Kanarieöarna del 1

La Graciosa blev den första Kanarieön som vi besökte. När vi kom fram så låg det två andra svenska båtar i viken. Det var Glittra som kommit direkt från Porto Santo för att slippa stormen Leslie och så var det Muckle Flugga med Anna och Gustav ombord. Riri kom fram senare under kvällen. Dagen efter tog vi, Riri och Glittra en tur upp på vulkanen bredvid viken. Det var en stundtals brant promenad upp för berget och att stigen bestod av vulkansand och lava gjorde det inte lättare. Kanske var flipflop och sandaler inte rätt skor för denna tur. Cecilia skuttade dock fram som en bergsget i sina vandrarkängor men i den 30 gradiga värmen kändes sandalerna rätt ok ändå. Ifrån toppen har man en härlig utsikt över ön och den lilla byn Caleta del Sebo som ligger en bit bort.

La Graciosa är uppbyggd av vulkansand och i den lilla byn är alla gator gjorda av bara sand. När vi kom in i byn kändes det som att komma till en by i Sahara. Vi har inte varit i Sahara men vi tror att det kan kännas ungefär så. Vi åt en jättegod lunch med grillad fisk för några av oss och grillad bläckfisk för andra. På väg tillbaka liftade vi med en bil som kom förbi. På grund av att alla vägar är av sand så är nästan alla bilar Land Rovers så några av oss kunde hoppa in där bak. Det blev en skumpig tur men det var skönt att slippa gå i den stekande eftermiddagssolen.

Vi beslöt att ligga kvar trots att prognoserna sa att dyningarna skulle bli upp emot 2,5 meter höga men eftersom riktningen på vågorna var bra bedömde vi att det skulle bli hyffsat okey i vår vik. Båtarna rullade en del under natten men inte så farligt som vi hade befarat. Dagen efter var det den årliga simtävlingen från Lanzarote till La Graciosa vilket är 1,6 km. Vi tog jollen in till byn för att titta på målgången. På grund av vågorna hade man ändrat banan så att både start och mål var längst inne i hamnen på La Graciosa. När vi kom tillbaka blev det fika ombord på Bliss. Tobbe och Jocke lagade därefter den ena dävertvajern som gått sönder.

Anna och Tobbe hade beslutat sig för att segla till Marina Rubicon på Lanzarote medan vi skulle gå till Arecife på samma ö för att träffa våra bekanta Anna och Ian som bor där. De har bott på Lanzarote i över 20 år så de känner väl till ön. De kom och hämtade oss för en biltur. Första stoppet var Volcano House César Manrique foundation. César Manrique var arkitekt och konstnär och har bidragit stort till att Lanzarote ser ut som det gör idag. Att alla hus är vita, bebyggelsen är låg (endast Gran Hotel är höghus) mm. Det vi besökte hade varit hans hus som han skapat mitt ibland all lava. Ett helt fantastiskt hus med olika rum som bubblor i lavan. Varje rum inrett med olika stil.

Nästa stopp var Anna och Ians hus. De hade inte lika många bubblor nergrävda i lavan men jättefint ändå. Därefter stannade vi vid en bodega där man tillverkar vin. Eftersom landskapet är så kargt så har man byggt murar som vindskydd vid varje vinranka.

Färden fortsatte upp till vulkanen Timanfaya. Vulkanen hade utbrott på 1700-talet och det är fortfarande 600 grader varmt några meter ner under marken. Ovanpå ett schakt vulkangrillade man kyckling som serverades i restaurangen intill. De var även borrade hål som blev som sprutande gejsrar när man hällde vatten i hålet. Vi bjöds på en hisnande busstur bland lavalandskapet som nu är nationalpark. Det blev en sen lunch bestående av en fantastiskt god paella i den lilla byn El Golfo på västsidan av ön.

Dagen efter seglade vi ner till Marina Rubicon för att sammanstråla med Riri igen. Senare på dagen kom även Glittra till hamnen. Inalou 2 med Tomas och Helene var även där. På kvällen blev det träff på en bar i hamnen för samtliga från de fyra svenska båtarna. Tobbe hade bokat dykning för honom och Jocke. Christina och Jan-Olov lyckade att boka på sig på samma tur så på morgonen efter gick vi till dykcentret. Efter att ha fått på oss grejerna tog dykbåten med oss ut till Museo Atlántico som är en installation med olika statyer och skulpturer under vattnet. Nästa dyk var längs en lavakant. Där var det mer fiskar. Några bläckfiskar och rockor såg vi också.

