Vi kom fram till Bonaire mitt på dagen den 23 maj efter en fantastisk fin segling. Vår snitthastighet för det sista dygnet var 8,6 knop. Men det var ändå skönt att komma fram för med vinden in lite snett framifrån så lutar tillvaron och allt man tar sig för blir lite jobbigare än normalt. Det gäller allt ifrån matlagning till att sova. Vi rundade Bonaires sydspets, seglade förbi de stora högarna med salt och kom fram till Kralendijk som staden heter. Här hittade vi en ledig boj som vi förtöjde vid. Allt vatten runt Bonaire ner till 60 meters djup är nationalpark och det är förbjudet att ankra. 
Vattnet runt omkring oss var alldeles klart och turkosfärgat. På avstånd såg vi en stor rocka som hoppade upp i luften. Bonaire är verkligen ett paradis för snorkling och dykning. Jocke tog jollen in till land för att klarera in vilket gick smidigt även om de gnällde lite för att inte Cecilia var med. Ibland är det bara kaptenen som får åka i land och ibland ska alla med, Det är lite svårt att veta innan, hur de vill ha det, men som sagt vi blev inklarerade i alla fall. Efter att vi hade tvättat och gjort i ordning båten efter seglingen hoppade vi i det varma klara vattnet. Vi kände redan på en gång att vi skulle trivas här på Bonaire.
Dagen därpå gick vi runt i Kralendijk som har ca 3 500 invånare och blev från 1639 en viktig ort för Nederländska västindiska kompaniet. Bonaire liksom Aruba och Curaçao tillhör Nederländerna men ingår inte i EU. Officiellt språk är holländska men de flesta talar papiamento med varandra som är en typ av kreol. Kralendijk är trevlig liten stad med gott om små butiker och restauranger. Här såg vi papegojor som satt i träden och visslade och åsnor som gick lösa. Staden är en populär hamn för kryssningsfartyg.
På eftermiddagen började vi att titta på vår plotter om båten Major Tom skulle dyka upp på skärmen för vi visste att de var på väg hit ifrån St Martin. Till slut dök de upp och vi ropade upp dem på vhf:en för att berätta att det fanns lediga bojar. De skulle komma in i hamn när det var mörkt så vi tänkte att det skulle vara skönt för dem att veta det, sedan tog vi jollen ut och lyste upp bojen för dem så att de skulle hitta fram i mörkret. De var glada över att komma fram och över servicen de fick. Dagen efter blev det fika tillsammans på Bliss. Eftersom vi inte hade setts sedan Antigua hade vi mycket att prata om. Cecilia hade bakat en äppelpaj och när den så småningom övergick i gin & tonic satt vi fortfarande och pratade. Det blev inte mycket till middag den dagen men det var kul att träffas igen. Anki och Cecilia bestämde att de skulle boka prova-på-dykning på dykskolan som låg inne på stranden och några dagar senare klev de båda i vattnet med dykutrustningen på. Efter några övningar i vattnet försvann de ner under ytan och kom upp igen en stund senare lyckliga och glada av upplevelsen.
Dagen efter var det World Reef Day. Jocke och Sivert, som båda har dykcertifikat, var med dykskolan och städade botten under kajen där kryssningsfartygen lägger till. Här får man normalt inte dyka så det var kul att få dyka på en annorlunda plats. På botten låg allt ifrån bildäck till ölburkar och en och annan hatt men det var också fullt med fiskar och fina koraller. Någon dag senare blev vi tre svenska båtar då Andreas och Cecilia kom med sin Hakuna Matata. De kommer från Nynäshamn och seglade eskadern Viking Explorer tillsammans med Anki och Sivert men vi har inte stött på varandra förrän nu. På eftermiddag var det födelsedagsfika på Major Tom men den är gången hade vi lärt oss läxan och tog jollarna tillsammans in för att äta på en restaurang i marinan där det var happy hour med både billiga öl och hamburgare.
En dag gjorde vi en dyk-/snorklingsutflykt. Vi la vår jolle på Major Toms boj och seglade med Majoren ut till den lilla ön Klein Bonaire. Här dök Sivert och Jocke längs korallrevet medan Anki och Cecilia höll sig på ytan och snorklade. Vattnet här vid Bonaire är så klart och korallrevet är så levande och fint. Bonaire är utnämnt som ett av världens bästa dykställen och vi förstår verkligen varför. Efter att Sivert grillat goda hamburgare till lunch och efter lite mer snorkling åkte vi tillbaks till bojen igen. Där fick vi njuta av after sail i solnedgången. Stort tack till Anki och Sivert för en härlig heldag på Major Tom.
