En lång väntan på positivt besked

Nu har det gått tre veckor sedan olyckan i båten. Jag har fått uppleva effektiv spansk sjukvård och en sjukvård i Sverige som är långt ifrån effektiv.

Då vårt försäkringsbolag Topsail ansåg att jag inte kunde få en säker vård på Kap Verde flögs jag med ambulansflyg till Teneriffa. Ambulans mötte upp på flygplatsen och jag kördes direkt till akutintaget på Hospiten Sur.

Piloterna

Ambulansflyg

På intensiven i Teneriffa

Det var sen eftermiddag och efter genomgång av mitt tillstånd efter olyckan med den spanska läkaren samt en skandinavisk tolk fick jag direkt göra slätröntgen över bröst och datortomografi av halsrygg. Jag blev sedan inlagd på intensiven med dropp, diverse medicinering och uppkopplad till all tänkbar apparatur för bevakning av mitt tillstånd. På måndag morgon genomfördes magnetröntgen av halsrygg. Det kändes verkligen som man blev väl omhändertagen. Eftersom jag var tvungen att ligga raklång på rygg med en hård plastkrage för nacken de två första dygnen, blev man helt utlämnad till andra att ta hand om en. 

För en person med kontrollbehov tog det emot i början innan jag bara fick inse att det var bara att släppa och lämna över sig själv i deras händer. Detta överlämnande innefattade att bli matad, tvättad/duschad och gå på ”toaletten”. Allt detta liggandes i sängen! Vilka fantastiska människor det finns som fixar allt detta! En sängdusch/tvätt utfördes av två personer som effektivt arbetade på varsin sida av sängen. Tvättade och tvålade, vände mig på ena sidan och andra och vips var det nya, rena, torra lakan under mig och de blöta var helt borta. Efter två dygn i liggande position med den hårda, skavande nackkragen var det som en befrielse när de tog  bort kragen och jag fick sitta upp och kunde se hur det såg ut runt omkring mig på avdelningen. Det är en ganska oviss känsla att bli transporterad från en flygplats i ambulans utan att se ut, direkt in på akutintaget, från bår över till säng och sedan upp på avdelningen utan att se annat än taket. Då kändes det bra att kunna ta fram Google Maps för att lokalisera sig och få tillbaka lite kontroll.

Fri från nackkrage

Flytt från intensiven

Efter två dygn på intensiven fick jag komma upp på en avdelning. Läkarna kunde konstatera att jag inte hade några frakturer. Däremot hade jag fått påverkan på ryggmärgen och en svullnad i nacken efter olyckan som gör att nerverna kommer i kläm och domningar uppstår. Man kunde även se att jag har artros i nacken sedan tidigare vilket gör det ännu trängre för nerverna i nacken. 

Jag fick en svensk rumskamrat, Annalisa från Nyköping. Det var kul att ha någon att prata med. Min kompis Kerstin, som bor halva året i Los Cristianos, kom och hälsade på mig flera gånger på sjukhuset. Det gjorde ju livet lite roligare.

Efter fem dygn på sjukhuset fick jag flytta till ett hotell. Det kändes så skönt att kunna gå ut och promenera. Kerstin bjöd hem mig på både middag och lunch. Även Kerstins pappa Robert var med och vi hade roliga samtal.

Cecilia och Kerstin

Cecilia och Robert

Cecilia och sjuksköterskan David

Lovisa och Marc

Cecilia och mamma Mitte

Pappa Peter

Det positiva med att komma hem till Sverige har förstås varit att träffa släkt och vänner. Jag har även fått träffa Maura som numera hyr vår lägenhet. Ett mycket trevligt möte som gör att det känns tryggt att lämna sitt hem och veta att de kommer att ta väl hand om det. Maura och Roy kommer från Florida och ska bo i Stockholm åtminstone ett år.

Aston och Sara

Liam

Robert, Fredrik och Johan

Cecilia och Aston

Maura och Cecilia

Lotta, Cecilia och Lovisa

Ulrika, Lotta och Cecilia

Anna, Sussi och Cecilia

Heidi

Lovisa, Ulla och Cecilia

Maria och Cecilia

Sedan jag kom hem har jag besökt närakuten, vårdcentralen, lämnat in en egen remiss till neurokirurgmottagningen på Karolinska, ringt olika privata alternativ men det har varit svårt att få till ett besök hos en neurokirurg. Jag har all medicinsk dokumentation inklusive röntgenbilder på CD med mig från Spanien men ändå ska det vara så svårt att få en uppföljning här hemma. Till slut fick jag ett samtal från Karolinska och har nu varit hos en neurokirurg. Jag fick veta att jag kom dit med förtur så de hade trots allt gjort allt de kunnat för att hjälpa mig så fort som möjligt. Jag fick bra information från kirurgen och även om jag nu fått klartecken att åka tillbaka, så måste jag vara försiktig med min nacke.

På söndag den 9 december flyger jag mot Kap Verde. Det blir en natt i Lissabon och på måndag kommer jag äntligen hem till Jocke och Bliss.

Tack för alla fina och peppande kommentarer, det värmer!