Jungfruöarna och Puerto Rico

Vi lämnade Anguilla i gryningen den 28/4 och satte kurs mot Spanish Town på Virgin Gorda där vi anlände strax innan solnedgången. Det var en fin segling dit med vinden rakt bakifrån. I början var den lite svag men ökade under dagen så den sista halvan gjorde vi fin fart. Vi försökte att fiska men som så många gånger förut så gav vi upp efter ett tag. Det flyter omkring sargassotång som draget fastnar i och efter ett tag tröttnar man. Vi vet inte om det är olika från år till år med mängden tång, men vi har inte upplevt att det varit så här mycket tång när vi har seglat här förut. Det är synd för vi hade sett fram emot en god fisk till middag. Vi hade ankrat utanför Spanish Town och efter frukost dagen därpå tog vi jollen in till staden för att gå till tullen och klarera in i landet. Redan på väg in i hamnen såg vi hur förstört det är efter orkanen Irma som drog över här med stor kraft i september 2017. Vi var här i mars 2014 men nu kände vi knappt igen oss. Många hus var borta och huset som affären låg i var helt förstört. Trots att det gått ett och ett halvt år sedan stormen, ser det ut som att man bara hunnit rensa upp. Mycket återuppbyggnad kvarstår. Arbete pågick lite här och där men det kommer att ta lång tid innan allt är klart.

När vi kom fram till tullen började den omständliga proceduren med att klarera in. Det är lite olika från land till land hur det fungerar. Lättast är de franska öarna där man själv knappar in sina uppgifter i en dator, skriver ut och får det signerat och stämplat sedan är det klart. Här på British Virgin Island är det fyra glasluckor i ett litet rum. Först ska man gå till en lucka i mitten där man får ett papper av en tulltjänsteman. Det kostade 25 cent för att få papperet. Efter att man fyllt i alla uppgifter om båten samt personerna ombord går man till en annan lucka för att få det signerat och stämplat. Sedan tar man alla papper med sig och lämnar in dem i en tredje lucka för att betala. I vårt fall kostade det 14 USD men eftersom vi kom från ett land med euro hade vi bara 13,50 USD i kontanter på oss. Vi frågade då om man inte kunde betala med kort och det kunde man men bara om beloppet var högre än 25 dollar så i vårt fall fungerade det inte och några undantag från regeln gick inte att göra. Vi frågade då var närmaste bankomat låg varpå mannen förklarade att det bara fanns en fungerande bankomat på ön och den låg på andra sidan staden. Dessutom var det högst tveksamt att den skulle fungera. Humöret var inte på topp och dessutom var det 40 grader varmt inne i det lilla oventilerade rummet så svetten dröp om kroppen men vi bet ihop och sa att vi kommer tillbaka när vi skaffat pengar. Då klev en man från Polen fram som också var där för att klarera in. Han gav oss en dollar så att vi kunde betala och komma därifrån. Vilken hjälte! Vi betalade och fick sedan ta papper, pass och kvitto tillbaka till den första luckan för att visa att vi betalat och fick sedan passen stämplade och var till slut inklarerade. Vi promenerade runt en stund och gick senare förbi bankomaten där det var en lång kö så vi förstod att den fungerade. Vi ställde oss i kön och väntade på vår tur och pratade då med en kvinna som berättade att bankomaten bara fylldes på då och då med pengar. Nu var det fredagmorgon och många skulle ta ut pengar inför helgen så om vi hade tur skulle det finnas pengar kvar när vi kom fram. Vi hade tur och fick ut lite dollar. Kön växte bakom oss och vi undrade hur länge de skulle räcka för någon mer påfyllning skulle det inte bli förrän veckan efter. Men alla i kön var trevliga och vi skrattade tillsammans om situationen.

Vi tog sedan jollen tillbaka till båten, bytte om till badkläder och åkte till The Baths. The Baths är ett område där stora stenblock bildar grottor och labyrinter som man kan bada i.