Vi fördrev dagarna här på Bonaire med framförallt dykning och snorkling. Cecilia kände sig inte riktigt redo för att ta dykcertifikat men vi dök ändå några gånger tillsammans och sista gången var vi nere i 40 minuter på som mest 15 meters djup så förmågan finns. På kvällarna umgicks vi med de andra svenskarna, antingen i någon sittbrunn eller på någon bar.
Tillsammans med Anki, Sivert, Adde och Cissi hyrde vi en stor sjusitsig jeep och åkte till nationalparken Washington-Slagbaai. Här skumpade vi runt i några timmar på dammiga vägar och tittade på allt ifrån gamla ristningar från arawakindianernas tid till flamingos och iguaner. Det var tryckande hett så vi stannade till vid en vik och badade och snorklade.
På eftermiddagen stannade vi för lunch och på menyn fanns stuvad iguan vilket några i gänget naturligtvis ville prova medan andra var tveksamma. Smaken var det inget större fel på men köttet var fullt med små ben vilket gjorde det jobbigt att äta. Vi hann med en snabb sväng till södra ändan av ön och tittade på de små stugorna som slavarna bodde i för länge sedan. Därefter var det dags att åka och lämna tillbaka bilen. På kvällen var det återigen hamburgerkväll och happy hour på restaurangen i marinan.
Vi firade den svenska nationaldagen med en mojitokväll ombord på Bliss tillsammans med Anki, Sivert, Cissi och Adde.
Tiden går fort när man har trevligt sägs det och till slut kom dagen då vi skulle segla vidare mot Curaçao. Vi vinkade av de andra svenskbåtarna och styrde västerut. Det blev en fin undanvindssegling de ca 40 distansminuterna till Willemstad på Curaçao. Vi spelade Povel Ramels ”Måste vägen till Curaçao gynga så” i högtalarna i sittbrunnen och sjöng med i refrängen. Så gungigt hade vi inte utan vi hade bra vind och seglingen gick fort. När vi kom fram öppnade de svängbron från 1886 som finns mitt i staden och vi kunde köra in till marinan som ligger väl skyddad i en vik innanför staden. Helene och Tomas på Inalou 2 stod på bryggan och tog emot oss när vi styrde in. Vi hade önskat en bra långsidesplats för att kunna ta ner våra tunga segel och det fick vi också så dagen efter när vi hade klarerat in började vi ta ner ett segel i taget och tvättade av dem med sötvatten. Vi band sedan fast dem i bryggan och hissade upp toppen i masten så att de skulle torka innan vi vek dem. Båten tvättades både in- och utvändigt och vi började packa inför vår hemfärd. Det var ett drygt jobb i värmen men på kvällarna pustade vi ut. Ibland tillsammans med Helene och Tomas som höll på med samma jobb på sin båt. En dag kom kompisen Niclas på spontanbesök. Efter fem dagars arbete var vi klara och båten togs upp på land.
När båten står på land så fungerar varken toaletter, kyl eller frys så vi tog in på ett hotell de sista dagarna och passade på att turista i den lilla staden Willemstad som är upptagen på Unescos världsarvslista. Curaçao var från början av 1600-talet tillsammans med Aruba och Bonaire viktigt för att tillgodose Holland med salt till sillindustrin efter det att Spanien och Portugal blockerat tillgången på denna råvara. Curaçao var även centrum för slavhandeln i området på den tiden. I stan finns det gott om gamla hus i alla pastellfärger man kan tänka sig. Här ligger butiker för kryssningsturisterna tätt och när ett sådant lägger till blir det genast trängre på gatorna. Vi hade tur och under vår tid här var det bara ett fartyg på besök i en dag.
Efter fyra dagars turistande på hotellet med poolhäng och restaurangfrukostar så var det dags att flyga hem till Sverige. Flygresan via Amsterdam gick verkligen smidigt och även om vi var jetlaggade i ett par dagar var det kul att komma hem och träffa alla igen. Nu har vi firat midsommar och ska njuta av den svenska sommaren fram till september då vi reser tillbaka till båten för att fortsätta vår segling västerut.
Vi önskar alla som läser det här en härlig sommar och återkommer med nya rapporter från och med oktober.
Sailing Bliss 
Önskar er också en riktigt skön sommar☀️
Hälsningar Marianne och Patrik
Skickat från min iPhone
GillaGillad av 2 personer
Sköna bilder och berättelser, hoppas er sommar har och är skön, sitter just nu på Öland och tittar på stjärnhimlen och dricker en Innis. Kanske hinner ses innan ni åker, sköt om er /Janne
GillaGilla