Till Bundaberg

Vår segling till Bundaberg skulle enligt väderroutingen på datorn ta knappt fem dygn men då var inte någon motström medräknad. Vi hade inte kollat upp hur strömmarna skulle vara utan trodde att den vanliga västgående strömmen i Stilla Havet skulle finnas även på vägen mot Australien. Det visade sig vara fel för här möts ett par strömmar och på västsidan av Nya Kaledonien och halvvägs till Australien hade vi nästan en knops ström emot oss. Vindarna var svaga det första dygnet men eftersom vinden var sydlig och alltså från sidan så gick det skapligt ändå. På natten mojnade vinden helt och vi fick rulla in våra segel och gå för motor ända till eftermiddagen dagen därpå.

När vi skulle rulla ut seglen igen började hydrauliken att krångla, för att efter ett litet tag ge upp helt och hållet. Efter att ha kollat diverse säkringar och andra enklare felsökningar rullade vi ut resterande delen av seglen manuellt. Prognosen lovade måttliga vindar så det skulle inte vara någon fara för att vi plötsligt skulle ha för mycket segel ute. På kvällen fick vi besök av en trött fågel som slog sig ner på jollemotorn för att vila. Där satt han hela natten och höll oss sällskap. På morgonen dag tre ramlade han av när en större våg träffade oss och då flög han vidare. Den tredje dagen fick vi en fin halvvind i cirka sex m/s. Hemma på fjärden är den vindstyrkan ganska behaglig men på havet är det ofta för lite. De större vågorna gör att seglen inte står bra utan slår fram och tillbaka när båten rullar. Nu med vinden från sidan var det ganska okej och vindstyrkan räckte precis till att hålla seglen still så vi kunde få en skaplig fart. Tyvärr bromsade motströmmen oss så det kändes litet segt. Vi sysselsatte oss med att förbereda oss för Australien. Vi hade provning om Vegemite är godare än Marmite. Jocke minst illa om Vegemite och Cecilia minst illa om Marmite så det blev oavgjort. Sedan lyssnade vi på Australiensisk musik, Allt från Midnight oil till INXS och Kylie Minogue.

På det fjärde dygnet började vinden sakta att öka för att på kvällen vara uppe i cirka 10 m/s samtidigt som den vred lite akterut vilket var bra. Eftersom vi inte kunde rulla in seglen med ett tryck på en knapp valde vi att för säkerhets skull rulla in en del av storen manuellt innan det blev mörkt. Det var ett bra beslut för under natten ökade vindstyrkan för att på morgonen vara uppe i cirka 15 m/s med byar upp till 18 m/s. Även våghöjden ökade på till cirka 4 meter så nu gick det undan och vi höll en fart på ungefär 8,5 knop i snitt med toppnoteringar periodvis på över 11 knop. Skulle vi haft en knapp att trycka på skulle vi nog ha rullat in några varv på genuan men att gå fram för att manuellt rulla in genuan i den höga sjön kändes inte bra. Vi visste ju att mitt på dagen skulle vi runda Frazer Islands norra udde och då få sjölä den sista biten in till Bundaberg. När vi passerade ett par grundare områden blev sjön under ett tag riktigt stökig. De grundare områdena var över 300 meter djupa men djupet runt omkring är över fyratusen meter så när de enorma vattenmassorna tvingas uppåt händer det grejer även på ytan. 

