Florida

Efter att vi lämnat vår ankring i Bahamas hade vi en fin segling under hela dagen men när solen gick ner försvann även vinden. För att undvika de stora kryssningsfartygen höll vi oss under natten längst söderut i området mellan Grand Bahama och Bimini. Det är en strid ström av kryssningsfartyg på väg till eller från Bahamas och det kändes bra att hålla sig ur vägen för dem. Bleket fortsatte dagen efter så vi gick för motor. Då och då passerade vi portugisiska örlogsmän som drev med strömmen norrut. Senare på dagen hade vi kommit igenom Golfströmmen och vi började vi på håll att se de höga husen i Miami och Fort Lauderdale. Vi hade först tänkt att gå till Miami men de marinor där vi skulle kunna lägga till i var fullbokade men vi lyckades boka en plats i Fort Lauderdale. På eftermiddagen närmade vi oss inloppet och började ta fram fendrar mm. Cecilia såg en större ribbåt en bit bort och sa att de verkar ha bråttom för de har blåljus som blinkar. Plötsligt girar den kraftigt mot oss och saktar ner. Det var tydligen oss de hade bråttom till. Det var kustbevakningen som var ute på patrull och på fördäck stod en man med ett automatvapen. De undrade vilka vi var och vart vi skulle och var vi hade varit. De förstod väl rätt snart att vi inte var så farliga, önskade oss sedan välkomna till USA och försvann lika fort som de hade kommit. Efter broöppning in mot Fort Lauderdale gick vi sakta längs kanalerna och tittade på alla stora hus och båtar som låg där. Det är en lite märklig stad med alla dessa kanaler och öar fulla med stora villor. När vi förtöjt i marinan loggade vi in på tullens app och anmälde vår ankomst. Vi fick ett meddelande att vi var tvungna att gå till ett tullkontor så fort som möjligt. De stängde klockan 17 och vi tänkte att det var lika bra att klara av det samma dag så vi tog en taxi dit. Vi var lite oroliga för att de skulle kräva papper på utklareringen från Bahamas. Även den var digital men vi hade aldrig fått någon bra bekräftelse på att den var klar. Eftersom vi redan hade ett seglingstillstånd för USA, som vi fått i Puerto Rico, behövde vi endast gå till immigration. Efter några frågor och kontroll av våra visum, tog de våra fingeravtryck och vi var klara. Det kändes skönt att allt gått så smidigt och vi kunde pusta ut.

I USA har de inte bara andra elkontakter, även strömstyrkan och frekvensen är annorlunda vilket gör att vissa apparater inte fungerar eller kan ta skada. Vi har en transformator för att omvandla strömmen men den verkade ha gjort sitt och ville inte fungera bra. Vi fick för stark ström in i båten och ville inte riskera att förstöra våra installerade laddare mm. Efter reparationen i Dominikanska Republiken fungerade vår dieselgenerator nu jättebra så vi fick använda den istället även fast vi låg vid bryggan. Det hade såklart varit lättare och tystare att kunna ansluta en sladd till bryggan men tyvärr hittade vi ingen adapter eller ny transformator att köpa på båttillbehörsaffären. Vi gick runt i Fort Lauderdale i några dagar och tittade på de stora husen och båtarna som ligger vid bryggorna. Helt klart är att här finns många med mycket pengar. Stranden mot Atlanten är lång, bred och fin med palmer så långt man såg. Här ligger hotellen på rad men eftersom det var tidigt på säsongen var det ganska tomt på stranden.

Vi ville åka ner till Key West så vi hyrde en bil i några dagar. Vägarna ut från stan är stora och ibland med avfarter i flera olika nivåer. De är också fulla av snabb trafik som kör om oss som inte hittar så bra på både vänster och höger sida så det gällde att hålla koll i speglarna. Ibland var det svårt att veta vilken avfart man skulle ta och inte ens Google Maps var riktigt med i matchen. Till slut var vi ute på den långa motorvägen söderut. Efter någon timmes körning längs tråkig motorväg var vi ute vid öarna och kunde njuta av utsikten från broarna och det turkosfärgade vattnet åt båda håll. Efter ytterligare någon timme var vi framme vid Key West och parkerade vid hotellet. Vi checkade in och gick ut på stan. Key West är en trevlig liten stad med en gammal och låg bebyggelse mestadels bestående av trähus. Vi besökte såklart Hemingways stambar Sloppy Joe´s, både där den ursprungligen låg och den nuvarande. Den ursprungliga baren heter idag Capt. Tony´s Saloon. På kvällen hade de flesta restauranger fullt och vi hade behövt boka bord men till slut fick vi ett bord på en italiensk restaurang. Dagen efter åkte vi tillbaka mot båten men stannade först några timmar i Miami Beach och fikade samt promenerade runt där. Innan vi lämnade tillbaka hyrbilen hann vi även med en storhandling på en supermarket så kvällen blev sen innan vi kom tillbaka till båten.

Eftersom vi hade gäster på väg seglade vi vidare norrut till West Palm Beach. På vägen seglade vi förbi Donald Trumps hus, Mar-a-Lago. Det var ganska enkelt att se vilket hus det var för han har den största flaggan av alla. Ingen har en större flagga än Donald Trump. Vi kom fram till West Palm beach på eftermiddagen och ankrade en liten bit ifrån den gamla whitbreadbåten Merit. Den kom trea i tävlingen 1989-90. Nu låg hon till salu för 650 000 kr, en bråkdel av vad hon kostade som ny. I West Palm Beach ligger man bra ankrad på svaj och har skapligt nära in till en kommunal brygga där man kan förtöja jollen över dagen. Vid bryggorna inne vid land ligger stora superyachts förtöjda vilket visar att stan inte är den fattigaste i landet. Vi promenerade runt fikade och besökte ett par shoppingcenter innan det var dags att åka ut till båten igen.

