Mamanucaöarna och västra Fiji

Ju längre söderut vi kom bland öarna i västra Fiji desto fler resorts och turister var det. Den sydligaste ögruppen som består av ett tjugotal öar heter Mamanuca och på i princip alla finns det minst ett resort. Längst upp i norra delen av ögruppen finns dock den obebodda ön Navadra som har en vacker bukt att ankra i. Ön och dess fina vita stränder används ofta för filminspelningar och då får man inte komma i närheten. Vi ankrade ensamma i viken och blev genast välkomnade av några nyfikna revhajar. Vi har inte haft så många hajar kring båten här på Fiji men nu kom de för att titta på oss. Vi tog fram våra cyklop och hoppade i för att titta tillbaka. Olivia som inte är så hajvan var lite osäker till en början men efter en stund var även hon i vattnet.

Eftersom vi närmade oss ön Monuriki där filmen Castaway med Tom Hanks spelades in ordnade vi en biokväll i sittbrunnen. Projektor och duk plockades fram och riggades upp. Filmen hade vi med oss så när det blev mörkt startade bion, tyvärr hade vi inte några popcorn. Har man inte sett den så kan vi rekommendera den som klart sevärd även om den nu har några år på nacken. Vi stannade några nätter i viken och Olivia och Jocke gjorde ett bra dyk längs vikens korallklädda kant.

Vi lämnade Navadra för att om möjligt ankra i närheten av castawayön. Vi gick sakta för motor längs med stranden där Tom Hanks blev ilandspolad. På stranden stod ett flertal skjul och massor av strandstolar. Resorten anordnar utflykter hit och det lockade inte oss alls att gå omkring bland dessa, så vi fortsatte till ön Mana istället. Här hade vi tänkt att ankra på öns norra sida för att på egen hand kunna ta oss till ”the supermarket” för att dyka. Det är en av Fijis mest kända dykplatser. Tyvärr var det både lite för djupt för att ankra och dyningarna gjorde att båten rullade mycket så vi beslöt att gå in i viken istället. På södra sidan har ön ett stort korallrev och mellan ön och revet bildas en lagun. På den östra sidan finns en smal passage där det går att åka in i lagunen. Väl inne är det drygt 10 meter djupt men vi visste inte riktigt vad djupet skulle vara i passet. Sjökortet hade ingen uppgift så vi körde sakta in igenom det. Strömmen var stark eftersom tidvattnet var på väg ner och passagen är smal så det inte helt lätt att vända om. Dessutom har passagen en 90 graders sväng på slutet. Djupet var bra nästan hela vägen in men de sista femtio meterna var spännande med bara en halv meter vatten under kölen. Väl inne ankrade vi och kunde njuta av en drink i solnedgången på en båt som inte rullade av dyningarna. Dagen efter tog vi jollen och åkte iland för en promenad. Ön används varje år för inspelningen av ”Survivor” (Robinsson) och vi var nyfikna på att se om det fanns några tävlingsplatser kvar. I övrigt så domineras ön av ett par stora resorts så nästa gång man ser på Robinsson så vet man att bakom hörnet finns restauranger och barer. Men självklart får inte deltagarna gå dit. Tyvärr var platserna där tävlingarna hålls tomma så det blev varken tävlingar eller öråd för vår del. Vi gick istället och åt en välförtjänt hamburgare med pommes frites på det ena resorten.

På vägen hittade vi ett dykcenter så vi bokade ett par dyk på ”the supermarket”.  Dykcentret hämtade upp Olivia och Jocke efter frukost för ett första dyk och visst var korallerna fina men sikten kunde varit bättre. Kanske var sikten nedsatt av den hårda blåst som varat ett par dagar. Nu är det kanske synd att klaga när sikten under vattnet är ca 20 meter något som aldrig går att uppleva i Sverige men vi är kanske lite bortskämda. Däremot så hittade vi Wilson. Se filmen Castaway så förstår ni vad vi menar.

Vi seglade vidare till Muscet Cove som är en resort och marina väl känd i seglarkretsar eftersom man varje år arrangerar en stor regatta. Här låg minst hundra båtar ankrade och det kändes trångt för oss som varit vana vid att ha vikarna nästan för oss själva men eftersom vi var i närheten ville vi såklart besöka stället.

Olivia hade beslutat sig för att använda den sista tiden av sin ledighet för att backpacka i Vietnam mm och det började därför bli dags att segla in till Vuda Marina som ligger ganska nära flygplatsen. Vi fick en bra plats i marinan och kunde tvätta av båten ordentligt med sötvatten något som vi inte kunnat göra på länge. I marinan finns en trevlig restaurang och här åt vi avskedsmiddag kvällen innan Olivia reste vidare mot Singapore. När Olivia rest kände vi att det nog var dags även för oss att segla vidare mot nästa land som skulle bli Vanuatu men först behövde vi bunkra mat.

Vi tog en taxi in till Fijis näst största stad, Lautoka, för att försöka handla det vi behövde. I staden besökte vi ett Hare Krishnatempel som skulle vara en av stadens sevärdheter. Staden myllrar av liv och rörelse och de flesta invånare har ett indiskt ursprung. Vi besökte den stora marknaden för att se utbudet innan vi gick till affären för att handla. Affärens sortiment var väldigt sparsamt och kött, grönsaker och andra färskvaror var det ont om. I stort sett var det ont om det mesta som vi ville handla men fick tag på mjölk (som vi använder till att göra yoghurt), mjöl, smör och andra basvaror. Tonic och snacks fick vi också tag i så resan blev ändå lyckad. Grönsakerna var mycket bättre och billigare på marknaden så vi gick tillbaka dit för att handla. Vi har hört rykten om att matpriserna stigit kraftigt hemma i Sverige och att priserna på grönsaker som tomat och gurka är höga nu för tiden. Som jämförelse kan vi berätta att tre stora gurkor eller ett fat tomater kostade nio kronor på marknaden i Lautoka. En fijidollar motsvarar cirka 4,50 svenska kronor. Vi besökte ytterligare en affär för att försöka köpa kycklingfileér, hamburgare eller något liknande dock utan resultat så vi åkte tillbaka till båten.

De sista dagarna i marinan använde vi till att tvätta båten och att förbereda båten för seglingen till Vanuatu. Våra vänner Andy och Carolyn på Oyster 475 Askari kom och la till i marinan så en kväll var de över hos oss på några gin & tonics. Våra vägar har korsats ett antal gånger under de senaste åren och det var kul att utbyta erfarenheter.

Dagen för avfärd började med att vi fyllde vattentanken för att sedan gå till tankstationen och fyllde diesel sedan var det bara att vänta på att tullen skulle komma. Vi hade avtalat att de skulle komma klockan tio men de dök inte upp förrän klockan var närmare elva. Vi var lite stressade över detta för inloppet till marinan är för grunt för oss när det är lågvatten. Med en halvmeter till godo under kölen kom vi ut ur marinan och satte kurs mot Vanuatu. En segling som vi beräknade skulle ta knappt tre dygn. Vi hade hört av en gemensam bekant att även den norska båten Wapiti skulle segla iväg samma dag fast från en annan marina så vi kontaktade dem och bestämde att vi skulle hålla lite kontakt under resan. Vi hade samma mål att besöka vulkanen på Tanna så vi såg fram emot att ses där. Något som blev en riktigt häftig upplevelse. Aldrig har vi stått på toppen av en vulkan som sprutar lava. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close