Efter vårt fyradagarsbesök i Stockholm kom vi tillbaka till Antigua på eftermiddagen tisdagen den 26 mars. Vi hade anmält oss till en regatta med bara Oysterbåtar som skulle börja den 7 april så vi hade en dryg vecka på oss innan den skulle börja. Johan och Maria på Samantha visste vi låg på ön Nevis som ligger ca 50 distansminuter väster om Antigua så ett par dagar senare satte vi kurs dit. Det blev en skön medvindssegling nästan hela vägen dit. Vinden tog slut den sista timmen så vi fick gå för motor. Vi hann precis fram för att hinna med att klarera in. Nevis bildar tillsammans med grannön St Kitts landet St Kitts och Nevis. Det är det minst befolkade landet i Amerika och det åttonde minst befolkade i världen. Vi hade läst att det skulle vara svårt med inklarering men det gick hur smidigt som helst. Det berodde förmodligen på att det var fem minuter innan stängning och att de ville gå hem. Johan och Maria hade planerat att vi tillsammans skulle träffa ett par andra svenska båtar för en sundowner på strandbaren så vi tog jollen in dit. Här mötte vi besättningarna på Ladybird och Bengt. Berit och Anders på Ladybird hade vi träffat förut men Elisabeth och Wim på Bengt blev en ny trevlig bekantskap.
Vi seglade de ca 30 distansminuter söderut till grannön Montserrat och även här hann vi precis i tid innan tull mm skulle stänga. Montserrat är ett brittiskt utomeuropeiskt territorium. Här bor bara ca 4 000 personer. Öns huvudstad Plymouth förstördes i ett vulkanutbrott som började 1995. Utbrottet pågår fortfarande men i reducerad skala så på en stor del av ön är det förbjudet att vara om man inte åker med en guide. Vi bokade Avalon som egentligen heter Joe Phillips. Han bodde här när utbrottet började och fick evakuera tillsammans med sin fru och deras barn till en skola på norra sidan av ön. Han körde oss och en amerikansk familj runt och visade oss var han hade bott och in i den övergivna staden Plymouth. Här är ask- och gruslagret flera meter tjockt. Bara de översta våningarna av femvåningshusen sticker upp. De lägre husen syns inte. Den gamla kyrkan sticker upp men i övrigt är det nästan bara aska och grus som man ser. Joe visade oss på sin iPad bilder på hur det såg ut innan och under utbrottet och han berättade med inlevelse om hur det var när utbrottet startade. De fick veta att de var tvungna att evakuera i några dagar på grund av utbrottet. De lämnade i stort sett allt de ägde kvar i huset för de skulle ju bara vara borta i ett par dagar. Det blev inte några dagars evakuering utan det är nu över tjugo år sedan de lämnade sitt hus.
Sailing Bliss 