Panamakanalen, Las Perlas och Panama City

I det första gryningsljuset den 5 januari lämnade vi Lemon Cays. Major Tom fick upp sitt ankare några minuter tidigare än vi så vi följde efter dem i passagen mellan reven vid Dog Island och vidare mot ögruppen Chichime. Här skiljdes våra vägar åt för denna gång för de var på väg mot Bocas del Toro och vi skulle till Shelter Bay. Utanför Chichime hissade vi segel och fick en jättefin halvvindssegling i ca 8 m/s. Vid Linton Bay där kustlinjen svänger mot sydväst fick vi sätta upp spirbommen och tog över genuan på andra sidan och seglade med saxade segel de sista 20 distansminuterna mot passagen mellan de två stora pirarna som skyddar Colons hamn och Panamakanalen mot Karibiska havets vågor. En liten stund senare började fiskerullen att surra för att linan löpte ut med ganska hög fart vilket oftast innebär att man fått napp. Ibland kan det vara tång eller skräp som fastnar i kroken men den här gången var det definitivt en fisk för den svängde hit och dit. Medan Cecilia rullade in genuan för att sakta ner farten började Jocke bromsa linan och försöka att veva hem fisken. Det var tungt och ibland rusade fisken iväg och drog ut lina igen. Efter ett tag började den bli utmattad och med gemensamma krafter fick vi med hjälp av en huggkrok ombord en nästan 1,5 meter lång Wahoo som vägde 17 kg. Det tog en timme i den rulliga sjön innan den var rensad och filéad. Totalt 10 kg god fiskfilé blev det till slut som vi kunde lägga in i frysen. När det var klart var vi nästan framme och kunde ropa upp hamnkontrollen för att få tillåtelse att gå igenom vågbrytarna och in till Shelter Bay Marina.

Förutom några fartyg som var på väg in eller ut ur Panamakanalen låg det säkert hundra lastfartyg på svaj utanför hamninloppet. Det här är en av världens mest trafikerade farleder så det gäller att ha koll. Väl inne i marinan fick vi en bra plats och hade precis kopplat in ström och vatten när en man kom och sa hej på svenska. ”Vad kul att få träffa svenskar och att få prata svenska, det var jättelänge sedan senast” sa han och presenterade sig som Kaj. Det var Kaj Liljebladh en svensk man som långseglat i nästan tio år och som vi sett lite filmer av på Youtube. Han bjöd in oss på sundowner så en stund senare satt vi i hans motorbåt och pratade om våra respektive seglingar. Kaj har sålt sin segelbåt för några år sedan och har nu en fantastiskt fin motoryacht som han nu senast har varit i Alaska med. Efter drinken gick vi tillsammans och åt på marinans restaurang.

Att gå igenom Panamakanalen är inte bara dyrt det innebär en hel del byråkrati och föreskrifter som ska följas. Eftersom vi hade anlitat en agent så slapp vi en del pappersjobb och vi slapp också att åka in till Colon för att ta ut pengar på en bank och gå till en annan för att betala kanalbolaget. På morgonen efter vår ankomst till marinan hade agenten bokat in ett besök av en kanalinspektör som gick igenom formalia och kollade på båtens utrustning mm. Eftersom vår båt har gått kanalen tidigare behövde vi inte göra en inmätning utan uppgifterna fanns redan lagrade och vi fick efter att ha svarat på en del frågor ok att gå igenom kanalen. Alla båtar måste ha fem personer i besättningen. Förutom en kapten som styr och har ansvaret så måste man ha fyra så kallade line handlers. Våra kompisar Ulla-Bella och Per skulle komma några dagar senare men vi saknade ändå en person. I marinan låg det tyska segelfartyget Roald Amundsen. Det är en seglande skola med 28 elever som är mellan 15 och 18 år gamla. Nu skulle eleverna ha lov i några veckor innan de skulle segla hem till Tyskland igen. Vi gick dit och frågade om inte någon i besättningen ville gå med oss igenom kanalen och det fanns några stycken som var intresserade. Vem det skulle bli berodde på vilka dagar vi skulle få tillstånd av kanalbolaget för att göra passagen. Dagen ägnade vi åt att tvätta båten samt att bära ombord våra nya batterier som vi äntligen fått levererade. Vi beställde dem i somras ifrån Kina och ville egentligen få dem levererade till Curacao men det var tydligen för svårt för kineserna så de levererades till agenten i Panama och har stått i ett förråd där sedan dess.

