Immigration och customs i Charlotteville ligger i byns sjukhus med ingång från baksidan. Först var det immigration som skulle ha alla våra uppgifter ifyllda på ett antal blanketter. När pass och blanketter var stämplade skulle vi gå några rum bort i korridoren till customs där vi skulle lämna blanketterna och fylla i ett par nya. Den killen var förstås inte där utan var på ett ”tjänsteärende” och skulle vara tillbaka om några timmar. Vi gick då till en bank och tog ut lokala pengar sedan vidare till den enda baren i byn som har wi-fi. Där drack vi en öl och pustade ut i värmen. 
Att segla över Atlanten tar på krafterna så vi var trötta. Efter att ha uppdaterat oss i vad som hänt i världen och på sociala medier så promenerade vi tillbaks till customs och kunde avsluta inklareringen. I den lilla byn var alla trevliga och kom fram och pratade med oss när vi strosade runt så vi trivdes bra med att vara iland igen. Vi frågade i den lilla affären efter ett sim-kort till vår router men de fanns bara att köpa i huvudstaden Scarborough. Vid stranden satt vi en stund och tittade på pelikanerna som dök efter fisk. Pelikaner är rätt stora men de är fantastiska på att flyga och sedan störtdyka rakt ner i havet för att ta en fisk. På vägen ut till båten mötte vi en jolle med en familj. De hejdade oss och bjöd in oss på en potluck på stranden nästa dag. De var långseglare från Namibia och ville anordna en julfest på stranden för alla cruisers på juldagen.
Vi fortsatte ut till vår båt, badade och sedan hade vi julklappsutdelning. På kvällen hade vi julmiddag. Det var ju julafton. Vi hade köpt sill, skinka, köttbullar och prinskorv på Ikea i Las Palmas och med oss från Sverige hade vi en flaska OP. Det blev nästan som en julafton hemma. Skillnaden var att det var 30 grader varmt.
Dagen efter städade vi båten och tvättade. Några dopp i det varma vattnet hann vi också med innan det var dags att åka in till stranden för Christmas Potluck. Vi hade med oss köttbullar till buffébordet. På stranden träffade vi många seglare från alla delar av världen. De vi pratade mest med var Jan-Birger och Rita ifrån Norge som har sin båt på Trinidad och som seglar runt i södra Karibien när de inte är hemma och jobbar. Brasan lös upp stranden och inne bland träden lös eldflugorna som små prickar. Det var kul att träffa olika människor som seglat hit ifrån olika platser i världen och kul att prova de olika maträtterna som fanns på buffén.
Byborna hade fest vid torget där stora högtalare spelade otroligt hög musik hela natten. Klockan åtta på morgonen sänkte de lite grann. En hel del rom gick det nog åt också för många var rätt slitna dagen efter. En kille ramlade ihop rakt framför oss och slog sig blodig mot gatan. Han blev liggande men fick sedan hjälp.
En dag tog vi bussen till Scarborough. Resan tog nästan en timme på de smala och slingrande vägarna och var betydligt roligare än målet. Vi åkte förbi stränder, genom djungel och små byar. Scarborough var inte mycket att se så efter en timmes promenad och en öl tog vi bussen hem igen. Hemma i Charlotteville åt vi som vanligt middag på restaurangen Big Fish för där finns det wi-fi. Där är det också ganska lätt att välja mat. Man kan välja på fisk, kyckling eller räkor. Tillbehören är de samma oavsett val.
Sista dagen provade vi harpungeväret som vi köpte i Las Palmas. Det var ovant och svårt till en början att spänna det starka gummibandet när man ligger i vattnet. Efter ett par missar fick vi ett par fiskar med oss hem.
Vi seglade sedan de knappa 100 distansminuterna till Grenada för att möta upp och fira nyår med våra vänner Anna och Tobbe på båten Riri. 
