Kapstaden del 2

Några dagar in på det nya året, när vi hade piggnat till, hyrde vi en bil och körde söderut. Först åkte vi och tittade på Godahoppsudden. När vi seglade förbi var det natt så vi såg bara siluetterna av bergen. Här finns en bergbana upp till fyren och uppe på toppen blåste det nästan storm. Det här området är det blåsigaste i hela Sydafrika och det märktes verkligen. Det gällde att hålla i hatten. Uppifrån toppen har man en vidunderlig utsikt mot Godahoppsudden, och åt andra hållet, över False Bay. Har man tur kan man få se valar som simmar förbi.

Vi fortsatte sedan och tittade på pingvinkolonin vid Boulders Beach. På avstånd såg vi pingvinerna ute på en klippa. När vi gick på spången som byggts längs stranden kom vi riktigt nära en del pingviner vilket var jättekul. För att komma ut till en plattform där man kunde stå och se pingvinerna var det kö och det kostade pengar. Vi fortsatte att gå en liten bit till och där fanns en stig ner till en allmän strand. Vi gick ner till den och där simmade pingviner omkring bland de badande. Ett par pingviner stod på klipporna precis bredvid oss. Det kändes skönt att undvika turistfällan att stå i kö till en plattform när vi nu kom närmare alldeles gratis.

Vi följde därefter den vackra kustvägen runt False Bay. Vägen går först igenom ett område med sanddyner för att sedan gå längs bergssidan via Betty’s Bay till Hermanus. Vi stannade för att fika i Gordons Bay som är en fin mindre badort på östra sidan av False Bay. Här och där står varningsskyltar om babianer och att det är förbjudet att mata dem. De kan vara aggressiva och vi fick höra att de lärt sig att öppna bildörrar så helst ska man inte stanna om man ser dem. Efter Hermanus genade vi in över landsbygden för att komma ut på andra sidan Cape Agulhas. Vi hade bokat ett hotellrum i Strusbaai och checkade in där medan det fortfarande var ljust.

Efter incheckning åkte vi ner till Cape Agulhas och åt på en fiskrestaurang. Vi hade hört talas om att fisken snoek skulle vara en lokal favorit så det var vi såklart sugna att prova på. Den smakade lite grann som vår svenska gädda och hade tyvärr många ben som vi fick försöka att rensa ut innan vi åt. Vi kanske inte skulle beställa in den igen men nu har vi provat. Från vårt bord på restaurangen kunde vi se fyren blinka ut över havet. Dagen efter åkte vi ner till Cape Agulhas igen för att gå ut till monumentet som markerar Afrikas sydligaste punkt. Här går även gränsen mellan Indiska Oceanen och Atlanten.

På vägen tillbaka till Kapstaden körde vi över bergspasset till Franschoek. Den vägen bjöd på fin utsikt över dalen och alla vingårdar. I Franschoek stannade vi för att fika och promenerade genom den lilla byn. Vi passade på att stanna till en kort stund i Stellenbosch innan vi åkte vidare mot Kapstaden. 

På vägen passerade vi flera kåkstäder och strax utanför Kapstaden ligger den stora kåkstaden Nyanga. Kåkstaden utvecklades som ett resultat av de lagar som Sydafrikas regering fastslog 1923 och som utformades för att tvinga afrikaner att flytta från sina hem till segregerade platser. Den första kåkstaden som bildades var Langa och där bor mer än 50 000 människor. År 1948 tvingades svarta migranter att bosätta sig i Nyanga eftersom Langa hade blivit för litet. Nyanga är en av de fattigaste och även en av de farligaste delarna av Kapstaden. Nyanga kallas därför för mordens huvudstad. Man blir beklämd när man ser dessa områden som människor får leva i. En ljusglimt var ändå att se barnen spela fotboll och leka men man funderar på hur deras framtid ser ut. Innan vi lämnade tillbaka hyrbilen körde vi upp till toppen av Signal Hill där man har en fin utsikt över staden.

En dag fick vi besök till drinken av Cecilias kompis Ella med familj. De var på semester i Sydafrika och det var kul att tiden stämde så att vi kunde träffas. Det blev även dags att vinka av våra kompisar på olika båtar som seglar med i eskaderseglingen World ARC. Eftersom vi låg precis innanför bron där alla skulle passera ut kunde vi sitta på akterdäck och vinka till dem när de en efter en körde förbi oss. Fred och Chris planerade för avfärd några dagar senare så vi bjöd in dem på en svensk middag med köttbullar, gräddsås och lingonsylt. Det blev som vanligt en trevlig kväll och de uppskattade verkligen vår svenska nationalrätt.

Nu var det återigen dags att få besök från Sverige. Cecilias syster Lovisa och sambo Marc skulle komma ner och bo med oss i båten i en dryg vecka. Vi mötte dem vid taxin för de hade mycket att bära. Vi hade beställt en del reservdelar som de hade med sig bland annat ett Starlink-kit som skulle ge oss snabb internetuppkoppling även ute till havs. Tillsammans med Lovisa och Marc gjorde vi många utflykter och promenader i Kapstaden. Vi åkte ut till Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad och fick en jättebra rundvandring där. En före detta fånge var guide och han berättade hur det var att sitta fängslad och hur de höll humöret uppe. 