På eftermiddagen gick vi för motor till norra sidan av Virgin Gorda där vi ankrade innanför ett korallrev en bit ifrån det mer populära Gorda Sound där det ligger många båtar. Här låg vi nästan själva och vattnet var härligt turkosfärgat. Vi stannade här i några dagar och bara tog det lugnt, snorklade vid revet eller läste. En dag tog vi jollen in i den stora viken för att se hur det såg ut efter stormen. Förut fanns här ett par stora marinor och en stor lyxig yachtclub som hade en brygga som var 750 meter lång. Av denna eller marinan fanns inte mycket kvar. Vid den lilla ön Saba Rock där det tidigare fanns ett hotell höll de på med återuppbyggnad.

Anegada var vårt nästa mål. Vi hade sett fram emot att komma till Anegada igen. Vi seglade dit när vi var här för fem år sedan och gillade verkligen ön som ligger lite för sig själv ute i havet. På grund av vårt djupgående ankrade vi nu i en vik på västra sidan av ön istället för i huvudviken. Där var det ändå fullt med hyrbåtar så det gjorde oss inget däremot var vinden lite ostsydost vilket gjorde att vågorna drog runt udden så att det blev lite rulligt där vi låg. Dagen efter promenerade vi runt och efteråt kände vi båda två att det inte var lika bra som förra gången. Vi vet egentligen inte varför men då var det en speciell atmosfär och förmodligen är det så att när man kommer tillbaka till något som varit jättebra så är det svårt att överträffa det. Det var ändå kul att se ön igen. Vi fick ett nytt minne med oss härifrån för en dag när vi satt i sittbrunnen och fikade så såg vi plötsligt en stor rocka som hoppade rakt upp alldeles bredvid båten. Den hoppade säkert en meter rakt upp i luften som ett flygande tefat och landade platt med ett plask. Snacka om magplask.

Från Anegada seglade vi vidare till Great Harbour på ön Jost van Dyke. Ön är döpt efter en holländsk pirat som bodde här på 1600-talet. Även här har vi varit förut men då låg vi i White Bay utanför Soggy Dollar Bar. Great harbour är en liten by med några restauranger och en liten kyrka. Kyrkan är nu sönderblåst och vi såg att de ställt upp en barack bredvid, där de nu hade gudstjänst. Foxy’s restaurang är sedan länge ett välkänt ställe för seglare och Foxy själv brukar underhålla men vi lyckades missa honom de gånger vi var där. Kanske beroende på att vi inte hängde i baren till sent utan var tillbaka i båten innan solnedgång. En dag promenerade vi över berget till White Bay och kollade in hur det såg ut där efter stormen. Här kände vi inte heller igen oss. Inte för att husen var bortblåsta utan tvärtom. I den mysiga lilla viken har det nu byggts flera nya lyxiga strandvillor. Den anrika baren Soggy Dollar var sig ganska lik förutom att palmerna har blåst bort. Antalet överviktiga amerikaner var nog däremot fler. Nu låter vi kanske som tråkiga bakåtsträvare som tycker att det var bättre förr men så är det inte. Visst är det bra med utveckling men det är synd när man samtidigt bygger bort charm och atmosfär.

Vi hade varit lite nervösa inför inklareringen till US Virgin Islands. Visserligen hade vi skaffat visum till USA men man vet aldrig om det är något mer man skulle ha skaffat innan inresa dit. När vi var på St Martin träffade vi en svensk ensamseglare som hade fått sitta i fängelse ett tag för att han inte hade rätt papper när han seglade in till Puerto Rico. Han blev sedan ivägkörd utan båt och fick sedan hyra in en besättning som hämtade båten åt honom. Totalt kostade det honom över 100 000 kronor. Vi kom fram till St John som ön heter och hittade en boj att förtöja vid och tog jollen in till tullen i Cruz Bay. Vi fick fylla i en del papper, svara på frågor och lämna våra fingeravtryck men när vi kom ut en kort stund senare var vi båda lika förvånade hur enkelt och smidigt det hade gått. Vi stannade i Cruz Bay i ett par dagar innan vi gick några sjömil västerut till Maho Bay.

