Auckland – The City of Sails

När vi kom tillbaka från Sydön till Riverside Drive Marina i Whangarei märktes det att sommaren hade kommit. Dagstemperaturerna var +25 grader och träd och blommor började att slå ut. Vi började med arbetet att göra båten klar för upptagning. Vi plockade undan och städade invändigt. För att undvika mögel torkade vi av all inredning med utspädd vinäger. På däck tog vi undan så mycket som möjligt och såg till att allt var fastsatt ifall det skulle bli storm. Vi träffade också en del företag som ska göra jobb på båten medan vi är i Sverige. Vi vill exempelvis göra en ny bimini med solceller på så att vi optimerar laddningen från solen. Vi vill även ha nya dynor till sittbrunnen för de gamla har inte klarat av tiden i solen. 

I slutet på november införde Nya Zeeland obligatoriskt vaccinpass för att gå på restauranger och caféer. Man behöver även ha det för att bo på hotell och för en rad andra aktiviteter. Eftersom vi på vägen hem skulle bo på hotell och gå på restaurang i Auckland behövde vi ordna ett vaccinpass. På grund av att vi vaccinerades i Franska Polynesien så fanns vi inte i landets register och att få våra vaccindoser införda skulle ta minst 14 dagar. Vårt franska vaccinpass gällde inte i Nya Zeeland. Samtidigt började man att vaccinera befolkningen med den tredje dosen och eftersom det var 7 månader sedan vi fick våra doser var vi berättigade till att få den. Vi gick för att vaccinera oss och lyckades då samtidigt få våra första doser införda i registret. På så sätt klarade vi av att få våra vaccinpass i tid för vår avresa till Auckland och kunde checka in på ett hotell när båten togs upp på land. 

Vid vår bryggplats satt vi hårt fast i dyn varje gång det var lågvatten så när det var dags för upptagning fick vi lämna marinan vid högvatten dagen innan. Vi fick broöppning och gick längs floden en liten bit för att ankra en natt utanför Port Whangarei där båten skulle tas upp. Tidigt på morgonen körde vi in till den stora liften som smidigt och fint lyfte upp Bliss ur vattnet. Efter högtryckstvätt placerades hon i en vagga sedan plockade vi ihop våra saker och åkte till ett hotell i stan. Det kändes lite vemodigt för vi vet inte när vi kan komma tillbaka. Nya Zeelands gräns är stängd och det är ovisst när den öppnar igen.

Dagen efter gick vi en promenad hem till Anna och Arthur för att fika och säga hejdå. Kanske ses vi igen i april eller om gränsen fortsätter att vara stängd så hinner de segla iväg västerut. Vi gick även en promenad runt på stan där juldekorationerna nu började att komma upp. Vi tittade på det nya konstmuseet som börjar att bli klart och på kvällen åt vi en på-återseende-middag på ”The Quay”.

Flygresan till Auckland gick på en halvtimme och efter att ha visat våra nya vaccinpass kunde vi checka in på ett hotell mitt i stan. Tyvärr var vädret inte det bästa men vi promenerade runt i alla fall. Ibland fick vi ta skydd för en regnskur men då var det enkelt att gå in i en galleria och titta i butiker en stund alternativt så slank vi in på en bar för en drink. Auckland är Nya Zeelands enda storstad. Här bor cirka 1,5 miljoner invånare vilket är en tredjedel av landets befolkning. Längs stränderna ligger jättestora marinor och det sägs att det ska finnas 500 000 båtar här. Det är därför staden kallas för ”The city of sails”.

Nya Zeeland är en stor nation inom segelsport och när man vandrar längs kajerna ser man många kända gamla kappseglingsbåtar. Den mest prestigefyllda kappseglingen är America´s Cup som instiftades 1851. Tävlingen har alltid varit drivande i teknikutvecklingen inom segelsporten och de båtar som nu används är verkligen spektakulära med farter upp emot 50 knop. Det nyzeeländska teamet som vann 2017 års segling försvarade tidigare i år pokalen till det seglingstokiga landets stora glädje. Vi promenerade ut till Westhaven för att titta på Auckland Bridge och där har Royal New Zealand Yacht Squadron sitt klubbhus. Vi steg in och frågade om vi kunde få titta på The Auld Mug som vandringspriset i America´s Cup heter. Pokalen är det äldsta aktiva vandringspris som finns i världen och då pratar vi om alla sporter. Visst fick vi se den. En trappa upp i klubbhuset finns pokalrummet. Rummet har glasskåp runt väggarna med mängder av pokaler i olika storlekar från klubbens 150-åriga historia. I mitten mot en balustrad står den gamla bucklan i ett eget glasskåp.

Mitt i stan står Sky Tower som är ett 328 meter högt tv-torn byggt 1997. Tornet är den högsta fristående byggnaden på södra halvklotet och har restaurang och café i toppen. Uppifrån tornet har man en fin utsikt över staden. Bryggan som man kan gå ut på var stängd. Därifrån kan man hoppa bungyjump men det är inget som står på vår bucket list.

Vi är väldigt nöjda med vår tid hittills i Nya Zeeland. Det har varit jättekul att åka runt och se på landskapen och att träffa de vänliga människorna. Det har också varit intressant att lära sig om landets historia och om maorisk kultur. Vi har särskilt blivit fascinerade av dansen ”haka” som traditionellt använts för att utmana fienden men även för att välkomna en besökare eller för att hylla någon. Hade vi kunnat skulle vi göra en Haka och tacka hela Nya Zeeland för allt vi har fått se och uppleva. Se videon från ett bröllop hur den kan gå till.

Efter en drygt 30 timmar lång flygresa med mellanlandning i Dubai är vi nu hemma i ett kallt Sverige och kommer nu att ta en paus ifrån skrivandet. Vi får se när vi kan komma tillbaka och fortsätta vår resa men vi hoppas på att kunna göra det i mars. Under tiden kommer vi att försöka träffa familj, släkt och vänner så mycket som möjligt, för det är ju dem man saknar mest när man är borta länge.