Saint Martin och Anguilla

Vi har haft besök nästan konstant i två månader så när familjen Runström/Olofsson åkt iväg blev det tyst och tomt. Vi promenerade runt i Marigot och passade på att gå förbi mataffären, Super U, för att se hur det såg ut och vad som fanns att köpa. Det var en riktigt stor affär med massor att välja på. Det har vi inte varit bortskämda med på länge. Vi passade på att köpa lite torrvaror när vi ändå var där så att det skulle bli mindre att bära nästa gång. Vi kände ingen lust att ställa oss och laga mat så vi stannade till på en restaurang i hamnen och åt en pizza innan vi fortsatte ut till båten. Dagen efter tog vi jollen över till den holländska sidan. Man åker över en stor lagun som delar av en stor del av ön mellan den franska och holländska sidan. Orkanen Irma som drog fram här i september 2017 orsakade stor förödelse och i lagunen ligger fortfarande mängder med sjunkna båtar. På vissa ställen har man samlat ihop stora högar med båtar.

På holländska sidan la vi jollen vid Sint Marteen Yacht Club och promenerade sedan genom den lilla staden. Här på den holländska sidan har man kommit lite längre med återuppbyggnaden. Det sägs att fransmännen fortfarande utreder varför det blev som det blev medan holländarna har skridit till verket och börjat att reparera istället. Det känns som en bättre väg tycker vi. Vi promenerade förbi flygplatsterminalen och det var kul att se att delar av den har öppnats igen. När Jocke var här för ett år sedan var den helt stängd. Passkontroll och bagageutlämning skedde då i ett tält och tog jättelång tid. Vi fortsatte till Maho Beach där vi stannade ett tag för att kolla in några flygplan som landade. Landningsbanan börjar bredvid stranden så flygplanen flyger precis ovanför huvudet. Särskilt de stora som behöver hela landningsbanan på sig för att bromsa. Hit åker många turister från kryssningsfartygen och nu var det fullpackat både på stranden och på de två barer som ligger här.

Vi gick över till Simpson Bay och satte oss på den mysiga baren Karakter istället. Här är det mer relaxat och inte så många turister. Efter att ha promenerat runt i ett par timmar till var det dags att ta jollen hem igen. Stegräknaren i telefonen visade att vi hade gått nästan 20 000 steg. Det var länge sedan som vi har gått så mycket på en gång och det kändes i benen.

Påskdagen firade vi med att gå och storhandla på Super U. Här mötte vi Elisabeth och Wim från båten Bengt som vi senast träffade på Nevis. De höll också på att storhandla inför sin segling som ska gå från Saint Martin direkt till Curacao, så vi kommer att träffa dem igen när vi kommer dit. Vi passade på att handla ganska mycket för här fanns många varor som är svårt att få tag i på de mindre öarna. Vi ska vara ute länge så konserver och torrvaror kan man aldrig få för mycket av. Här fanns också goda brie- och mögelostar som vi inte kunde låta bli. En och annan vinflaska slank också ned i kassarna. Fullastade promenerade vi tillsammans med Elisabeth och Wim tillbaka mot hamnen. Sedan ska allt lastas i jollen för att sedan lyftas upp och in i båten. Att storhandla blir som ett bra träningspass. Vi var och handlade tre gånger på Super U så nu klarar vi oss ett tag.

img_4461
Långseglare på storhandling

En kväll blev vi inbjudna till Anders och Gun i deras X-372 Xenia som låg ett par båtar bakom oss. När de har handlat klart och vindarna ser bra ut ska de segla tillbaks till Sverige via Azorerna. Anders och Gun träffade vi på Madeira första gången och sedan dess har vi stött på varandra lite här och där i Karibien. När påsken var över och affärerna hade öppet igen tog vi våra tomma gastuber med oss i jollen och åkte över till holländska sidan för att få dem fyllda. Efter mycket promenerande och bärande på tunga gasflaskor hittade vi rätt och kunde lämna in en av dem och få den fylld samma dag. Den andra fick vi lägga tillbaka i jollen. Medan vi väntade tog vi bussen till Philipsburg och strosade runt där i några timmar. I Philipsburg lägger kryssningsfartygen till och vanligtvis ligger här två eller tre stora fartyg och den lilla staden är proppfull med turister. Vi hade tur för det låg ingen båt inne den här dagen så vi hade staden nästan för oss själva. Här finns mängder med butiker som säljer allt från cigarrer till solglasögon så det var bara att shoppa loss. Ett par solglasögon var blev det. Några cigarrer, för att fira överseglingar, blev det också. Enligt skyltarna i butikerna skulle det vara billigt och tax-free men vi vet inte om det var så billigt egentligen. Men ett par nya solglasögon behövde vi bägge två.

På vägen hem till båten svängde vi förbi och tittade på båten Venus som beställdes av Steve Jobs. Tyvärr hann han inte få henne levererad innan han dog. Den ser lite annorlunda ut men är fin tycker vi. Nästan framme vid båten träffade vi på båtarna Felicia och Barit som hade ankrat i viken. Även de är på väg hemåt som så många andra. Marigot Bay som viken heter börjar fyllas med båtar och många ska segla hemåt mot Europa efter att ha bunkrat förnödenheter. Vi känner oss lyckligt lottade som ska fortsätta vår resa västerut. Att segla tillbaka över Atlanten mot kallare trakter lockar oss inte just nu i alla fall.

Vi kom på att det började bli dags att lämna in våra deklarationer. Det var bäst att göra det innan vi lämnade den franska ön eftersom vi behövde internet. Så efter några timmar vid datorn med dålig uppkoppling hade vi båda fått in dem. Skönt ändå att det går att göra fast man är nästan tusen mil hemifrån. Hade Skatteverkets internettjänst varit lite mer pedagogisk så skulle det vara ändå bättre. Men det kanske är våra hjärnor som har blivit lite slöa av värmen.img_6197

Efter en vecka på Saint Martin kände vi att det var dags att komma vidare. En liten bit norrut ligger ön Anguilla och det blev vårt nästa mål. Anguilla är i förhållande till de flesta andra öar här i Karibien en ganska låg och platt ö så en dag tog vi fram våra cyklar och trampade runt. De flesta husen här är byggda av sten så de har klarat orkanen mycket bättre. Visst finns det en del förstörelse men inte alls som på Saint Martin.

När vi kom tillbaka till Sandy Ground som byn heter stannade vi hos Elvis och tog en öl och hade en wifi-stund på hans bar. På Saint Martin som tillhör Frankrike och därmed EU kunde vi använda telefonerna som hemma. Här på Anguilla och i övriga Karibien är det dyrt att använda våra telefoner så man får använda barer med wifi för att kunna hålla sig uppdaterad på vad som händer. Det är också kul att passa på att ringa videosamtal med barnbarnen.

Efter några härliga dagar på Anguilla fortsatte vi västerut till Brittiska Jungfruöarna.

En reaktion till “Saint Martin och Anguilla

  1. hoppas att allt kommer fram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close