Tahanea

När vi besökte Tuamotusarkipelagen förra året blev atollen Tahanea en favorit och vi ville gärna tillbaka dit även i år. Tahanea ligger 50 distansminuter söder om Fakarava så när vinden under några dagar vred mot nord passade vi på att segla dit. När solen gick upp gick vi ut igenom Fakaravas södra pass, rullade ut seglen och fick en fin segling.

Passagen igenom passet in i Tahanea gick bra trots att vi kom fram några timmar fel i förhållande till den optimala tidpunkten. Strax efter att vi kommit in i atollen kom fronten med vindskifte till en sydlig vind på ca 15 m/s och ett kraftigt regn. Att ankra vid passet är inte så bra med den vindriktningen så vi beslöt att gå till atollens södra ände. Det var omöjligt att se alla korallhuvuden som finns utspridda över lagunen i det vädret men eftersom vi hade gått här tidigare hade vi vårt gamla spår att följa. Vi gick för motor ner till lagunens sydöstra ände och ankrade på 5 meters djup precis innan det blev mörkt.

• 

• 

Efter regn kommer solsken och under natten mojnade det så efter frukost flyttade vi oss till en fin ankarplats lite närmare stranden. Vi var helt ensamma här och stannade på samma plats i en vecka. Vi gjorde utflykter med jollen till de närmaste öarna, promenerade, fikade och snorklade. Eftersom vi tyckte så mycket om Tahanea förra året var vi lite oroliga för att det i år inte skulle leva upp till förväntningarna men här är verkligen fint. Tahanea är obebodd men på några av öarna finns små stugor som används för de som plockar kokosnötter för kopratillverkning men oftast står de tomma. Här finns naturligtvis inte heller mobiltäckning så man är långt ifrån civilisationen.

En dag högg vi palmhjärta som är gott att äta i brist på sallad och andra grönsaker. Palmhjärta har en krispig konsistens och vi använder det på många olika sätt. Oftast hyvlar vi det i skivor och lägger in i ättikslag men ibland river vi det som en morot.

På Fakarava hade Cecilia sett hur några flätade palmblad till fat och skålar och det ville hon gärna prova på, så en dag skar vi ner ett blad från en kokospalm och lät det ligga i vattnet bakom båten så att eventuella myror mm skulle försvinna. Sedan skar vi upp det på det sätt som vi sett att de gjorde på Fakarava och Cecilia satte igång med sitt handarbete. Efter ett tag kom hon på tekniken och när dagen var slut låg korgar och lite annat färdigt på däck. 

Det bakades bröd och torkades kokos. Hyvlad torkad kokos rostar vi i ugnen och med lite salt på är det gott som snacks till drinken.

Vinden vred mot nordost och ökade. Vår ankarplats började att kännas oskyddad så vi bestämde oss för att gå tillbaka till passet för att ankra bakom ön där, som ger ett bättre skydd mot den vindriktningen. Vi fick en fin segling de cirka 10 distansminuterna över lagunen och ankrade mellan passen i bra skydd mot framförallt vågorna. Eftersom man inte kan ankra så nära land och öarna är låga har man inte jättebra skydd mot vinden. Någon dag senare var det helt vindstilla igen. På atollen sydvästra sida finns en ankring som kallas för sjuan. Den hade vi inte besökt tidigare så vi passade på att gå dit nu när vinden var svag för annars ligger man inte bra här. Eftersom det var vindstilla gick vi för motor över den spegelblanka lagunen. När vinden inte krusar vattenytan kan man se botten fast det är 25 meter djupt. Ankringen kallas för sjuan för att revet, som man ankrar bakom, ser ut som en sjua uppifrån. Eftersom det dagen innan hade blåst hårt från fel håll var ingen här och vi ankrade längst in mot revet på cirka 8 meters djup. Vattnet är så klart att man tror att det är betydligt grundare. På denna sida av lagunen finns ett par öar där den ovanliga fågelarten tuamotusnäppan (sandpiper) finns. Efter det att öarna upptäcktes i slutet av 1700-talet har katter och råttor brett ut sig och fågelarten har minskat och är nu starkt hotad. Man bedömer att det nu endast finns cirka 1 300 fåglar kvar. Vi besökte de små öarna och såg några av dem trippa omkring på stranden. Annars tillbringade vi tiden här mest med att snorkla dels bredvid båten men också på olika korallhuvuden i närheten.

Vi kunde stanna i fyra dagar innan vinden vred tillbaka till sydost och det blev dags att gå tillbaka till ankringen mellan passen igen. Att snorkla med den ingående strömmen i passet är en favoritsysselsättning och särskilt här på Tahanea där vattnet är otroligt klart. Vi hoppar i vattnet utanför passet och driver över korallerna, en helt fantastisk upplevelse. I passet finns mängder med fiskar med olika färg och form. Allt från färgglada papegojfiskar till gråa hajar av olika slag. Överallt kryllar det av liv och rörelse och näringskedjan är tydlig. Papegojfiskarna knaprar ljudligt på korallerna och i passet cirkulerar de lite större grå revhajarna nyfiket omkring. Längre in ligger de lite mindre vitfenade revhajarna och sover på fläckar av sand på botten. Bland korallerna gömmer sig mängder med små fiskar och då och då kommer en stor napoleonfisk och simmar förbi. Vi såg även stora manta rays sväva fram längs botten och med sina stora munnar suga in mängder med plankton. Längs botten simmar också groupers. På dagen simmar alla fredligt och lugnt som kompisar bredvid varandra men på natten är det annorlunda, då gäller det för alla fiskar att gömma sig för då jagar hajarna. 

Efter några veckor här på Tahanea kunde vi konstatera att atollen var lika bra som vi mindes den och att det är en plats vi verkligen kan rekommendera alla att besöka. Problemet är att det inte är så enkelt att ta sig hit.

Nu såg vi fram emot nästa sak vi hade på vår lista att uppleva. Vi vill se när groupers samlas i tusentals för att leka i Fakaravas södra pass. Något som bara inträffar under några dagar varje år vid fullmåne kring månadsskiftet juni/juli. Så med en vecka kvar till fullmåne seglade vi tillbaka till Fakarava.