Dominica till Antigua och Barbuda

Seglingen till Dominica gick fort men vindarna och framförallt vågorna var stökiga. Vår första månad i Karibien i år har generellt sett varit ganska blåsig och regnig. Dessutom är det oftast motvind när man seglar norrut längs kedjan av öar. Vi har nästan inte haft motvind någon gång under de sex år som vi har seglat runt jorden. Motvind är inget vi tycker om men om vi vill norrut finns inget annat val än att segla på. Väl framme i Roseau på Dominica tog vi en boj hos Sea Cat. Här var vi även för sex år sedan. Vi mötte honom senare på jollebryggan och det var kul att träffa honom igen. Vi tog jollen till tullkontoret som ligger vid kryssningsterminalen. Här var det tomt på folk så bara efter några minuter var vi inklarerade i landet. En stund efter att vi kommit tillbaka till båten igen kom den svenska båten Greta in till bojarna. I den grova sjön hade deras masttoppsbeslag lossnat och masten blev därigenom dåligt stagad. Som tur var klarade de av att hålla kvar riggen stående. Även fallet löper igenom ett block i beslaget så problemet för dem nu var att de inte kunde hissa upp någon för att titta på skadan eller för att reparera den. Dagen efter frågade vi om de ville lägga sig bredvid oss och hissa upp någon i vår mast för att titta på sin masttopp. Det gick bra och de kunde titta och bedöma skadan men tyvärr var det för mycket dyning och det gungade för mycket för att ta sig över till deras mast. Dessutom saknades det några delar så någon reparation kunde inte göras. Senare på dagen gick vi en promenad och tittade på stan och besökte marknaden mm. På kvällen blev det trevliga samtal och goda drinkar ombord på Greta.

Dagen efter seglade vi upp till Portsmouth på norra Dominica och gick en sväng i byn. Efter någon dag kom Camilla och Stefan på Roxanne och ankrade i viken. Vi hade haft kontakt med dem och visste att de var på väg. Det blev början på några trevliga dagar. Tillsammans med dem hyrde vi en bil och åkte runt på ön. Dominica är en otroligt grön ö och det finns mängder med bra vandringar att göra. Under ett par dagar hann vi med att vandra genom regnskogen till några fina vattenfall där vi kunde bada i det svala vattnet. Vi körde runt den norra delen av ön där vi inte varit förut och stannade ibland för en vandring eller för lunch. Andra dagen åt vi en jättegod lunch bestående av stekt filé från drakfisk. Dessa fiskar hör egentligen hemma i Stilla havet men har på bara trettio år spridit sig över hela Karibien. Man tror det började med att en orkan 1992 skadade ett akvarium i Florida så att det sprack och ett tiotal drakfiskar kom ut i havet. Nu finns de överallt i Karibien och är ett hot mot korallreven eftersom de äter upp småfiskar och därmed förstör ekosystemet. De har inga naturliga fiender och förökar sig snabbt. Som tur är har man kommit på att de är goda att äta. Mottot för att försöka utrota dem är ”Eat ´em to beat ´em”.

Vi fortsatte så småningom vår segling norrut och seglade till Pigeon Island på Guadeloupes västsida. Här finns en marinpark med ganska bra snorkling men också en lättillgänglig Carrefourbutik. De franska öarna har sedan i höstas infört att all inklarering sker online så man behöver inte längre gå till tullkontoret vilket underlättar. Efter några dagar när vi hade bunkrat mat både i butiken och även fint kött hos en lokal slaktare fortsatte vi längs kusten till Deshaies där vi låg några dagar. Det är en trevlig by med många små restauranger längs stranden. Problemet är att eftersom det nu är så många båtar som kommer hit måste man boka, helst dagen innan, för att få ett bord till middagen. Det förtar lite av charmen tycker vi.

Vi seglade vidare till Antigua där vi ankrade i den stora viken vid Falmouth. Inne i viken ligger en marina där mängder av stora lyxyachter ligger förtöjda. Det är förstås kul att gå längs bryggorna och titta på dem. Alla båtar, läs fartyg, har en stor besättning som putsar och fixar hela dagarna. De största båtarna kan ha 40 personer anställda. Här låg bland andra Gettys vackra båt Talitha och dammsugarfamiljen Dysons lika vackra Nahlin. Båda fartygen är byggda 1930 men är otroligt väl underhållna. Här låg även J-båten Velsheda även den byggd på 1930-talet för att kappsegla i Americas Cup. Vi promenerade över till English Harbour, där tullen finns, för att klarera in i landet. När det var gjort gick vi runt även här och tittade på de stora båtarna som låg vid bryggorna. För att nämna någon så stack den relativt nybyggda 58 meter långa segelbåten Ngoni ut som den finaste men det var gott om kandidater till titeln.

Under tiden vi var ankrade pågick havskappseglingen Caribbean 600. Vi låg ankrade precis bredvid farleden in till marinan så alla kappseglingsbåtar passerade oss på vägen in. Först i mål var den extrema 88 fotaren Lucky och därefter följde Leopard 3 och Disneys båt Pyewacket 70. Som nia i mål kom Niklas Zennström med båten Ran. Ran kom tvåa totalt på beräknad tid. Efter tre dygns segling var de en halvtimme efter båten Tschüss. Under dagarna gick många stora superyachter förbi in eller ut ur hamnen och det var ett kul nöje att se dem passera.