Nästan hela St Johns är nationalpark och det är förbjudet att ankra men de har lagt ut många bojar att förtöja vid istället. Anledningen är att ett ankare sliter hårt på den gräsbevuxna havsbotten som sköldpaddorna gillar att äta av. En dag promenerade vi över ön till Annaberg och tittade på resterna av ett gammalt sockerbruk. US Virgin Islands var danskt en gång i tiden men Danmark sålde ögruppen 1917 till USA för 25 miljoner dollar. Många namn här har danskt ursprung liksom huvudstaden Charlotte Amalie. Som på de flesta sockerbruk mm här i Karibien var den huvudsakliga arbetskraften slavar och vi funderade kring detta när vi promenerade runt bland resterna av deras arbetsplats. Vilket sjukt och konstigt system det var att köpa människor som slavar för arbetskraft. Att människor fångades i Afrika och transporterades hit till Karibien och USA. Då var det inte fråga om reglerade arbetstider och VAB utan om ett omänskligt pådrivande och att människor behandlades sämre än ett djur. Tänk att det kunde få pågå så länge som det gjorde. Kanske pågår det än idag i andra delar av världen.

Vår sista ankringsvik i USVI blev Christmas Cove vid Great St James. Vi stannade till på vägen i Cruz Bay och klarerade ut för vi skulle segla vidare dagen efter. I viken ligger en båt som är ombyggd till pizzabutik. Hit tar man jollen och får sin pizza med sig i en kartong precis som hemma. Pizzorna är 1,25 meter i omkrets så det räckte gott med en för oss två att dela på.

Dagen därpå seglade vi till Culebra som tillhör Puerto Rico som är en del av USA. Ändå måste man klarera ut ifrån USVI för att sedan klarera in i Puerto Rico. Vi promenerade till den lilla flygplatsen där tullen finns och fick fylla i samma blankett igen. Här tog de inte våra fingeravtryck annars var det samma procedur. Men även här gick det ganska smidigt. En sak som vi märkte ganska direkt när vi lämnade USVI var att antalet båtar minskade markant. I Puerto Rico såg vi inga hyrbåtar och förutom Bliss så var det bara en båt som inte hade amerikansk flagga.

I Puerto Rico pratar man spanska men alla kan engelska bra så det gick bra att göra sig förstådd. Culebra är en liten ö känd för att ha varit fristad åt pirater i 300 år fram till 1800 talet men av dessa syntes ingenting utan här är det ganska stillsamt nuförtiden. I början av 1900 talet gjorde USA:s president Roosevelt ön till ett naturskyddsområde men 30 år senare började USA:s marin att använda Culebra som övningsplats för bombning istället. I sjökortet står det att man ska vara försiktig ifall ankaret draggar för det finns bomber som inte har exploderat kvar på botten. Hur ska man kunna dragga försiktigt undrar vi.

Vi seglade vidare till fastlandet Puerto Rico och la oss i marinan Puerto del Ray. Här finns all tänkbar service och de till och med hämtar en med golfbil ute på bryggan så att man inte ska behöva gå. Vi hade inte legat i en marina på över en månad så nu var det verkligen skönt att få skölja av hela båten med färskvatten. Saltet sitter överallt och är kletigt. Efter en riktig tvätt känns båten så mycket skönare. En annan sak som är skönt när man ligger i marinor är att kunna ladda upp batterierna till 100% något som det blir dåligt med när man ligger på svaj. När vi skulle stoppa i vår elkabel upptäckte vi att de kablar vi har inte passade. Vi har olika adapters men ingen av dem passade här. Vi hittade till slut en lös kontakt som skulle passa och skulle precis börja skruva isär kabeln och byta när Amanda och Michel från båten Lady A som låg ett par båtar ifrån oss kom för att prata lite. Vi frågade om de visste hur elkablarna kopplades i USA, vilken som var fas och jord mm. Eftersom det är fyra pinnar i kontakten och jag bara har tre i kabeln gällde det ju att få det rätt. De var också osäkra men hade en adapter att låna ut. När vi slog på strömmen gick inte batteriladdaren igång. Då slog det oss att de har 120 Volt i USA och inte 240 som vi har i Sverige. Som tur var har vi en transformator med oss så när vi hade kånkat iland den tunga lådan som låg stuvad djupt nere i båtens inre och kopplat in den så funkade allt bra. Men det tog sin tid i värmen. Här i marinan hade vi sällskap av några sjökor som simmade omkring bland båtarna. De heter egentligen lamantiner och kan väga upp till 450 kg. Iguaner fanns det också gott om.