Vi kom fram till Port Louis Marina strax före solnedgång och blev mötta vid bryggan av Anna och Tobbe som kom för att fira Jockes födelsedag lite i efterskott. Det var så kul att träffas igen efter att ha varit ifrån varandra i två månader. Dagen efter var det båttvättardag igen. Om man inte seglat i salta vatten kan man nog inte förstå hur mycket kladdigt salt det kan bli på en båt när vågorna slår över. När båten var renspolad med sötvatten gick vi en tur in till St George’s och handlade. På kvällen bjöd vi Anna och Tobbe på grillspett med blue marlin och tonfisk som vi fångat på Atlanten.
På nyårsafton tog vi en rundtur över ön med en taxi. Grenada är en bergig ö med mycket regnskog och vägarna slingrar sig brant upp- och nedför med skarpa kurvor nästan utan raksträckor emellan. Chauffören stannade ibland och visade oss olika träd som kakao, muskot, noni, brödfrukt och mahogny. Grenada kallas för ”Spice Island” och är en av världens största producenter av muskotnöt. Vi åkte till norra sidan av Grenada där det ligger ett litet romdestilleri. Det heter Rivers och har varit igång sedan 1785 med samma tillverkningsmetod. Vattenhjulet, transportband, pannor mm är fortfarande i original. Det var intressant att se hur tillverkningen gick till och sedan fick vi provsmaka. Först den lite svagare varianten. Den har ”bara” 60% alkoholhalt så att man ska kunna ta med den på flyget. Den andra varianten som de tillverkar mest av har 75% alkoholhalt. Den tillverkar de 600 flaskor om dagen av och alla säljs direkt. De påstod att man på Grenada dricker två flaskor rom om dagen per person men det hade vi lite svårt att tro på.
Taxibilen fick problem med bromsarna så vi klev av i den lilla byn Grenville och gick runt i en timma medan han fixade bromsarna. Bromsar är bra att ha, särskilt här på Grenada där vägarna är otroligt branta, kurviga och smala. I Grenville var det fullt av liv och rörelse. Alla förberedde sig på att fira nyårsafton eller ”old years eve” som de kallar det här. Vi passerade fiskmarknaden och promenerade en stund på den lilla huvudgatan. När bromsarna var fixade fortsatte vi till ett vattenfall som heter Seven Sisters. Taxichauffören väntade på oss när vi gick den halvtimmes långa vandringen på en stig fram till vattenfallet. Här badade vi i det svala vattnet innan det var dags att gå tillbaka igen och åka tillbaka till stan för att fira nyårsafton.
Vi firade in det nya året med lobster på BB’s Restaurang där vi även träffade besättningarna på de svenska båtarna Ronja och Utopia från Västkusten. Efter middagen gick vi ut tillsammans på gatan där många samlats för att lyssna och dansa till ett reggaeband som spelade på en liten scen. Vid tolvslaget blev det ett fint fyrverkeri.
Några dagar senare seglade vi vidare norrut mot ön Carriacou. Ön är den sydligaste ön i Grenadinerna men tillhör landet Grenada. Vi undvek området kring undervattensvulkanen Kickem’ Jenny och fick därefter vinden emot oss. Vi som inte har haft motvind på fem månader fick nu börja att kryssa. 
Tanken var att gå till huvudorten Hillsborough men strax innan vi kom fram passerade vi en liten obebodd ö som heter Sandy Island. Här var vattnet underbart turkost och man låg utanför en fantastisk fin sandstrand. Det gick bara inte att åka förbi. Här stannade vi och Riri i tre dagar. Vi latade oss på stranden, badade och snorklade. En dag tog vi fram och provade den fina SUP-brädan som vi fick i avseglingspresent. Det var svårt för det gick lite vågor men kul. På ön driver en kille som heter Tim en liten bar. Så en dag åt vi lobstermiddag. Det blev en härlig kväll. Först drack vi rompunch i solnedgången och sedan åt vi lobster med tillbehör i ljuset av facklor. Magiskt gott.