En morgon gick vi på djungelpromenad med förhoppning att få se vrålapor och kanske en sengångare. Tyvärr såg vi ingen av dem men vi kunde höra vrålaporna vråla en liten bit ifrån oss inne i djungeln. På en gräsmatta i marinan fick vi däremot se en ganska stor krokodil som låg och solade sig.

img_8336
Vi vågade inte gå närmare

Senare på dagen fick vi vår tid för kanalpassage den 9 januari, fyra dagar efter att vi kommit till marinan. Det var precis som vi ville ha det för Ulla-Bella och Per skulle komma den åttonde. Vi bestämde med Christoph, en kille från Roald Amundsen, att han skulle komma med oss och det var så skönt att få alla pusselbitar på plats.

Vi hade tänkt segla till ögruppen Las Perlas dagen efter att vi kommit ut ur kanalen och ville inte ägna tid till att handla mat när vi har gäster ombord så vi åkte buss in till Colon för att handla mat mm för de kommande tio dagarna. Vi hade bara 2 timmar på oss innan bussen skulle gå tillbaka så det blev stressigt värre inne i butiken. På grund av att det var upplopp och strejker i staden just denna dag så var det som tur var ganska tomt på folk i butiken. Colon är Panamas näst största stad och på grund av hög kriminaliten och drogproblem anses det vara en stad man ska undvika att vistas i. Vi rusade fram och plockade ihop mat enligt den lista som Cecilia gjort. En del grejer fanns inte och då får man improvisera. Bussen skulle gå klockan tre och några minuter före det sprang Cecilia ut fullastad med tunga kassa. Jocke stod då fortfarande i kassan och betalade men kom strax efter, även han fullastad med lika många tunga kassar. När han klev ombord så slog han huvudet i dörrkarmen och med blodet rinnande slog vi oss ner och bussen åkte iväg. När maten var instuvad gick vi till Kaj för att se på några filmer från fina öar i Stilla havet som han ville tipsa oss om. Nu hade även den fina båten Cygnus Montanus kommit in så nu var vi tre svenska båtar i marinan.img_8320

Ulla-Bella och Per anlände, och mitt på dagen den nionde klev Christoph ombord, så vi styrde ut ur marinan för att lägga oss för ankar på The Flats som ankringsplatsen heter och vänta på vår tur. Nästan på sekunden i tid klockan 16:45 kom vår advisor med en båt och klev ombord. Förutom de fem i besättningen måste varje fritidsbåt ha en så kallad advisor ombord under hela kanalfärden. Advisorn berättar hur slussningarna kommer att gå till, han håller kontakt med slusspersonalen och ser till att man håller sig ur vägen för de stora fartygen. Med tanke på mängden fartyg som ska gå igenom så vill nog inte kanalbolaget få stopp i trafiken för att en fritidsbåt ligger på tvären i en sluss. Vi tog upp ankaret och gick mot de första slussarna i Gatun som låg cirka en halvtimme bort. Strax innan vi kom fram till slussen såg vi en krokodil som simmade en bit ifrån oss. När tankfartyget som skulle ligga framför oss var på plats fick vi gå in och förtöja längs med en bogserbåt. Slussportarna stängdes bakom oss, vattnet började flöda in och vi var på väg uppåt. Det är tre slussar upp till Gatunsjön som ligger 25 meter ovanför havsnivån. Vid varje sluss dras lastfartygen framåt med hjälp av små lok eller mulor som de kallas. När det stora fartyget var på plats fick vi följa efter. När vi kom ut på Gatunsjön var det mörkt och vi fick gå en bit bort och förtöja vid en stor boj över natten.