Cecilias brorsdotter, Hanna, kom för att segla med oss ett tag. Vi började med att ta oss för motor ut till Green Island på Antiguas östra sida. Det blev en blöt och guppig resa rakt mot vind och stundtals grov havssjö. Vi hade på morgonen frågat om luckan till förpiken var stängd men missat att kontrollera det. Hanna som inte är en van båtmänniska hade stängt luckan men i ett vädringsläge. Vår resa varade i ett par timmar och under den tiden fick vi otaliga vågor som sköljde över fördäcket på båten. När vi kom fram upptäckte vi att hela förpiken var genomblöt. Madrasser, täcken och kuddar gick att vrida ur. Dessutom var även alla lakan och handdukar i skåpet under sängen blöta så istället för bad blev det några timmars arbete med att torka rent och få upp madrasser mm på tork i solen. Som tur är har vi en tvättmaskin så vi kunde tvätta handdukar, lakan och bäddmadrasser för att få bort saltet men Hanna fick sova på en yogamatta den natten.

Green Island är en fin ankringsvik med ett korallrev som skärmar av viken mot havet. Korallrevet tar ner vågorna helt så platsen är ett litet paradis för wind- och kitesurfare. Vi stannade i ett par dagar och förutom att tvätta njöt vi av bad och snorkling och av de fina färgerna på vattnet.

Seglingen till Barbuda blev fantastisk fin med lagom vind och sjö. Vi hade vår fiskelina släpande efter båten och ungefär halvvägs började rullen att surra ordentligt. Efter ett litet tag kunde vi ta upp en fin guldmakrill. Det var i sista stund för en haj var framme och nafsade på den under tiden som vi vevade in. Nu blev den inte hajmat utan vi kunde lägga en filé på grillen och njuta av den redan samma kväll. Barbuda är, enligt oss, en av de finaste platserna i Karibien. Sandstränderna är oändliga och vattnet har en otrolig turkos färg. När vi var här för sex år sedan var inte mycket byggt men nu börjar det att växa upp hotell och några restauranger längs stranden på öns södra ände. Ön förvaltas och ägs sedan gammalt som ett kollektiv av alla som bor där men efter att ön drabbats av orkanen 2017 beslöt regeringen på Antigua, mot invånarnas vilja, att sälja ut en del mark för att finansiera återuppbyggnaden. Robert de Niro tillsammans med den lyxiga hotellkedjan Nobu köpte stora delar av Princess Diana Beach och håller nu på att bygga hotell och villor där.

Stranden är ett litet paradis och vi hade ankrat så långt in vi vågade på cirka 3,5 meters djup. Hanna som gillar att träna kunde simma flera kilometer fram och tillbaka i det varma vattnet. När hon inte tränade tvättade hon förtjänstfullt av vattenlinjen från alger och annan beväxning. Vi som är vana vid att göra allting själva hade rena lyxtillvaron ombord när en aktiv tjej flyttade in och tog över underhållet.

Efter några dagar vid denna strand seglade vi runt udden och ankrade vid en annan lång och fin strand på jolleavstånd till byn Codrington. Av Camilla och Stefan hade vi fått tipset att promenera till ett så kallat sänkhål på andra sidan ön. Sagt och gjort vi tog jollen in till byn och började att gå. Vi gick genom byn som fortfarande har stora skador efter orkanen Irma, så var pengarna från markförsäljningen har tagit vägen kan man fundera på. Vi fortsatte på grusvägen österut som är en enda lång och dammig raksträcka. En hund slog följe med oss och följde med hela vägen till sänkhålet. Efter en dryg timme var det dags att vika av från grusvägen och följa en stig genom skogen. Efter ytterligare en timme i den över trettio gradiga värmen var vi framme vid sänkhålet och kunde klättra ner. Stället är verkligen speciellt och vi funderade på hur det en gång hade skapats men kom inte på något vettigt svar. På vägen upp och tillbaka fick Cecilia yrsel och andnöd som troligen berodde på vätskebrist och blodtrycksfall. Vi satte oss i skuggan under ett träd och vilade. Som tur var hade vi då kommit lite närmare byn igen så att vi hade täckning för mobilen. Vi kunde med hjälp av Google leta fram numret till öns taxichaufför. Som tur var hade han tid och kunde hämta oss. Efter en kvart var han framme och vi kunde sätta oss i hans luftkonditionerade minibuss och få skjuts tillbaka till byn. Vår nya kompis hunden fick dock stanna kvar och vi undrar än idag hur det gick för den.

I byn blev vi avsläppta vid den lilla affären. Här kunde vi handla lite müsli och andra saker som började ta slut ombord. Vi tyckte även att vi var värda varsin glass som vi sedan njöt av på en bänk i skuggan utanför affären. Efter ytterligare lite strandliv var det dags för oss att segla tillbaka mot Antigua.  Vi fick en jättefin halvvindssegling även söderut mot Antigua och prövade även nu att fiska. Under resan fick vi upp två stycken ceromakrillar men de fick bli utsläppta i havet igen för vi är rädda för att bli förgiftade av ciguatera som kan finnas här i den typen av fisk. Vi ankrade på eftermiddagen i det turkosa vattnet utanför Jolly Harbour. På kvällen nästa dag var det dags för Hanna att flyga hem. Vi tog jollen in till marinan och åt middag på en av restaurangerna där innan det var dags för kramar och Hannas avfärd mot flygplatsen. För oss blev det att ensamma ta jollen ut till båten i det sista rosa skymningsljuset.