I Hillsborough hade vi tänkt att besöka tullen för att klarera ut ur Grenada. Vad vi inte visste var att de stängt det kontoret så vi fick ta en minibuss till Tyrrel Bay som ligger på öns södra sida och besöka tullen där. Väl där gick utklareringen ganska fort och vi tog minibussen tillbaka till Hillsborough. Här träffade vi på besättningen från Utopia som hade promenerat hit från Tyrrel Bay. Den lilla staden som bara har 600 invånare var kul att gå runt i. Inne på en gräsplan spelade de hög musik och vi gick in för att titta. Det visade sig vara en cricketturnering för öns olika lag. Vi tittade en stund innan vi gick vidare till Patty´s Deli som ägs av Christine som är uppväxt i England. Hon säljer sånt som inte annars finns att få tag på här. Hon har croissanter, franska ostar och goda skinkor mm. Här köpte vi fyra stora burkar med grekisk yoghurt, något som vi har saknat sedan vi lämnade Europa.
Egentligen skulle vi behöva lämna Grenada dagen efter men vi seglade till Petite Martinique som är en liten ö precis på gränsen till nästa land, St Vincent & Grenadinerna. Det såg fint ut så vi bestämde oss för att stanna en extra natt trots att vi var officiellt utklarerade. Eftersom det inte finns tull här så kommer det inte så många turister hit. Vi tog jollen in till den lilla byn och promenerade runt i ett par timmar. På grund av att det var söndag så var de få barerna som finns på ön stängda. Men det var kul ändå att se på omgivningarna och prata lite med byborna.
Vi fortsatte med jollen över till ön Petit St Vincent. Den ön tillhör St Vincent & Grenadinerna men det finns ingen tull här heller. Ön är privat och det ligger ett fint lyxhotell här så man får bara gå på vissa ställen. Vi tog oss till beachbaren, beställde en öl och njöt av den fina stranden och det vackra turkosfärgade havet. På kvällen blev vi bjudna på middag hos Anna och Tobbe. De hade tagit fram fint kött att grilla och kantareller som de gjort en famtastisk gräddsås på. Väldigt mätta och belåtna efter en trevlig dag tog vi jollen tillbaks till Bliss. Dagen efter seglade vi vidare till Union Island för att klarera in.
Sailing Bliss 
Hej Cecilia o Jocke!
Det är som taget ur en Taubesång – ”tänk vilket underbart liv det ni för”!
Vi njuter av att se ert härliga sjöliv!
Östermalm -3,5 bambivarning på trottoarerna.
Kram
Anders ❤️ Ulla
GillaGillad av 2 personer
God fortsättning på 2019. Har svårt att tänka mig att det kan bli mycket bättre än så här. Så härligt att följa er och visst blir man avundsjuk ☺️ men är med er i fantasin med hjälp av alla fina foton.
Blickar just nu ut över en snötäckt trädgård och längtar till den årliga alpresan. Där brukar ju bjudas på sol men av ett helt annat slag än den ni vistas i.
Ser fram emot nästa rapport. Många kramar 🤗🤗🤗
GillaGillad av 1 person
Hej Bliss!!!!
Grattis Jocke på fölsedan. Livet leker nog bra där över. Hummer och öl lever NI bra på. Här finns det isar och snö. P jobbar på så gått det går. Jag gör vad jag kan. Hur mår Cillan bra hoppa jag. I och de andra hälsar. God fortsättning hälsar Guldlock
GillaGillad av 1 person
Hej Guldlock med besättning!
Vi har det bara bra och Jocke blev firad ute på Atlanten. Lite sugen på en skridskotur blir man allt, när man ser vilka fina isar det varit hemma. Jag mår bra men har fortfarande kvar domningar i handen.
Nu är vi på Martinique. Vi ligger på svaj i en fin liten vik och sköldpaddorna simmar runt precis vid båten. Man ska inte klaga!
GillaGilla