa öar har vi äntligen fått uppleva krokodiler på ganska nära håll. Vid vår första ankring, den inne vid byn, hade vi en mindre krokodil (bara cirka tre meter lång) som låg på stranden varje dag. En dag kom en snabb båt körande nära stranden. I fören stod en kille med ett långt spjut försett med en lina. Vi kollade såklart upp hur det funkar och om man får jaga krokodil. Det visade sig att det sedan början på 70-talet är förbjudet att jaga krokodil men att ursprungsbefolkningen sedan 1997 har undantag från detta.

Vid vår andra ankring såg vi en dag en stor krokodilhane inne på stranden. Han var en riktig bjässe, säkert 6–7 meter lång och kraftig. Vi tog jollen in för att komma lite närmare och få bättre bilder men när han började att gapa blev vi rädda och åkte tillbaka till båten. Bättre fly än illa fäkta tänkte vi.

Den mesta tiden tillbringade vi vid Horn men en dag tog vi jollen över till Thursday Island. Här promenerade vi runt och tittade på byn som är lite större än de andra vi varit i den senaste tiden och gjorde ett besök i det stora kulturcentret för ursprungsbefolkningen. Vi passade på att handla i affären som faktiskt hade ett skapligt sortiment men priserna är dyra. I byn finns det en riktigt bra slaktare så efter att vi handlat det vi skulle i livsmedelsaffären gick vi till slaktaren och köpte kött till ett bra pris. Återfärden till båten blev bedrövlig. Den starka strömmen och den hårda vinden gjorde sjön till en kokande kittel. Sjöblöta kom vi till slut fram till båten och kunde lasta ur de saltvattenskadade varorna. Det mesta klarade sig som tur var ganska bra trots allt. 

I skrivande stund har vi precis klarerat ut ur Australien och har 24 timmar på oss att segla iväg. Vi har också varit inne på Horn och fyllt några dunkar med bensin till jollen. Där mötte vi några grabbar med ett långt spjut. Vi frågade vad de skulle fånga och de sa att de skulle ut och jaga sjökor och sköldpaddor. Det lät spännande tyckte vi och kände oss väldigt långt hemifrån.

Spray lämnade ankringen igår medan vi kommer att segla imorgon bitti, den 17 juli, mot Indonesien. En resa som vi beräknar kommer att ta cirka fyra dagar. När ni läser detta är vi förhoppningsvis framme i byn Debut på ön Kai Kecil i de södra Moluckerna.