Tillbaka i Nya Zeeland

När vi lämnade Nya Zeeland i mitten på december förra året hade myndigheterna precis bestämt att landets gräns skulle öppna igen i mars 2022 efter att ha varit stängd i två år. Vår plan var att resa tillbaka till båten när de öppnade i mars. Så blev det inte utan nya varianter av covidviruset skrämde de nyzeeländska myndigheterna så att gränsen förblev stängd. Vi som hade njutit av att träffa barnbarnen, familj, vänner och av julmaten började se fram emot att resa tillbaka till Nya Zeeland och få båten i sjön igen. Det gick inte trots att vi ansökte om undantag för att få komma tillbaka till vårt ”hem”. Inte ens nyzeeländska medborgare som var utomlands kunde ta sig hem.

Prognosen för att öppna gränsen flyttades fram till juli och vi började så smått att misströsta och tänka att denna säsong inte skulle bli av. Seglingssäsongen sträcker sig från maj till oktober och att komma tillbaka till Nya Zeeland i augusti skulle vara för sent för att hinna med att besöka Fiji mm på ett bra sätt. Då skulle ett bättre alternativ vara att stanna i Sverige till nästa år. Det var inte så mycket vi kunde göra åt det mer än att gilla läget och träffa barn och barnbarn samt umgås med vänner så mycket vi kunde. Vi passade även på att resa till fjällen och åka skidor och så hann vi med en sväng till en båtmässa i London också så vi hade verkligen inte långtråkigt.

I mitten på mars hölls en presskonferens där man oväntat meddelade att Nya Zeeland skulle öppna gränsen redan den 2 maj. Vi bokade biljetter på en gång och den 1 maj sa vi hejdå till familjen. Efter en lång resa var vi tillbaka i Whangarei den 3 maj. Ulla och Pelle på Loupan, som varit hemma i ett år, kom dagen efter oss och vi kände alla oss jätteglada över att vara tillbaka. Samma dag som de landade var vi alla fyra inbjudna till party i marinan. En kul tillställning men lite trötta på grund av tidsskillnaden gick vi hem ganska tidigt. På lördagen blev vi alla bjudna på en ”välkommen-åter-middag” hos Anna och Arthur på Vista.

Tyvärr hade vi några månader innan avresan fått dåliga nyheter från varvet som förvarade båten. Enligt dem hade det blivit kortslutning och batterierna hade totalt laddat ur. I mars beställde vi därför nya batterier från tillverkaren i Kina men pga covidutbrott var de försenade och hade inte kommit fram ännu. Den 5 maj sjösatte vi och gick in till Town Basin Marina mitt inne i Whangarei där vi hade bokat en plats. Där kunde vi plugga in landströmmen och få el i båten. Nu dök nya problem upp för kylen ville inte gå igång, så vi fick använda den lilla kylen i sittbrunnen så länge. Lärdomen är: Lämna inte båten, då får man problem.

När Jocke någon dag senare tog en titt på batterierna visade det sig att de inte alls var döda. Efter en lång dags laddning var de laddade igen och fungerade bra. De dyra batterierna som vi hade beställt var alltså helt onödiga. När vi pratade med varvet trodde de oss inte utan ville göra ett test med full last. Någon dag senare bar ett par elektriker ombord en stor apparat och sedan belastade de batterierna med 300 A. Efter två och en halv timmes belastning avslutade man och konstaterade att batterierna var i utmärkt skick. Ungefär samtidigt levererades de nya ”överflödiga” batterierna. Elektrikern som förklarade att batterierna var slut bör nog jobba med något annat. För varvets del blev detta väldigt pinsamt och det slutade med att de fick köpa batterierna av oss. Varvet har för övrigt misslyckats med att beställa de nya solpanelerna som vi ville ha samt lite andra saker så helt nöjda är vi inte med dem.

Några som varit jättebra är firman som sytt nya dynor till sittbrunnen. Det har verkligen blivit bra med nya gråa fina dynor som är tjockare än de vi hade. Dessutom har vi nu även ryggstöd så sittbrunnen har verkligen fått ett lyft.

Dagarna gick och vi jobbade med att få båten klar för avsegling mot Fiji. Vi fick tillbaka livflotten som varit på ompackning och kunde montera tillbaka den på sin plats. Seglen som varit hos segelmakaren kom tillbaka men tyvärr hade inte motorn till rullgenuan kommit från Tyskland där den varit på service så genuan fick vi vänta med att hissa. Nya Zeeland ligger långt bort och finns inte de prylar man behöver i landet så tar det tid. 

När man ligger i Town Basin har man nära till den stora matbutiken Pak´nSave. Här har vi varit många gånger de senaste veckorna för att bunkra. Båten är nu välfylld med allt från toapapper till vin av olika slag.

Det låter som att vi jobbat dygnet runt men så är såklart inte fallet. Vi har umgåtts med andra seglare, gått långa promenader och tagit en och annan sundowner i sittbrunnen både själva och med andra. Det börjar att närma sig vinter här på Nya Zeeland och det börjar bli kallt. På dagarna är det oftast mellan 16-18 grader ibland lite mer när solen skiner men när solen går ner sjunker temperaturen till under 10 grader så värmaren får jobba för att hålla varmt inne i båten. Vi börjar nu att längta till värmen och vill segla norrut till Fiji så fort som möjligt. Det som saknas är kylen men den är nu reparerad och ska återinstalleras på måndag (30 maj). Då kan vi börja titta efter ett lämpligt väderfönster. I slutet av maj ska cyklonsäsongen vara över men det finns ingen garanti för det. Om man vill ha en trevlig segling bör man lämna Nya Zeeland timmarna efter att en front med ett efterföljande högtryck har passerat. 

När kylen är installerad flyttar vi oss till Marsden Cove där tullen finns och när väderfönstret kommer seglar vi iväg. Troligen tillsammans med Anita och Knut på den norska katamaranen Mais Uma. Att segla de 1 200 nm från Nya Zeeland till Fiji tar en dryg vecka men vi funderar på att göra ett stopp på Minerva Reef om vädret tillåter. Vi kommer att klarera in i Fiji i Savusavu. Där kommer vi förhoppningsvis att träffa Anki och Sivert på Major Tom igen för de är just nu också på väg dit.

Hälsningar från oss på Bliss