Colombia

Sönerna Fredrik och Johan landade på Aruba på eftermiddagen den 3 november och tog en taxi till den lilla stranden strax utanför Oranjestad där båten låg på svaj. Vi åkte ut till båten och de fick ta ett dopp i det varma vattnet. Med sig hade de förutom sina väskor även fyra nya solceller till båten. De som satt på båten fungerade dåligt och tillverkaren Sunbeam gav oss därför helt nya på garantin. Verkligen en bra service och ett fabrikat man därför kan rekommendera. Efter kramar, bad och välkomstöl åkte vi in till Oranjestad för sightseeing. Här finns allt från kasinon och Louis Vuittonaffärer till små kinabutiker och den lokala marknaden. Ibland ligger det tre stora kryssningsbåtar samtidigt vid kajen och då är staden fylld med turister och det finns till och med ett litet tåg som går runt i en slinga på några hundra meter så att turisterna ska slippa att promenera. Tidigare var Arubas främsta inkomstkälla raffinering och lagring av olja från Venezuela men på grund av embargo och Venezuelas olika problem är nu turismen absolut störst. Turisterna består till 95% av amerikaner som kommer med kryssningsbåtar eller flyg för att tillbringa en tid vid de fina strandresorten.

Dagen efter gick vi med båten till hamnen Barcadera för att klarera ut hos tullmyndigheterna som har sitt kontor där. För att lägga till vid tullens brygga måste man runda ett sjunket skepp och sedan sakta gå in mot kajen. Det är lättare sagt än gjort för det är trångt och grunt. Dessutom blåser det nästan alltid från sidan. Efter att vi fått stopp mot en sandbank och backat ut igen kunde vi förtöja vid kajen. Jag tog våra pass och gick till kontoret för immigration. Vår plan var att klarera ut för att sedan segla till Arubas västra sida där de fina stränderna finns, vara där över natten och fortsätta mot Colombia dagen efter. Den planen fick inte godkänt av tullen, de sa att vi var tvungna att gå mot Colombia direkt efter utklareringen. Normalt, i de flesta länder vi varit i, är att man har 24 timmar på sig att lämna landet men det gällde tydligen inte här. Efter besöket hos immigration stegade jag bort mot tullens kontor och på vägen gick jag förbi en av deras bilar som stod parkerad vid kanten. Helt plötsligt kommer två skällande hundar ut under bilen en meter ifrån mig. Jag hann tänka att det var tur att jag tog den där rabiessprutan hemma innan vi reste tillbaka. Hundarna vilade förmodligen i skuggan under bilen och blev skrämda när jag plötsligt gick förbi. Men den som blev mest skrämd var nog jag som hoppade högre än vad Stefan Holm någonsin har gjort. Medan jag gick med stora kliv gick vidare mot den skyddande dörren till tullkontoret stannade hundarna kvar vid bilen och jag kunde pusta ut.

Efter att våra pass blivit stämplade och vi hade fått våra utklareringsdokument gick vi till Arubas västra sida i alla fall och ankrade på tre meters djup utanför Pelican Pier.  På vår väg västerut såg vi Venezuela borta vid horisonten. Där lever folket i fattigdom och misär och här drygt 15 distansminuter därifrån är det välstånd och turister som spenderar tusentals dollar. Venezuela är ett land som man tyvärr inte kan besöka just nu. Några båtar har det senaste året blivit utsatta för piratattacker men det är ovanligt och inget som vi är oroliga för även om tanken ibland kommer upp. Vi tog jollen in till stranden så att Fredrik och Johan fick gå en runda kring de stora resorten som finns där. Jag åkte tillbaka till båten och förberedde inför vår segling till Colombia. Jag stuvade undan allt löst och grillade kyckling som jag skulle laga ceasarsallad på under färden.

När de ropade upp på vhf:en och sa att de var tillbaka åkte jag in till stranden och vi tog en öl på baren för att få iväg några mail mm för där fanns internet via wifi.img_8062 Plötsligt kom en båt in från havet och ungefär samtidigt kom en ambulans och polis. De lade en man på golvet på ena sidan i baren och började göra hjärt- och lungräddning på honom. Det var en konstig känsla att medan räddningspersonalen kämpade för mannens liv beställde folk öl och drinkar i baren ett par meter därifrån. Det slutade med att mannen, som hade varit på snorklingsutflykt med sin fru, gick bort och de täckte över och bar iväg honom. Personalen spolade av golvet och sedan fortsatte allt som att ingenting hade hänt. Vi fick senare höra att mannen varit på kryssning med sin fru och ett annat par. Han var 67 år med relativt god fysik och hade för några månader sedan varit på en klättringsresa. Nu fick han en hjärtinfarkt när han snorklade och vi fick ännu en påminnelse om att man ska göra det bästa av livet medan man kan.