Vi hyrde bil och körde till huvudstaden San Juan. Här gick vi omkring i den gamla stadsdelen som var riktigt mysig och trevlig.

Vi körde också upp i djungeln till nationalparken El Yunque.

På vägen tillbaka till båten passade vi på att storhandla

Efter fem nätter i marinan ville vi ut på havet igen och gick då till ön Vieques. Här låg vi själva för ankar utanför den lilla staden. Även här hyrde vi bil en dag och åkte runt hela ön. Här finns inte många turister och när vi frågade efter tullen för att kunna klarera ut sa de att det inte fanns någon. Vi hade läst i guideböcker att det skulle gå att klarera ut härifrån och till slut kunde vi googla fram att man kunde åka till flygplatsen där det skulle finnas en tulltjänsteman på dagarna. När vi kom dit var han inte där men en kvinna på flygplatsen ringde honom och han lovade att vara tillbaka på eftermiddagen. Så efter några turer runt ön kom vi tillbaka och kunde få våra papper. Här på Vieques går hästarna lösa på gatorna även inne i staden. Vieques är en lugn och genuin ö, man kan tänka sig att så här såg hela Karibien ut för 30 år sedan.

På Vieques finns en lagun där världens starkaste mareld ska finnas. Det var något vi hade hoppats att få se men eftersom det var fullmåne och därmed ganska ljust på natten var det tyvärr ingen idé att åka dit. Nu var det andra äventyr som lockade. Vi skulle segla drygt 400 distansminuter söderut tvärs över Karibiska Havet till ön Bonaire och det är här på havet vi nu sitter och författar. Seglingen hittills har gått väldigt bra och vi beräknar vara framme senare i dag 23/5 efter två dygns segling.

9 reaktioner till “Jungfruöarna och Puerto Rico

  1. Vad kul att följa er välskrivna resa verkligen kul
    . Var ju i dessa vatten 85. Synd på virgin en favo…

    Gillad av 1 person

  2. Tack! Så välskrivet och intressant. Så kul att få vara med er i ord och bild.
    Happy safe sailing🤗⛵️☀️

    Gillad av 2 personer

  3. Anneli Seedoff 1 juni, 2019 — 00:48

    Så fantastiskt roligt att läsa om er! Vilken resa ni gör och så mycket ni får se och uppleva. Snacka om att ta vara på livet och känna sig levande. Mina idoler. Kram!

    Gillad av 2 personer

    1. Tack Anneli! Ja vi njuter verkligen av allt vi får uppleva. Hoppas ni har det bra, hela stora familjen! Kramar från oss

      Gilla

  4. h.belven@telia.com 9 juni, 2019 — 16:45

    Härligt!😃

    Gillad av 1 person

  5. Hej Bliss o barnen!!!!
    Ett nytt försök att notera. lguaner-pelikaner- hummer, det är bra, de kanske man kan äta.
    Här hemma växer potatisen hos nr 11. 18 har ny båt, liljekonvaljerna är snart överblommade, bojen ligger i.
    snart är det midsommar, en liten karta över ER segling bland öarna vore kul.
    Hej då Guldlock m.f.

    Gillad av 1 person

    1. Hej Guldlock o co!
      Snart ses vi på Vålarö. På vår hemsida/blogg finns det en sida som heter ”Var är vi nu”. Klicka på YB Tracker så kommer kartan fram med hela vår rutt. Det går att zooma in också.
      https://sailingbliss.com/om/

      Gilla

  6. Hej Cecilia och Jocke!
    Czytam wasze relacje z wielkim zainteresowaniem. Powinniście napisać książkę, byłaby ciekawa. Życzę Wam dobrej pogody i pomyślnych wiatrów!
    Wiesiek

    Gillad av 1 person

    1. Hej Wiezek. Kul att du följer vår resa. Nu har vi rest hem till Sverige och stannar här över sommaren. I september åker vi tillbaks och seglar vidare mot Columbia.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close