Man började fundera på en kanal redan på 1500-talet men det första försöket skedde 1880 under fransk ledning. Försöket misslyckades men 1903 slöt USA ett avtal med Colombia, som då hade kontroll över landet, att USA skulle bygga och förvalta Panamakanalen inklusive en 8 km bred landremsa på var sida om kanalen. Under byggandet av den 77 km långa kanalen dog 27 500 personer. Kanalen invigdes 1914 och innebar att fartygsrutten från New York till San Francisco förkortades med 9 500 km. Den sista december 1999 överlämnade USA kanalen till Panama och nu är det landets absolut största inkomstkälla.

På morgonen efter kom en ny advisor ombord och vi fortsatte i sydostlig riktning mot slussarna i Miraflores. Ja, konstigt nog så styr man i sydostlig riktning när man åker från den Karibiska sidan mot Stilla Havssidan. Här åker man över den konstgjorda Gatunsjön, en ganska odramatisk resa. I Mirafloresslussarna skulle vi förtöja längst fram i mitten av slusskammaren. På sidorna stod män som kastade tunna linor med en apnäve (en klump) i ändan till oss. Vi knöt fast våra linor i dessa och de halade hem och lade fast dem i kajkanten. Nu är det våra linehandlers ombord som ska se till att båten håller sig i mitten genom att släppa ut linan i lagom takt med att vattnet sjunker. Bakom oss hade vi ett kryssningsfartyg med många åskådare som tittade ner på oss. Vid sidan av slussen ligger slussmuseumet som har ett utsiktstorn och även där stod många besökare och tittade ner på oss så det gällde att inte göra bort sig. Det här upprepades ett par gånger och till slut öppnades den sista slussporten och vi kunde glida ut i Stilla Havet.

Vi ankrade vid Las Brisas och njöt av utsikten över Panama Citys skyline och av att vara i Stilla Havet. Klimatet här är lite torrare så det känns något svalare. Att det är ett par grader kallare i vattnet spelar säkert också roll. 27 grader är även det helt ok att bada i. Morgonen efter skjutsade vi in Christoph till land där han skulle vidare på nya äventyr.

Han var verkligen en tillgång och det var trevligt att ha honom ombord. Vi som var kvar ombord drog upp ankaret, rullade ut seglen och seglade 35 distans till Las Perlasarkipelagen där vi ankrade mellan öarna Chapera och Mogo Mogo. Seglingen dit var rena propagandaseglingen med gennakern hissad hela vägen, solen sken och vi fick upp tre fiskar. På kvällen grillade vi den ena fisken och njöt av stjärnhimlen som glimmade ovanför oss. Här stannade vi i tre nätter och gjorde utflykter till de olika öarna där vi hängde på stränderna eller badade. En dag var Jocke tvungen att mecka isär den ena toaletten. Kanske ett inte allt för kul jobb men då är ett bad i det klara vattnet och en kall öl en väldigt härlig belöning när allt är klart. På de här öarna spelades några säsonger av den amerikanska tv-serien Survivor in.  De hade ju svenska Expedition Robinsson som förebild så det blev såklart en succé.

Vi behövde komplettera förråden och gick till ön Contador några distansminuter bort. Här finns ett par små butiker och några restauranger. Contador är ett populärt utflyktsmål på helgerna för de boende i Panama City. Här promenerade vi runt och hittade ett stort hotell. Det ägs av en Colombiansk familj och hade 300 rum, ett casino och egen strand. Familjens överhuvud dog i en flygplanskrasch för 10 år sedan och sedan dess står allt och förfaller. På kvällen tog vi jollen in till ön igen. Dyningarna var lite vådliga men vi lyckade landa jollen på stranden och skapligt torra kunde vi promenera in på restaurangen för en bit mat. Vid grannbordet satt några män och när de skulle gå sa en av dem ”ha en trevlig kväll” på svenska. Han var dansk och vi pratade en stund med dem. De hade den fantastiskt fina segelbåten Marie som vi först hade sett i Shelter Bay och som på eftermiddagen hade ankrat upp en bit ifrån oss. Marie är 56 meter lång och otroligt vacker.