Längs nästan hela USA:s östra kust går en skyddad vattenväg som heter Intracoastal Waterway. Förkortad ICW. Men på grund av både vår masthöjd och vårt djupgående kan vi inte gå ICW utan måste gå utomskärs mellan varje hamn. USA:s kust är grund så antalet hamnar där vi kan gå in är ganska få. I Florida är det totalt 7-8 stycken vilket gör att dagsetapperna blir långa. Ibland ställde vi klockan på fem, tog upp ankaret och gick ut medan det fortfarande var mörkt för att hinna fram innan solnedgången. Till vårt nästa stopp, Fort Pierce, var det cirka 50 distansminuter vilket är ok. När vi kom fram var det en kraftig motström på cirka 3-4 knop in i flodmynningen och vågorna bröt och skummade i vitt bredvid det muddrade inloppet. Även här la vi oss på svaj och stannade i ett par dagar för att se oss omkring i stan. Fort Pierce är med amerikanska mått en liten stad med låg bebyggelse och inte alls lika exklusiv som West Palm Beach. Inne bland stadens bryggor såg vi sjökor som fridsamt simmade omkring och betade sjögräs. Dagens fika avnjöts på Dunkin`, en amerikansk klassiker.

Vårt nästa stopp var Cape Canaveral där vi hade bokat en plats för några dagar hos den lokala yachtklubben. Vi hade sett på nätet att Space-X skulle skjuta upp en raket dagen efter och det skulle verkligen bli spännande att se. Vi blev varmt välkomnade till klubben när vi kom fram och även inbjudna till en middag i klubbhuset dagen efter. Från klubbens terrass skulle det vara en perfekt utsiktsplats att se raketen lyfta mot rymden. Vi tog våra cyklar in till stan men där fanns inte mycket att se men vi hittade till slut en bra glassbar där vi fikade. På hemvägen cyklade vi en bit längs stranden men vattnet var kallt och inbjöd inte alls till ett dopp. När vi på eftermiddagen klädde upp oss för middag fick vi höra att uppskjutningen försenats i några dagar och inte skulle bli av denna dag. Det var ju tråkigt för det hade såklart varit kul att se nu när vi var på plats men middagen blev trevlig och det var många som ville höra om vår segling runt jorden.

En som vanligt tidig morgon rundade vi udden där Kennedy Space Center ligger och fortsatte norrut. På håll såg vi flera raketbaserna och vi några stod raketer och väntade på att bli uppskjutna. För att få en lagom lång dagsetapp satte vi kurs mot Ponce Inlet där vi läst att det skulle vara djupt nog for oss. Vinden uteblev denna dag så det blev mestadels motorgång. När vi kom fram höll vi oss nära vågbrytaren där det enligt uppgift skulle vara djupast. Vattnet var naturligtvis på väg ut och vi hade inte många decimeter under kölen så vi gick sakta. När vi, en bit in, girade söderut i Indian River touchade vi botten ett par gånger men kunde komma loss genom att gasa på och svänga ut till den västra sidan av farleden. Botten bestod av sand så ingen skada skedd men det hade varit tråkigt att fastna och behövt vänta i sex timmar på högvatten. Nu kunde vi ta oss ytterligare en bit in i floden och ankrade på tre meters djup utanför New Smyrna. Delfinerna simmade nyfiket omkring oss när vi tände grillen och njöt av solnedgången. Senare på kvällen fick vi till slut se när Space-X sände upp sin raket. Vi var ju nu en bit ifrån basen men det var ändå en spektakulär upplevelse.

Vi kom fram till Sankt Augustine några dagar innan våra gäster skulle anlända så vi hann med att cykla till en supermarket för att bunkra. Sankt Augustine som är USA:s äldsta stad är riktigt trevlig. Tyvärr har antalet turister gjort att det genuina och gemytliga dränks i myllret av glassförsäljare och tacobarer. Efter ett par dagar kom Lovisa och Marc. De skulle segla med oss i ett par veckor, så när de hade installerat sig och sett staden fortsatte vi norrut.

Deras första natt ombord blev på en ankring utanför en stor flottbas vid Jacksonville. Just denna dag hade de en stor helikopterövning. Under hela kvällen flög de på låg höjd kors och tvärs rakt ovanför oss och vi tänkte att det kommer att bli svårt att sova. Som tur var slutade de en stund efter solnedgången. Dagen efter fortsatte vi till Fernandina Beach där vi fick en bra plats i marinan. Längs nästan hela kusten finns det skyddsområden för rätvalar och på vägen till Fernandina såg vi plötsligt valar som sprutade fontäner av vatten. Fernandina Beach är en trevlig men lite sömning stad som ligger precis på gränsen till Georgia. Staden vaknar säkert till liv när det blir sommar. Platsen har en intressant historia. Den första europeiska bosättningen på platsen etablerades av spanjorerna år 1573. Sedan dess har Fernandina tillhört åtta olika statsbildningar vilket ingen annan ort i dagens USA har gjort. Här spelades den amerikanska filmatiseringen av Pippi Långstrump in under sommaren 1987. Vi stannade här i ett par dagar och firade Lovisas födelsedag innan vi fortsatte norrut till Georgia.