Grenada till Martinique

Efter att vi tagit upp båten i slutet av april förra året flög bi hem. Vi tog tydligen värmen med oss för samma dag som vi landade gjorde vårvämen sin entré i Sverige. Efter ett par dagar flyttade vi tillbaka in i vår lägenhet som varit uthyrd i sex år. Det var otroligt skönt att flytta tillbaka in i lägenheten och börja packa upp alla saker igen. Eftersom det mesta av våra saker var nerpackade i källaren beslöt vi att måla om i fyra rum så vi flyttade till landet och bodde där under sommaren. Det var härligt att vara hemma en längre period och få umgås med barn, barnbarn, släkt och vänner. Vi har verkligen längtat efter detta och det var så kul att fira midsommar, fiska strömming, lära barnbarnen att segla och att äta sillunch på altanen då och då. I början av juli drog orkanen Beryl in över södra Karibien och orsakade stor förödelse.

Det var ett par nervösa dagar innan vi fick reda på att ingen båt på varvet där Bliss stod hade kommit till skada. Under sommaren fick vi då och då besök av andra seglande kompisar och det blev dags för kräftskivor samt att fira Cecilia som fyller år i augusti. Under hösten varvade vi boendet inne i stan med långa perioder på ön.

Några dagar efter nyår var det dags för oss att resa tillbaka till båten på Grenada för vår sjunde säsong ombord. På grund av flygkaos i London missade vi vårt flyg till Barbados och blev ombokade till ett annat som gick senare på dagen. Det fick i sin tur till följd att vi missade vårt sista flyg från Barbados till Grenada. Vi fick tillbringa en natt på hotell på Barbados men trots väntetider och krångel kändes det ändå bra när vi kunde njuta av årets första rum punch vid poolkanten. Det enda problemet var att båten skulle sjösättas klockan ett dagen efter och det vore bra om vi hann i tid till det. Visserligen skulle båten vara vaxad och klar för sjösättning men hon hade stått på land i åtta månader och en tropisk orkan hade passerat väldigt nära. Vi ville få en chans att se över allting, inspektera botten och hinna koppla in strömmen mm. På morgonen fick vi kontakt med varvet och frågade om de kunde flytta fram sjösättningen ett par timmar. Det var svårt sa de men efter ett tag så fixade de till det ändå. Vi landade på Grenada klockan ett, fick ut vårt bagage och tog en taxi till varvet. En halvtimme efter det att vi kom fram var det dags för sjösättning vilket är ett slags rekord för oss.

När båten var sjösatt kunde vi städa ur henne och flytta in. Vi låg kvar vid varvets brygga ett par dagar för att kunna tvätta av båten och fixa lite olika saker. Bland annat fick vi vår nya jolle och nya segel levererade. Seglen är tunga och det är ett måste att ligga vid en brygga för att kunna få dem ombord. Någonstans här började en period med olika problem som uppstod på båten. Det började när vi hissade de nya seglen och började att rulla in dem. Då slutade hydrauliken att fungera och vi fick rulla in seglen manuellt. Det fanns ingen olja kvar i systemet och var läckaget var syntes inte. Ungefär samtidigt började båda toaletterna att krångla. Inne vid varvet är det lä och otroligt varmt så vi flyttade och ankrade ute i Prickly Bay för att börja felsöka och laga. När vi ankrat upptäckte vi att det var ganska mycket vatten under motorn. En packning till oljekylaren hade börjat läcka kylvatten men som tur var hade vi en packning i reserv ombord så det felet gick ganska snabbt att åtgärda. Toaletterna fick vi också ordning på, åtminstone provisoriskt, efter någon dags meckande. Det fattades några reservdelar men dessa ska komma med kompisar som kommer på besök senare. Läckaget på hydrauliken hittade vi också efter ett tag. Det hade blivit ett hål på en av slangarna inne i masten. För att kunna byta ut dessa var vi tvungna att plocka bort bommen och beslaget. Vi hittade en firma som kunde tillverka nya hydraulslangar och sedan fick vi fin hjälp av Stefan på båten Roxanne som hjälpte till att dra igenom dem från kölsvinet upp till bommen. Ett svettigt jobb i trettio graders värme. En annan sak var att kylen fungerade dåligt och behövde påfyllning av kylmedel. Helt klart är att när en båt står oanvänd på land i ett varmt klimat torkar gummipackningar och slangar. Sedan går de sönder när man börjar att använde dem. Vi har under den första månaden haft flera små problem med olika saker och toaletterna är fortfarande inte helt fixade men som tur är går de att använda.

Förutom att fixa med båten hann vi, under tiden vi stannade i Prickly Bay, med att handla mat samt att umgås med gamla och nya bekanta på olika båtar. En kväll när vi satt och åt på restaurangen One Love med Camilla och Stefan kom Tobbe och Eva på Moana in. De hade precis anlänt med flyget och var trötta efter den långa resan. Vi hade inte setts sedan tiden i Colombia för fem år sedan så det var kul att träffa dem igen. Moana låg upplagd på varvet och skulle sjösättas några dagar senare så vi hann med att träffas fler gånger. En annan kväll var vi hos Björn och Nella på Think Twice så det var fullt upp.

