Fakarava

Förr i tiden kallades Tuamotuarkipelagen för ”den farliga arkipelagen”. Detta på grund av att öarna är låga och inte syns förrän man är ganska nära, särskilt inte på natten. Det är många fartyg som har blivit vrak här i hårt väder. Nuförtiden, med modern navigationsutrustning, gps och digitala sjökort, är den inte längre så farlig. Vi lämnade Rangiroa för att ta oss vidare till en annan atoll. Vilken visste vi inte riktigt, det fick vindarna bestämma. Vindriktningen i prognosen var egentligen inte så bra för att segla söderut men ingen bättring fanns i sikte för de kommande veckorna. Vi beslöt att segla ändå och göra ett par slag mellan atollerna på vägen. Ett dygn och fyra slag senare var vi utanför det ”falska passet” på norra sidan av atollen Toau. Vi hade då kryssat mellan Kaukura och Apataki och var rätt trötta på motvinden. Vi hade hört att det skulle vara fin snorkling i passet på Toau dessutom var det jobbigt att göra frukost när båten lutade och stampade i vågorna, så det blev ett enkelt val att gå in där. Vi förtöjde vid en av bojarna och åt en sen frukost. I passet bor Gaston och Valentine som enligt ryktet är trevliga och ordnar till en polynesisk middag om man är några stycken. Vi var helt själva i passet och såg inte till några personer på land. I det klara vattnet fanns det gott om grå revhajar och andra fiskar som nyfiket kom och tittade på oss. Tyvärr ökade vinden igen och drog rakt igenom passet vilket fick båten att dra hårt i bojlinan. Vår båt är tung och skicket på bojlinan var svårt att avgöra vilket fick oss att besluta att fortsätta till Fakarava redan tidigt morgonen därpå. 

Det blev ännu en dag med hård motvind men tidigt på eftermiddagen kunde vi ankra utanför den lilla kyrkan i Rotoava som byn på Fakarava heter. Fakarava är en trevlig atoll som vi även besökte förra året. I byn finns tre små butiker. Den bästa är den som ligger i bensinmacken. Utbudet är dock begränsat och är beroende på om något fraktfartyg nyligen har kommit från Papeete. Det kommer oftast ett fartyg en gång i veckan och dagen efter kan det finnas lite grönsaker och färskvaror i hyllorna. Någon dag senare är de tomma igen till nästa båt kommer. Vi fick tag på några potatisar och lökar men tyvärr fanns det inte tomater eller sallad. Den lilla byn är trevlig och längs vägen finns förutom butikerna och kyrkan en pizzeria och en grillrestaurang. Vid kajen hade i år en ny restaurang precis öppnat. Den är byggd i loungestil och med en lite mer spännande meny än grillrestaurangens hamburgare eller biff med pommes. Vi gick dit en kväll och åt tempurafriterade räkor till förrätt och grillad mahi mahi till varmrätt vilket var jättegott. 

De som bor här är vänliga och alla hälsar glatt när man går igenom byn. En dag satt några barn och beundrade vår jolle när vi kom tillbaka. Vi försökte prata med dem och kunde frågade vad de hette och hur gamla de var. De kunde inte engelska men vi förstod efter ett tag att de gärna ville åka en sväng med jollen. Jocke tog ett varv med dem vilket de tyckte var kul. 

På vägen mot Fakarava hade vår dieselgenerator gått varm. Det visade sig vara impellern som hade gått sönder. Efter att den var bytt provstartades generatorn och då upptäckte vi att det läckte vatten vid en avgaskrök. Generatorn är placerad under nedgångstrappan och är inbyggd i ett ljudisolerande skal. Normalt sett tittar man inte till den när den är igång så det var bara ren tur att vi såg att det droppade vatten längst in under den när vi provstartade. Vi hade en krök och ny avgasslang med oss i reserv och efter några svettiga timmars jobb var även det bytt och generatorn fungerade fint igen. Varför kan aldrig de delar som går sönder sitta lättåtkomligt. Det är nästan alltid så att man ska ligga med kroppen och armarna i en omöjlig vinkel för att få dit grejerna.

Några dagar senare seglade vi ner till Hirifa i den södra änden av atollen. Fakarava är den näst största atollen i Tuamotus och ungefär hälften så stor som Vättern så att segla mellan byn och Hirifa tar cirka 5-6 timmar. Vid Hirifa ligger man i bra skydd för de normalt ost till sydostliga vindarna och här finns en underbar strand. Här finns även ett par på en katamaran som driver en kitesurfingskola. En kväll anordnade de en barbequekväll där vi och några andra seglare var inbjudna. Det blev grillad parrotfish, unicorn och grouper alldeles nyfångade från lagunen. Normalt sett är vi lite rädda och äter inte så ofta fisk från lagunerna eftersom de kan innehålla ett gift som heter ciguatera. Ciguatera finns i tropiska vatten men inte överallt och inte i alla fiskar. En fisk som går bra att äta i en del av atollen går kanske inte att äta om den är fångad i en annan del. Därför är det tyvärr bäst att helt avstå fisk från lagunerna. Man säger att småfiskar inte har så mycket gift i sig och att fisk upp till ett kilo kan vara ok. Men giftet försvinner inte ur människokroppen utan lagras och när man uppnått en viss mängd blir man jättesjuk. Vi hade hört av lokalbefolkningen att fisk fångad i södra änden av Fakarava går bra att äta så vi åt varsin portion fisk från grillen. Fiskarna var goda och vi blev inte sjuka men vi kommer nog att undvika fisk från lagunerna även i framtiden.

Vår nästa ankring var vid det södra passet. Här finns fantastisk snorkling och dykning. Varje dag när strömmen vände till inåtgående tog vi jollen ut i passet och drev med strömmen med jollen på släp. Det är kul att snorkla och utan ansträngning låta sig föras in med strömmen över de fina korallerna och titta på de tusentals fiskarna i olika färger och former som lever där. Som extra krydda finns alla hajar. Man har räknat ut att det finns ca 700 hajar i det södra passet.  

Jocke gjorde även några dyk tillsammans med dykcentret. Fakaravas södra pass borde stå på alla dykares önskelista. Här är vattnet otroligt klart, korallerna är fina och mängden fisk stor. Det stora stimmet med grå revhaj är spännande och kul att se. Se videosnuttar i slutet på detta inlägg.

På SVT Play finns en väldigt bra dokumentär om hajarna och som är inspelad här i passet. Har ni tid kan vi verkligen rekommendera att se den. Helst på en tv eller en större skärm. https://www.svtplay.se/video/25146298/700-hajar

En dag gjorde vi en utflykt med jollen till Les Sables Roses, de rosa stränderna. Förr var det här som man ankrade med båten men sedan några år tillbaka är det förbjudet på grund av att det nu är en skyddad zon. Stränderna är av korallsand och skimrar svagt i rosa. Det tillsammans med de turkosa färgerna i vattnet gör det till en väldigt vacker plats. Drönaren var med och vi tog några bilder från ovan. Vi roade oss också en stund med att försöka filma de små hajarna som simmar nära stranden.

En dag såg vi på väderprognosen att det skulle bli nordlig vind i några dagar. Det var ett perfekt tillfälle, att segla söderut till atollen Tahanea, som vi inte fick missa.

Här är några filmer ifrån dyken.