Vi gick för motor den korta sträckan från Petite Martinique till Union Island.
På vägen passerade vi den lilla ön Mopion som är ett litet sandrev med ett parasoll på. Här är det fint att snorkla så många åker hit över dagen. När vi kom fram till Clifton, som är huvudstaden på Union Island, så ankrade vi bakom revet i det turkosfärgade vattnet och tog sedan jollen för att klarera in i landet. Union Island tillhör Saint Vincent & Grenadinerna som är ett land där vi vill vara ett tag. Här finns många öar med allt från härliga korallrev till höga vulkaner. Tullen inne i stan var stängd så vi promenerade till den lilla flygplatsen och besökte tullen där.
Efter sedvanligt pappersarbete och stämplar i passen promenerade vi runt i Clifton som är en färgglad liten stad. Här finns en fruktmarknad med tropiska frukter i alla dess former. I en butik köpte vi ett simkort till vår router så nu behövde vi inte längre gå till en bar för att uppdatera oss i de sociala medierna.
Senare på eftermiddagen hamnade vi på en bar i alla fall men av andra orsaker. Ett besök på Happy Island och en Rhum punch i baren där är ett måste när man är i Clifton. Baren ligger ute på revet på en liten ö som barägaren Janti gjort själv. Janti började samla ihop conchskal 2002 och gjöt en betongplatta uppe på dessa. Uppe på den byggde han sedan sin egen lilla bar. Här kan man sitta och njuta av solnedgången och titta på alla kitesurfare som flyger förbi alldeles bredvid.
Vårt nästa stopp blev Salt Whistle Bay på norra Mayreau en timmes segling från Clifton. Viken som är en av de vackraste i Karibien är välbesökt men både vi och Riri fick bra platser. Här stannade vi i tre nätter. På dagarna hängde vi på stranden, badade och försökte att lära oss att SUP:a vilket betyder stand up paddle och inget annat. En dag tog vi en promenad över ön och åt lunch i den lilla byn på toppen.
Vi var och hälsade på Lördag som egentligen heter Larston. Han fick sitt smeknamn Lördag av några svenskar (där ibland vår bekant Per) för över 20 år sedan. Lördag som var en av de första att anordna lobster-bbq för besökare på Tobago Cays driver nu en restaurang här i Salt Whisle Bay. Lördag är rastafari och det var kul att prata med honom och lyssna på hans visdom om naturen och tankar om livet. Han berättade även om hur han en gång firade midsommar i Sverige och blev bjuden på sill samt när han fiskade makrill på Västkusten. Att sitta i den varma karibiska natten och prata med honom samtidigt som reggaemusiken flödar ur högtalarna är ett minne för livet.
Vi tog oss sedan den korta biten ut till Tobago Cays för att snorkla med sköldpaddorna och njuta av den fria horisonten och det vackraste av turkosblått vatten. Här ankrade vi bakom det hästskoformade korallrevet alldeles bredvid stranden med sköldpaddsreservatet. Hela Atlanten ligger på utanför men revet tar ner vågorna så att det blir skapligt behagligt att ankra ändå. Även här är det välbesökt med framförallt charterbåtar men området är stort så det blir inte direkt trångt. Vi snorklade med sköldpaddor inne vid stranden men tog även jollen ut till revet och snorklade där. På eftermiddagen köpte vi en lobster av en kille och den grillade vi till middag på kvällen.
Seglingen upp mot Mustique kan ibland vara jobbig med vinden för mycket emot men vi kunde gå på en fin sträckbog hela vägen. På Mustique, som är en privatägd ö, finns många stora hus som ägs av kändisar.
Ön köptes i slutet av 50-talet av en engelsk lord som tänkte anordna en bomullsplantage. Då fanns inga bryggor eller vägar och det blev inte ekonomiskt hållbart med bomullsplantagen så han försökte komma på andra sätt att utveckla ön. Efter att han givit bort en tomt till Prinsessan Margaret blev intresset för ön stort. Så i slutet av 60-talet började han att utveckla ön till ett ställe för kändisar och rika att kunna semestra i fred på. Till sin hjälp hade han Arne Hasselqvist som var en svensk byggingenjör och entreprenör. Arne byggde de flesta av husen. Vi åkte runt med Boom Boom som varit på ön sedan 1969 och varit med och byggt de flesta av husen.