Vi har seglat länge tillsammans med Chris och Fred på Sea Jay men nu var det dags att skiljas. Samma dag kom Johan och Maria tillbaka från sin safari och skulle resa hem till Sverige igen så vi samlades allihop uppe på takbaren Red för ett litet avskedsparty. Johan och Maria kommer vi med all säkerhet att träffa hemma i Sverige igen men när vi kommer att träffa Fred och Chris igen är osäkert. Vår förhoppning är att vi kan träffas igen i deras hus på Tortola när vi seglar i Karibien under 2025 men det återstår att se om tiderna passar. 

Tillsammans med Lovisa och Marc tog vi en dag linbanan upp till toppen av Taffelberget och gick runt en stund där. Vi hade valt en bra dag för vi hade en klarblå himmel och det var vindstilla. Utsikten var fantastisk och man såg hela vägen ner till False Bay. Uppe på berget är det kargt men det växer ljung och några andra mindre växter. Vandringsvägen upp är brant och krävande. De som kom upp var svettiga och rejält trötta. På toppen finns ett kafé där de förutom kaffe serverar kall öl. En sån smakar nog fint när man har vandrat hela vägen upp. Väl nere igen med linbanan promenerade vi genom staden tillbaka till båten. Promenaden gick först genom fina villakvarter för att sedan passera mängder av de kartonger och tält där de som saknar bostad bor. I Sydafrika är skillnaden enorm mellan fattiga och rika. Dagen avslutades med ett besök på takbaren ovanpå hotell Silo där de serverade goda drinkar med en underbar utsikt. 

När Lovisa och Marc åkte iväg för några dagars safari passade vi på att fixa det sista med båten. Vi fick även riggen kontrollerad och vi upptäckte att babystaget var nästan av. Riggarna kom tillbaka med ett nytt ett par dagar senare. Indiska oceanen sliter verkligen på utrustningen. Vi gick flera gånger och handlade inför vår kommande segling mot Karibien. Vi bunkrade mat och förnödenheter för cirka tre månader framåt. Ute på de små öarna i Atlanten som vi ska besöka senare är inte sortimentet i affärerna så stort. Vi passade även på att fylla båten med en hel del sydafrikanska viner. 

Jocke monterade ihop Starlink-utrustningen och startade upp den men innan han kunde beställa klart abonnemanget gick tyvärr routern sönder, som levererades med i utrustningen. Efter ett antal kontakter med supporten konstaterade de att de inte kunde skicka en ny router till oss på grund av att vi var i Sydafrika. Så tyvärr blev Marc tvungen att bära hem allting till Sverige igen och lämna tillbaka det. Vi hade ju räknat med att kunna använda Starlink-utrustningen för att kunna ladda ner väderleksprognoser under vår seglingen över Atlanten så nu fick vi ett stort problem. För att kunna aktivera vår gamla satellituppkoppling var vi tvungna att ha ett nytt simkort vilket var svårt att hitta i Sydafrika. Den sista dagen innan vår avfärd lyckades vi hitta ett nytt simkort men ungefär samtidigt meddelade vår gamla operatör att de kunde göra ett undantag och återaktivera vårt simkort så allt löste sig bra till slut.  

När Lovisa och Marc kom tillbaka från sin safariutflykt hade de några dagar kvar hos oss. De utnyttjade vi till promenader och ett restaurangbesök på Knysna fisk- och ostronrestaurang. På morgonen den sista dagen som de var hos oss gick vi till ett fint hotell som ligger bredvid marinan för att äta frukost. Hotellet serverade en helt otrolig frukostbuffé innehållande allt man kan önska sig om man fantiserar vad en drömfrukost ska innehålla. På buffén fanns det mesta från ostron till mandelcroissanter. Kockarna lagade till de äggrätter som du önskade och hade man orkat kunde man beställa hur många gånger som helst. Givetvis serverades mousserande vin eller bloody mary om man önskade det. Priset per person var cirka 230 kronor. Vi kan verkligen rekommendera en frukost på hotell One & Only om man är i Kapstaden.

Efter frukosten gick vi till immigration och tullen för att klarera ut. Där fick vi våra pass och dokument stämplade och efter det hade vi 24 timmar på oss att lämna landet. På eftermiddagen vinkade vi av Lovisa och Marc vid taxin och gick därefter för att handla färskvaror. På morgonen den 21 januari ropade vi upp brovakten och fick öppning av de båda broarna så att vi kunde komma ut ur marinan. Väl ute på havet seglade vi förbi Robben Island och satte kurs mot Namibia. Havet utanför Sydafrika är kallt så det gäller att ta på sig för när solen går ner blir det riktigt kyligt att sitta uppe på sin nattvakt. Enligt många undersökningar är Kapstaden en av de städer som flest turister kommer tillbaka till. Vi kan bara instämma, Kapstaden är ett väldigt trevligt resmål.