En timme innan solnedgången drog vi upp ankaret och tuffade ut för motor mot djupare vatten. Vi åt en middag som bestod av sallad och biffar som vi grillade under färden. Efter middagen satte vi upp spirbommen och rullade sedan ut våra segel, stängde av motorn och styrde rakt mot den glödande solnedgången. Vi har knappt 300 distansminuter framför oss till Santa Marta. Det skulle kunna vara kortare men vi väljer att följa råden från de seglingsbeskrivningar som vi har läst och håller oss utanför tusenmeterskurvan. Alltså där vattnet är mer än tusen meter djupt.  Vattnen utanför Colombias nordkust är ökända. Det blåser ofta ganska mycket och det kan vara rejält strömt. Ibland går strömmen norrut och eftersom det oftast blåser från nordost är det en kombination som ger höga och branta vågor. Om man då seglar närmare kusten där det är grundare kan vågor och ström ge riktigt jobbiga förhållanden. Vi har både ström och vinden med oss vilket ger oss en bra fart nästan för bra. Vår gps som visar fart över grund visar att vi håller drygt nio knops fart. Ibland upp emot tio under långa stunder. Eftersom vi helst vill vara framme när det är ljust försöker vi att sänka farten genom att rulla in en del av genuan. När vi har rundat udden Punta Gallinas och vinden kommer mer in från den sida som storen är på väljer vi att rulla in storen helt och bara segla på genuan. Vår fart är ändå ca 8,5 knop och det är bara att inse att vi kommer att komma fram till Santa Marta mitt i natten. Här börjar den långa bergskedjan Anderna men tyvärr är det lite disigt väder så vi ser inte de höga topparna som är så höga att de har snö på sig. En liten bit söder om Santa Marta finns toppar som ligger 5 700 meter över havet. Seglingen går som sagt bra och vi turas om att vara vakna på nätterna. Autopiloten styr bra trots att vågorna nu har blivit riktigt stora så det är ingen ansträngande segling. Vi mår bra alla tre och äter med god aptit av maten. Under hela resan försöker vi att fiska men det blir tyvärr inget napp. Efter 34 timmars segling, mitt under den andra natten, ser vi ljusen ifrån Santa Marta, rullar in seglen och går in i marinan. Vi lägger oss på nocken till en av bryggorna och blir mottagna av nattvakten som välkomnar oss och säger att vi kan ligga där över natten för att sedan få en annan plats dagen efter. Vi tar en öl och slappar lite i sittbrunnen innan vi lägger oss i våra kojer som nu är stilla. Det är skönt att kunna sova ordentligt och inte behöva ligga som ett fälgkors för att kunna ligga still.

Dagen efter blir vi inklarerade i landet av marinans agent och får efter det promenera ut på stan. Santa Marta är den första staden som grundades i Colombia och den näst äldsta i hela Sydamerika. Det är en myllrande stad full av liv och rörelse. På huvudgatan finns det förutom mängder av butiker en rad med mobila stånd längs hela gatan och kommersen är i full gång hela dagen. Vi går runt i den gamla stadsdelen, tittar på katedralen och pratar med försäljarna som säljer buntar med sedlar från Venezuela som har blivit värdelösa på grund av inflationen. De berättar att när lönen betalas ut går folk och köper vad de kan för pengarna i butikerna, för dagen efter är pengarna mindre värda.  Nu säljer de tjocka buntar med sedlar eller väskor tillverkade av sedlar till turister. På så sätt får pengarna lite värde i alla fall.

På dagarna är det varmt, väldigt varmt och vi håller oss mest i skuggan men när solen börjar gå ner och kvällen kommer blir det behagligt varmt.  Den första kvällen gick vi ut och firade Johan som fyllde år under vår seglats.

img_0829
Vi firar Johan

Priserna i Colombia är väldigt låga i jämförelse med det vi varit vana med i Karibien. I barerna kostar en öl 12 kronor och en drink kostar knappt 30 kronor när det är happy hour och det är det nästan jämt på vissa ställen. Staden har puls även på kvällen och längs strandpromenaden är det fullt med folk som är ute. Här finns kaffe- och fruktförsäljare och så finns det de som säljer cigaretter och när vi säjer nej öppnar en del handen och visar oss en liten påse med kokain men vi ler och skakar på huvudet och säger nej tack igen. Då ler de tillbaka och går vidare. Vi kände aldrig något obehag utan alla försäljare tog våra nej utan tjat och med ett leende och gick vidare. Ibland blev vi stående ett tag och pratade med varandra.