Vi seglade sedan till Isla de Lobos som ligger utanför Fuerteventura. Det är en liten ö med kristallklart turkosfärgat vatten och med en fin sandstrand. Här tog vi jollen till olika platser för att snorkla runt bland reven. Vi stannade här i två nätter. Den sista kvällen hade vi blivit inbjudna till Riri för middag. Vi tog jollen över och fick ett glas champagne i solnedgången. De hade hört att vi precis haft bröllopsdag så de ville att vi skulle bli firade ordentligt. Det blev sedan en trerättersmiddag där huvudrätten var ett fantastiskt gott grillat kött med sås på svamp från de svenska skogarna. En underbar kväll i sittbrunnen hos bästa vänner. Kan det bli bättre? Nu var det dags att ta sig till Las Palmas. Planen var egentligen att gå till en vik på Fuerteventuras västra sida och stanna där över natten men verkligheten blev inte som prognosen då dyningar och vind gjorde att det skulle bli en jobbig natt i en rullande båt. Efter middagen beslöt vi då att segla till Las Palmas över natten. Vi hade en fin halvvind och trots att vi minskade segel för att sakta farten så kom vi fram vid femtiden på morgonen när det fortfarande var mörkt. I väntan på att solen skulle gå upp ankrade vi utanför stranden bredvid marinan. Dyningarna gick rakt in i hamnen så det var väldigt gungigt varför Jocke stannade uppe och höll vakt så att vi inte skulle driva på någon av de andra båtarna. Den fina Oyster 745:an Pitanga hade kommit en stund före oss och även de vakade över sin ankring. På morgonen pratade vi med den svenska ägaren Henrik som bjöd in oss att komma förbi för en titt. Tyvärr fick vi aldrig tillfälle till det. Det får bli om vi ses i Karibien senare i vinter.

Riri som hade haft problem med motorn under natten kom in på morgonen och vi gick tillsammans till hamnkontoret för att checka in. I Spanien och Portugal görs noggranna incheckningar med mycket papper och stämplar, så det tar sin tid. Mellan 20-30 minuter per båt är inget konstigt så har man några stycken före sig så krävs det tålamod. Att ingen har tänkt på att samordna ett register är otroligt. Samma frågor ska besvaras i varje hamn. Vilken färg har båten, vilken typ på motorn, hur många hästkrafter? Och så vidare. Ibland känns det som att man är med i den här tecknade filmen. Tryck här, så öppnas klippet i ett nytt fönster!

Till slut fick vi i alla fall våra platser och kunde flytta båtarna dit. På grund av den stora seglingen ARC med 250 deltagare så började marinan att fyllas upp. Vi blev bara lovade att kunna stanna i två dagar men troligen kunde vi få förlängt med några dagar till vilket vi också fick. Vid bryggorna bodde en häftig fågel med gröna ”fötter”. I Las Palmas ville vi bunkra lite mat inför atlantöverfarten samt köpa reservdelar för service mm. Vi var på fiskebutiken och köpte olika drag för tonfisk och mahi-mahi. Vi köpte även ett harpungevär så att vi kan snorkla och fånga fisk. En dag hyrde vi bil och åkte och fyllde på våra gasflaskor med gas. Då stannade vi även på Ikea och köpte kaviar, frysta köttbullar, prinskorvar och en julskinka. En burk sill och några lussebullar slank också med så nu är vi laddade och klara för att fira jul i Karibien.

Både vi och Riri hade beställt nya segel från UK Sails i Sverige. Dessa skulle packas i samma paket och skickas till oss i Las Palmas. Efter många frustrerande telefonsamtal med UPS i Spanien så kom äntligen seglen. Att få leveranser av UPS, DHL eller liknande är inte det enklaste när man befinner sig i ett främmande land. När man ringer kommer man till en växel där man får sex olika val att välja mellan. Eftersom de bara pratar spanska så får man gissa vilken siffra man ska trycka för att hamna rätt. Det blir lite som ett lotteri, fast det känns mer som rysk roulette. När man sedan kommer fram till någon som svarar så kan de bara prata spanska. Det är inte bra för oss som redan har högt blodtryck. Till slut pratade vi med en kille på hamnkontoret som skulle vara vår kontakt och prata med chauffören som naturligtvis inte hittade fast adressen var korrekt. Chauffören lovade att komma på morgonen dagen efter, men redan en timme senare ringde killen från hamnkontoret och sa att paketet var framme. Det var så skönt att få ett slut på denna väntan.

Vi har såklart även hunnit med att dricka några öl på Sailors Bar som är ett ställe där seglare träffas och ljuger lite. Pepino som ägt baren i många år visade oss sin tjocka gästbok där många skrivit sina tack genom åren. Ett par vändor på Las Canteras har det också blivit. En kväll åt vi på ett ställe som vi hamnade på mest för att vi var hungriga och inte orkade leta efter något bättre. Vi hade därför inga större förväntningar men maten var fantastisk. Jocke åt en tallrik med olika fisk och bläckfiskbitar som var grillade. Som synes var han nöjd och allt gick ner.

Vi har haft soligt och varmt väder hela tiden utom en dag i Las Palmas när det regnade. Det gjorde inte så mycket eftersom vi hade en hel del båtfix att göra. Nu är vi klara med Gran Canaria och seglar vidare mot Teneriffa och de västliga Kanarieöarna.