Tahiti och Moorea

När vi hade fått vår första dos vaccin hade vi en månad att fördriva fram till den andra dosen skulle tas. Vi beslöt att stanna kvar i närområdet för det var osäkert om man skulle kunna få ta sin spruta på någon annan ö än Tahiti. Och det var tur för seglare på de andra öarna i Franska Polynesien hänvisades till Tahiti för att ta vaccinet.

Vi hyrde en bil i ett par dagar och körde runt ön. Ön Tahiti är en tredjedel så stor som Gotland men till skillnad från Gotland vars högsta höjd är 82 meter reser sig Tahitis högsta berg, vulkanen Mont Orohena, till 2 240 meter över havet. Alltså nästan 150 meter högre än Kebnekaise. Vägen runt Tahiti går längs kusten och är ganska fin. Vårt första stopp var Point Venus som är en udde på Tahitis norra sida. Hit seglade kapten James Cook med sitt skepp Endeavour år 1769 på sin första expedition. Med ombord fanns medlemmar av engelska Royal Society som där skulle observera när planeten Venus passerade framför solen. Här ankrade även kapten Bligh med HMS Bounty år 1788 (innan myteriet) så platsen har historia. På vår färd runt ön besökte vi ett (av många) vattenfall och några byar längs vägen. Bland annat den lilla byn Teahupo`o som är ett känt surfställe. Här kan vågorna ibland bli 7 meter höga och varje år anordnas en av deltävlingarna i surf-VM här. När vi besökte byn var vågorna små och ett fåtal surfare plaskade runt i vattnet och var mest intresserade av att snacka med varandra.

Innan vi kom hem stannade vi på den stora Carrefouren och köpte ett lass mat och dryck. Dagen efter tog vi bilen tillbaka till Carrefouren och fyllde bilen till bredden med ännu mer förnödenheter. Eftersom vi har tänkt att vara 3-4 månader i Tuamotuarkipelagen, och där är utbudet väldigt begränsat, så kände vi att vi ville fylla på förråden ordentligt. Vårt kylskåp fungerade dåligt efter att det varit avstängt. Det var inte helt ekelt att få tag på en bra reparatör men till slut fick vi tag på Mike som kunde fixa det. Mike är också cruiser och väntar på att kunna komma vidare västerut.

Någon dag senare seglade vi de 16 distansminuterna till Oponohu Bay på grannön Moorea. Här låg den dansk/norska katamaranen Casablanca och tillsammans med dem gjorde vi några utflykter på ön. Ett tag var tanken att vi skulle segla med dem till en ö som heter Maupihaa men efter lite funderade bestämde vi oss för att det skulle bli för stressigt. Vi behövde ju vara tillbaka i tid för vår nästa vaccination. En dag gjorde Ann-Kristin och Jocke ett dyk på utsidan av revet. Här finns fina koraller och många sköldpaddor. Tyvärr såg vi inte den stora citronhajen som nyfiket brukar komma förbi och titta. I viken låg även den stora och helt nya Sea Eagle 2. En dag var det någon som ropade hallå på svenska. Det var en tjej som kom paddlande på en paddle board. Hon var från Stockholm och jobbade som besättning på den stora segelbåten. Hon berättade att hon jobbat ombord där sedan i maj förra året när den sjösattes. På grund av coronapandemin hade den taiwanesiska ägaren inte varit ombord ännu. Det kan inte vara så kul att köpa en båt för en miljard kronor och sedan inte kunna segla med den.

På Moorea odlar man ananas. Det var kul att se på hur odlingarna såg ut och naturligtvis kunde vi inte låta bli att palla. Vi stannade på Moorea i drygt två veckor. När vi inte bara latade oss eller fixade med båten gjorde vi utflykter till närbelägna Cooks Bay eller till byn Papetoai en liten bit västerut. En dag kom Andreas och Cecilia på Hakuna Matata. Tillsammans åkte vi till Stingray City och kelade med stingrockorna.

Nästan varje dag kom en flock Spinner dolphins på besök in i viken. De snurrar när de hoppar och verkar gilla att leka. Det var smådelfiner med i flocken så vi gissade att de lärde sina ungar att jaga mm. En liten simskola med andra ord.

• 

• 

En vecka innan vår andra vaccinering var det dags att ta sig tillbaka till Tahiti. Vi ville tanka och handla så att vi var klara för att segla till Tuamotus så fort som vi fått sprutorna. Att vi även skulle få återse Anki och Sivert blev en fin bonus. På väg mot Tahiti fick vi se båten Major Tom dyka upp på plottern. De hade kommit tillbaka till Papeete igen efter att ha spenderat orkansäsongen i Gambier. Vi visste att de var på väg men att det skulle tima så precis var kul. Efter tankning i Marina Taina ankrade vi vid flygplatsen och tog jollen in till Marina de Papeete och hälsade på. Det var nästan ett halvår sedan vi senast sågs så det fanns mycket att prata om. Dagen efter tog vi jollen in till Carrefouren och storhandlade igen. Det är konstigt hur mycket man kan få plats med ombord, allt från vin och roquefordost till toaborstar inhandlades, så nu ska vi klara oss fint i Tuamotus. För att enklare kunna umgås ett tag med våra vänner flyttade vi in till Marina de Papeete. Tillsammans med Anki och Sivert samt Eve från Auntie blev det på kvällen sundowners hos Graham och Leslie ombord på Mojo. Därefter middag tillsammans vid en roulotte i parken. De följande dagarna gick vi runt på stan och kompletteringshandlade. På kvällarna umgicks vi med Anki och Sivert. Vi skulle ju snart skiljas igen för de planerar att åka hem i maj. Varje kväll kom den lilla mantan och simmade förbi vår bryggplats. Av Anki fick vi höra att det skulle vara en öppen vaccinering på stadshuset så vi gick dit och frågade om vi kunde få ta vår andra spruta där istället för att få stå i kö till det stora vaccinationscentret som byggts upp vid presidentpalatset. Det skulle gå bra sa de och en stund senare hade vi fått vår andra spruta.

Ett par dagar senare satte vi kurs mot Tuamotus.