Kring Parque De Los Novios ligger barer och restauranger tätt och vi satt vid en av dem och tittade på folklivet och njöt av några happy hour drinkar innan middagen. När vi kom åter till marinan träffade vi på lite folk som var på väg ut på för en kväll på stan. Hälften var cruisers och hälften var från Santa Marta och anställda på marinan.  Vi var inte så svårövertalade utan följde med till en bar där en tjej spelade gitarr och drinkarna flödade. Det var en jättetrevlig kväll med utbyte av seglingserfarenheter och kul att få höra hur det är att leva i Colombia.

En dag tog vi taxi till Taganga som är en lite fiskeby i viken intill. Resan på ca 6 km kostade 36 kronor. Här promenerade vi runt ett tag innan vi åkte tillbaks till Santa Marta och gick ut i stan igen. På kvällen anordnade marinan en paellakväll och det blev en trevlig kväll där vi satt och pratade med våra nyfunna vänner från gårdagen.

En annan dag hyrde vi bil och åkte till Minca som är en by uppe bland bergen. Vi hade hört talas om ett ställe, högre upp bland bergen, som vi ville besöka och frågade några killar på motorcykel om vi kunde ta vår bil dit. De skrattade och sa att vi inte skulle komma så långt men de erbjöd sig att skjutsa oss dit mot betalning. Vi kände inte för att åka bak på motorcykel men vi fick tag på en kille som körde oss på de smala bergsvägarna med sin jeep. Det var tur att vi inte tog vår lilla bil för vägarna var verkligen dåliga och jeepen fick jobba hårt på lägsta växeln och vår chaufför brottades med att styra mellan stora stenar och rötter. Ibland var vägen lerig och vi fick möte med en stor väghyvel som gjorde sitt bästa för att få ordning på vägen. Lokalbefolkningen åkte motorcykel medan vi var glada för att få sitta i en jeep med fyrhjulsdrift. Vid sidan av vägen växte vilda kaffeplantor och ibland åkte vi förbi kaffeplantager. Här fanns också skolor och vår chaufför berättade att det bor många barn häruppe. Deras föräldrar jobbar på plantagerna och barnen får ibland gå långt på de dåliga vägarna för att komma till skolan. Till slut var vi framme på vandrarhemmet Casa Elemento som var vårt mål för dagen. Här åt vi lunch och tittade på utsikten. Tyvärr var det lite molnigt men då och då kunde vi se ner till havet och till Santa Marta. Enligt vandrarhemmets reklam finns här världens högst belägna hängmattor. Casa Elemento är ett annorlunda ställe. Här bor backpackers i sovsalar eller hänger runt poolen där man kan få en tatuering, spela kort med kompisarna eller röka på. Eller allt på samma gång om man vill det.

Sedan var det dags att säga adios till Colombia för denna gång. Fredrik och Johans semester var slut och jag åkte med dem hem till Sverige igen. Mitte avsegling_00001

Tyvärr så hade Cecilias mamma nu gått bort och jag ville hem till Cecilia för att vara med på begravningen. Mitte som verkligen gillade vår resa och följde den med stort intresse har varit sjuk i 2,5 år. Det var skönt att vi var hemma under hela sommaren och att hon då var relativt pigg. Bilden här intill togs vid vår avseglingsfest för 1,5 år sedan och det var nog ingen som förstod hur sjuk hon var när hon under kvällen svängde runt på dansgolvet. Saknaden är stor och vi kommer alltid att minnas hennes humor och omtanke.

Vi har nu bokat flyg tillbaka till Colombia igen den 11 december. Väl tillbaka kommer vi att vara en liten tid i Colombia innan vi, tillsammans med Anki och Sivert på Major Tom, fortsätter till Panama och distriktet Guna Yala där indianer, krokodiler och fantastiska öar väntar på oss.

5 reaktioner till “Colombia

  1. Spännande, lycka till med resan l!!

    Med vänlig hälsning/Best regards

    C G Arvidsson
    Hornsgatan 59 B
    SE-118 49 STOCKHOLM
    Sweden
    Cell +46-73 50 50 514

    Gillad av 1 person

  2. Jocke – Du skriver så bra och inlevelsefullt att jag måste scrolla tillbaks och kolla på bilderna efteråt!

    Gillad av 1 person

  3. Vad mycket att uppleva. Maddes hundar skäller i bland men ligger inte under bilen och väntar på nästa objekt Guldlock

    Gillad av 1 person

  4. Spännande resa och så roligt att du fick hänga med grabbarna i Colombia 😊
    Följer er med spänning från Sverige ⛄️
    Hälsn. Roger

    Gilla

  5. Beklagar det sorgliga uppehållet i er seglats. Men gläds nu åter till att följa er på ert äventyr (över de 7 haven tänkte jag skriva men det stämde ju inte alls när jag googlade på det) runt jorden. Ser att du lagt ut lite mer text om 1000-meters kurvan för dom som likt mig inte hänger med på alla termer. Ser fram mot nästa rapport med en förhoppning om God Jul o Ett Gott Nytt 2020 // Drak Anders

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close