Han visade oss var bland annat Mick Jagger, Brian Adams och Tommy Hilfighers hus ligger. Han berättade att både Mick och Brian just nu var på ön så i vår fantasi såg vi fram emot en duett på Basil´s Bar nere i hamnen. Tyvärr dök ingen av dem upp, men Tobias en kompis som var där någon vecka senare fick en selfie med Mick Jagger. Nåja vad är väl en bal på slottet… Läs mer om mötet på ”Sailing Seren” på Instagram och Facebook.
Tillsammans med Riri fortsatte vi vår resa till Bequia som är en av våra favoritöar. Här har vi firat jul två gånger. Varför den blivit en favorit vet vi inte riktigt men det beror nog på den avkopplande stämningen och den fina lilla staden Port Elisabeth. Vi ankrade denna gång utanför Lower Bay. Vi fördrev tiden med att göra ingenting eller med att promenera runt i stan och på ön. Tobbe fyllde år vilket vi firade med ett besök på Fernando´s Hideaway. Det är en liten restaurang uppe i skogen som serverar god och vällagad mat som Fernando lagar själv. Han är fiskare och allt som serveras har han fiskat upp själv. En dag kom killarna på båten Seren in i viken. Det blev ett kärt återseende för Tobbe och Anna som träffat dem förut samt en kul ny bekantskap för oss. Senare blev det killkväll ombord på Riri med allt från olika romdrinkar till eldsprutning. Efter en vecka på Bequia så klarerade vi ut ur St Vincent & Grenadinerna och seglade vidare norrut.
St Vincent har vi varit på ett flertal gånger så denna gång seglade vi förbi och gick upp till Marigot Bay på St Lucia där vi klarerade in. Marigot Bay är en vacker och välskyddad vik som använts i olika filmer som delvis spelats in här. När man betalar för en boj här ingår att man får vara vid hotellets pool, så dagen efter hängde vi med Anna och Tobbe vid poolkanten hela dagen. På natten skulle det bli superblodmåne så vi ställde väckarklockan på 24.00 och gick upp för att titta. Månen hade börjat att skuggas av jorden och efter ett tag var den helt i skugga. Det är då den blir rödaktig.
Någon dag senare klarerade vi ut ur St Lucia men utnyttjade regeln om att man har 24 timmar på sig att lämna landet. Vi gjorde ett stopp i Rodney Bay där vi ankrade vid stranden utanför Spinnakers Restaurant. Gregory kom förbi med sin fruktbåt och vi passade på att köpa lite färska frukter av honom. På kvällen åt vi en lobstermiddag på Spinnakers och dagen efter seglade vi vidare mot Martinique.
Sailing Bliss 
Hej Jocke & Cecilia, ser att ni har varmt och skönt, själv har jag det varmt efter att ha skottat snö (ca 30 cm) i två timmar. Kul att följa era äventyr så här på distans. Ha en fortsatt skön segling. Gunnar E.
GillaGillad av 2 personer
Härliga bilder och läckert med så färsk frukt, här pendlar termometern mellan +2 och -16 så det har varit det gamla vanliga med dikeskörningar om vart annat, vi bor i ett nordligt land, men det verkar komma som en överraskning för de flesta och varje år dessutom 🙂 Rum punsch ska provas på Cinderellas whiskykryssning nästa helg bara för att bryta av maltsmaken.Sköt om er och många kramar från snökaoset:)Janne
GillaGillad av 2 personer
Hej Bliss o barnen!!!
Äntligen har de första krokusarna o snödropparna kommit upp.
Ni äter o myser det är bra. Det blir nog snart vår här hemma. Det görs reklam för resor till Dominika i våra tidningar, så håll ER borta så de inte äter upp Era humrar. Hälsar Guldlock
GillaGillad av 1 person