Efter två veckor lämnade vi Prickly Bay och Grenada och seglade till Union Island där vi klarerade in i Saint Vincent och Grenadinerna. Union Island drabbades oerhört hårt förra året av orkanen Beryl. Tullen har flyttat in i en provisorisk lokal i det stängda hotellet men inklareringen gick ändå snabbt och smidigt. Vi promenerade runt i den förr så färgglada staden där livet försöker gå vidare men man ser att de har det svårt. Många bor fortfarande i tält som de byggt av presenningar. Vi pratade med en man som mist en familjemedlem och han verkade ganska håglös. Återuppbyggnaden går långsamt och det är sorgligt att se att det mesta fortfarande inte fungerar åtta månader efter orkanen. När vi kom tillbaka till båten såg vi att nästan all kätting hade matats ut ur sin box. Vi låg på en boj och hade lossat ankaret som vi alltid binder fast när vi seglar. Ankaret låg nu på botten med en hög av 100 meter kätting ovanpå sig. Orsaken var att gummit på strömbrytaren hade torkat och spruckit och när vi seglade kom det troligtvis in vatten som sedan kortslöt brytaren. Vi hade reservbrytare med oss och bytte ut den men ankarspelet fungerade ändå inte. Vidare felsökning fick vänta till dagen efter. Säkringen såg hel ut men det visade sig till slut ändå vara den som gått sönder. Vi kunde till slut få upp kättingen och ankaret igen. Även om det är irriterande att få problem hela tiden är våra små problem ingenting i jämförelse med de som invånarna på ön har. Vi stannade en natt i Chatham Bay på Union Islands norra sida. Här låg tidigare ett flertal restauranger och resorter men nu är allt borta. 

Vi seglade några timmar norrut till Bequia som är ett favoritställe. Här har vi varit flera gånger tidigare och senast var ju för sex år sedan. Antalet båtar som seglar i Karibien har ökat markant sedan dess och det är trångt på ankringarna. Bequia var i övrigt precis sig likt och det var kul att komma tillbaka. Vi blev till och med igenkända på en restaurang på Lower Bay. Här mötte vi ett flertal svenska båtar som kommit över Atlanten denna säsong. Det är alltid kul att prata en stund och byta erfarenheter. En kväll åt vi middag med Lotta och Henrik från båten Hilma och en annan dag var vi på en steelbandkväll.

Från Bequia seglade vi sedan via ett stopp för natten på Saint Lucia till Martinique. När vi seglade in mot Sainte-Anne hade vi fullt upp med att väja för de otaliga hummertinorna som ligger här. De är oftast bara utmärkta med en petflaska så de är svåra att se. När vi senare startade motorn märkte vi att båten inte riktigt svarade när vi gasade på och trodde att vi hade en kraftig motström. Här ligger otroligt många båtar både på boj och för ankare så det är inte helt lätt att hitta en bra plats i myllret. När vi ankrat och backade för att kontrollera att ankaret fäst ordentligt hördes ett ljud underifrån och vi förstod då att vi fått en lina i propellern. Jocke tog på sig dykutrustningen och mycket riktigt satt det ett nystan av nylonrep runt propellern. Vi har så kallade rope cutters på propelleraxeln och den hade kapat linorna så det var enkelt att ta bort de rester som satt kvar.

Dagen efter tog vi jollen från Sainte-Anne in till Le Marine för att besöka olika affärer men framför allt för att bunkra mat. Matpriserna i Grenada och Saint Vincent är otroligt höga. Många varor är flera gånger dyrare än hemma. Här på Martinique, som är en fransk ö, är både priser och utbud mycket bättre. Dessutom finns det både franska ostar och viner. Vi fortsatte runt hörnet och ankrade vid Grande Anse d´Arlet där vi stannade i nästan en vecka. Viken är fin med en trevlig liten by. Här finns många sköldpaddor och vattnet är klart. Här låg den svenska båten Dagmar som bjöd på fika och en pratstund. Någon dag senare kom Elisabeth och Kaarina på Too ticki och ankrade strax bredvid oss. Förutom en kort stund i St Anne hade vi inte setts sedan förra året så vi hade en del att gå igenom vilket vi gjorde en kväll över några öl. Vi hade fortsatta problem med toaletterna och lite annat småfix så dagarna gick åt till att mecka men vi hann även med att snorkla med sköldpaddorna innan vi fortsatte vidare till Saint-Pierre.

Vi stannade några dagar och promenerade runt i Saint-Pierre och besökte bland annat de gamla ruinerna efter vulkanutbrottet 1902. Bara ett par personer överlevde vulkanutbrottet. Den ena och mest kända satt i fängelse och tack vare att cellen låg långt nere i skydd klarade han sig men med svåra brännskador. Den andre kastade sig i havet alla andra i staden dog. Vi fyllde på förråden i Super-U butiken innan vi fortsatte vidare norrut till Dominica några dagar senare.