Den sista ön vi besökte i Las Perlas var Casaya där vi låg i ett par dagar innan vi seglade tillbaka till Panama City. Det var dags för Ulla-Bella och Per att åka hem och för oss att börja bunkra för Stilla Havet. På eftermiddagen kom vi fram till Flamenco Marina som skulle bli vår bas de kommande 10 dagarna. Efter att våra gäster åkt hem har vi haft fullt upp varje dag med att bunkra mat, övriga förnödenheter samt att göra service på motor och generatorn. När vi lämnar Panama kommer det bli svårare och dyrare att handla. På många av öarna vi kommer att komma till finns det knappt affärer och utbudet är skralt så det gäller att fylla på förråden här i Panama. De som har erfarenhet säger att man ska köpa så mycket som man beräknar att man gör av med under 9 månader och när man gjort det ska man köpa lika mycket till. Vi är glada över att vi bara är två personer ombord. Följande räkneexempel för exempelvis öl är ganska talande. Om man är fyra personer ombord som dricker en öl om dagen var så behöver man handla 1 080 öl. Vi borde klara oss med hälften. Sedan är det alla andra varor som också ska beräknas efter samma princip. Och hur mycket toalettpapper ska man köpa? Vi undrar hur vi ska få plats.

Under vår tid här i Panama City har vi även monterat de nya batterierna. Vi ville inte riskera att påbörja det jobbet innan vi hade kommit igenom kanalen. Efter lite modifiering fick 8 st 700 Ah Lithiumbatterier plats i batterilådan. Det ska bli spännande att se hur stor skillnad det blir.

Nu bär det snart av mot Galapagos. Diesel är tankat, gastuberna påfyllda, frysen och kylskåpen är fulla och allt är servat och fixat. Vi har även hunnit med att vara turister och sett oss runt i Panama City.

Igår tog vi upp båten på land för att få botten rengjord. När man kommer fram till Galapagos dyker de och tittar att botten är ren. Om den inte är det måste man segla iväg igen minst 40 distansminuter bort och göra rent innan man får komma tillbaka igen. De vill inte få in främmande växter eller djur. Idag, onsdag den 29:e januari, är båten sjösatt igen och vi seglar snart iväg. Vi beräknar att det kommer att ta oss sex dagar innan vi är framme. Det blir den längsta etappen vi har gjort på länge, nästan hälften så långt som Atlantöverfarten. Man kan följa oss via vår tracker som uppdateras var fjärde timme. Klicka på den här länken så hittar ni dit. https://my.yb.tl/SailingBliss

Från och med nu kommer det att bli ont om internet men vi återkommer med en rapport så fort det går.

4 reaktioner till “Panamakanalen, Las Perlas och Panama City

  1. Kul att höra av er. Ni verkar ha det bra, hoppas att batterierna blir till belåtenhet. Vi hörs.

    Gilla

  2. Anders Carlsson 30 januari, 2020 — 05:46

    Hej på er!

    Imponerande läsning om era eskapader!

    Blev extra förtjust när ni också uppmärksammat det häftiga huset i Panama City, ”La Tourneille” – skruven. Vi var där 2013 och har slussat två portar i kanalen.

    Lycka till på seglatsen till Galapagos!

    Anders & Ulla

    Gillad av 1 person

  3. Som alltid härliga bilder, en sexpack är en sexpack är en sexpack, hur går det med de egna sexpacken efter all burkmat 🙂
    Ha en skön tur på Galapagos. Många kramar från Väddöskogstrollen.

    Gilla

  4. Det är så härligt att läsa om era strapatser och man inser att det gäller att ha turen på sin sida ibland också. Ser fram emot nästa rapport. Sköt om er och slösa inte med mat/dricka-förrådet 🙂

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close