Besök från Sverige

Vi fick en jättefin segling från Toau till Tahiti som tog oss cirka 1,5 dygn. Vi hann inte riktigt fram till Papeete så när solen gick ner ankrade vi utanför de svarta stränderna vid Point Venus. Precis här ankrade även Kapten Cook, den 12 april 1769, på sin första världsomsegling med skeppet Endeavour. Med fanns svensken Daniel Solander som var en av de vetenskapsmän som var med ombord. De skulle studera planeten Venus passage framför solen, därav fick platsen sitt namn. Daniel Solander blev senare under seglatsen med kapten Cook den förste svensken och tillika den förste personen med universitetsutbildning att sätta sin fot i Australien. 

Vi var inte här för att studera astronomi utan vi skulle få besök ifrån Sverige. Cecilias syster Lovisa, skulle komma och segla med oss en tid. Efter 3,5 månader i Tuamotus utan tillgång till ordentliga affärer började våra förråd att ta slut och vi ville tanka och handla innan Lovisa kom. Dagen efter gick vi först till Marina Taina för att tanka. När det var klart ringde vi till Marina de Papeete och frågade om det fanns någon plats till oss. Till vår stora lycka fanns det en stor fin plats och en timme senare var vi förtöjda där. Henrik från Wandrin’ Star kom och tog emot oss och senare träffade vi flera bekanta, Niklas på Sea Bear och Mojo m fl. Det var kul att vara tillbaka i Papeete igen, en stad som vi av någon anledning gillar. Det var fyra dagar kvar innan Lovisa skulle landa och under de dagarna fyllde vi båten med allt från mat till vin. Vi hann även med att njuta av maten ifrån roulotterna samt att gå på några olika restauranger, något det är ont om i Tuamotus.

Lovisa landade tidigt på morgonen så vi fick ställa klockan för att gå och möta henne vid taxistationen. Efter att hon hade installerats i förpiken och fått en kopp kaffe blev det rundvandring på stan inklusive inköp av svarta pärlor, kläder mm. Hon hade med sig presenter till oss hemifrån bland annat kaviar som är en bristvara här i Polynesien. Trots över ett dygns resande och tolv timmars tidsskillnad i kroppen hängde hon med bra i vårt tempo men efter en drink och restaurangbesök slocknade hon sedan vid niotiden. En välbehövlig sömn för vi hade ett digert program framför oss.

Efter frukost dagen efter gick vi till Oponohu Bay på Moorea där vi snorklade med sköldpaddorna på utsidan av revet och tittade på delfinerna som simmade runt i viken. Nästa dag stod tre utflykter på programmet. Den första gick till ”stingray city” där hon fick kela med stingrockorna och även snorkla med en haj. Sedan tog vi jollen in till den lilla byn för att promenera runt och äta glass. Den sista utflykten blev en vandring upp till ananasplantagen. På vägen hem hittade vi ett avocadoträd och fyllde våra ryggsäckar med dem. 

Avståndet till vårt nästa mål, Tahaa, är cirka 110 distansminuter och vi ville inte att en av Lovisas semesterdagar skulle gå åt till att segla över havet. Därför beslöt vi att göra en nattsegling och lämnade Moorea efter middagen. Vi seglade och Lovisa sov gott under tiden. När vi vid ett vaktbyte klockan fyra på natten rullade in Code 0 och spirade ut genuan istället, så vaknade hon och var med uppe, lagom i tid för att se Raiatea och Tahaas bergstoppar lysas upp i soluppgången. Vi ankrade vid det som kallas Coral Garden på Tahaas västra sida och tog jollen in för att snorkla bland korallerna i det kristallklara vattnet. Här finns mängder med fiskar i alla färger och har man lite kokt ris med sig så blir man väldigt populär.

Från vår ankring kunde vi se solen gå ner över Bora Bora borta vid horisonten. Dagen efter fick vi en fin segling dit. Vi spanade efter val men såg tyvärr ingen. Knölvalarna kommer varje år i augusti till Franska Polynesien för att föda sin kalv och för att para sig. När vi gått igenom passet till Bora Bora gick vi runt ön och ankrade i det turkosfärgade vattnet i atollens sydöstra hörn. Bora Bora anses, av många, vara den vackraste ön i Stilla Havet. Vi har många öar kvar att besöka men vi kan nog ändå hålla med. De stora relativt grunda ytorna med sandbotten gör att färgerna blir otroligt vackra. Det tillsammans med öns gamla vulkanformade berg gör omgivningarna fantastiskt fina. 

Här ligger man omgiven av alla turkosa kulörer man kan tänka sig. Vi tog jollen och besökte några olika platser där det är bra snorkling. En dag ute vid korallrevet och en annan dag där vi vet att stora mantor brukar hålla till. Ett annat favoritställe är där de fågelliknande eaglerays simmar omkring. Ibland i stim på tio stycken eller fler. Vattnet här på Bora Bora är otroligt klart och sikten är lång. 

Ett par dagar innan Lovisas hemfärd gick vi tillbaka runt ön och förtöjde vid en boj utanför restaurangen Bloody Mary´s. Härifrån gick vi en vandring upp på bergskammen. Stundtals var det rätt brant men väl uppe möts man av en fantastisk utsikt över atollen. På nerfärden plockade vi och åt passionsfrukt. Mangon var inte riktigt mogen för att plocka ännu. Väl nere på andra sidan smakade det gott med en kall öl på den kritvita stranden. Tillbaka på båten igen var det skönt med ett svalkande dopp i havet, om man nu kan säga att 28 grader i vattnet är svalkande. 

Sista kvällen åkte vi in till Bloody Mary´s där Lovisa bjöd på drinkar och mat. Restaurangens flesta besökare är amerikanska turister och restaurangen skryter på stora skyltar över alla kändisar som varit där. Men maten som man får välja över en disk vid köket är vällagad och atmosfären med golv av sand är mysig så vi trivdes bra. Särskilt när man fick två drinkar till priset av en.

Dagen efter var det dags för Lovisa att åka hem. Vi skjutsade henne med jollen in till byn där hon fick byta till en ”navette” för att komma till Bora Boras lilla flygplats. Hennes flyg från Tahiti till Paris hade ställts in och gick först dagen efter ifrån Papeete så hon fick ett ofrivilligt bonusdygn här i Söderhavet. Men värre kan man väl ha det. Själva blev vi kvar på Bora Bora och påbörjade våra förberedelser för att segla till Nya Zeeland.