Vi rundade Sandy Cape och vågorna började att lägga sig ju mer sjölä vi fick bakom Frazer Island. Innan vi skulle svänga in i kanalen mot Bundaberg kunde vi släppa ut på genuan och Jocke gick fram och vevade in den manuellt och därefter rullade han även in den sista biten på storen och så gick vi för motor in i den prickade leden. Vi ankrade vid 13-tiden utanför Bundaberg Port Marina. Seglingen tog fem dygn och några timmar så helt fel var inte väderroutingen ändå. Tyvärr stängde kontoret klockan tolv för det var lördag så vi kunde inte få en bryggplats. Eftersom vi kom från ett annat land fick vi inte gå iland eller ha kontakt med någon. Dagen därpå fick vi komma in till en bryggplats men fortfarande fick vi inte gå iland inte ens på bryggan så marinans personal fick lägga fast linorna. En stund senare kom den första delegationen från tullen. Australien är bland de hårdaste länderna att klarera in i vilket man även kan se på tv i programmet ”Australia Border Force”. De första som kom var två tullare med en hund. Vi fick ställa oss på fördäck medan hunden och tullarna sökte igenom båten efter narkotika. När de var nöjda kom två andra tullare ombord och medan den ena satt med Jocke i sittbrunnen för att gå igenom alla papper som ska fyllas i gick den andra igenom båten. De var trevliga och gjorde sitt jobb på ett jättebra sätt. När de var klara var det dags för den beryktade kontrollen av Biosecurity. De kollar allt som finns i kyl, frys och skafferiet mm och slänger utan pardon sådant som inte får föras in i landet. Vi blev inte av med så mycket eftersom vi hade koll och inte hade handlat för mycket av det otillåtna. Men några överblivna vitlökar och en jordnöt med skal blev vi av med. Dessutom tog hon både soppåse och dammsugarpåsen men det gjorde inte så mycket. Hon kontrollerade även de korgar av palmblad som vi hade med oss så att det inte fanns småkryp i dem och de snäckor vi samlat blev granskade, men alla sorter var tillåtna. Vi har hört att en eventuell ”timber inspection” är många seglares skräck. Vi vet inte om det beror på att vår inredning är gjord av teak eller om båten är relativt ny men för oss blev det bara ett antal frågor om vi sett några skadedjur eller om vi hade några andra träbitar ombord som stod på deras lista över riskmaterial. När hon var nöjd var vi inklararerade i Australien och kunde byta ut den gula Q-flaggan mot den australiska under styrbords spridare därefter fick vi ta våra första steg på australisk mark. Senare pratade vi med vår grannbåt som varit där i en vecka och fortfarande höll på att återställa båten efter timber inspection. Han hade fått packa ur halva båten och skruva bort olika delar innan de var nöjda. Vi vet även bekanta som sprayat båten med Radar dagen innan ankomst för att inte eventuella småkryp ska krypa fram vid fel tillfälle.

Narkotikahunden på besök

Glada för att vara framme gick vi för att ta varsin fish & chips och öl och för att hälsa på hos den svenska båten Spray som låg på bryggan bredvid. Elisabeth och Karl-Axel har vi tidigare följt via nätet men inte hunnit ikapp. I Nya Zeeland låg deras båt på land när vi var där och vi hann aldrig träffas men nu var det äntligen dags. Efter kaffe ombord på Spray blev det en lång sundowner på Bliss för vi hade så trevligt och hade mycket att prata om.

Vårt matförråd var nu slut och vi tog cyklarna till Burnet Heads en kilometer bort för att handla. Längs vägen satt skyltar som varnade för kängurur och en stund senare kom ett flock kängurur hoppande över vägen. Det var särskilt kul för Jocke att se eftersom det var första gången han såg vilda kängurur.

Läckaget syntes bara när man körde motorn

Vi hade bokat upptagning en vecka senare och tiden fram till dess arbetade vi med att göra båten klar för att lämnas ensam under några månader. Vi tvättade av allt salt utvändigt plockade bort allt löst på däck och tog bort bimini mm. Invändigt tvättade vi av alla ytor med vinäger så att inget mögel ska börja växa och så packade vi för hemfärden.

Jocke felsökte hydrauliksystemet och fann att det var för lite olja i systemet. Han letade överallt utan att hitta något läckage. Pelle som tagit bussen in till Bundaberg fick tag på hydraulolja av rätt kvalitet och när vi fyllde på fungerade allt bra igen men efter en stunds provkörning märkte Jocke att en slangkoppling under däck i ankarboxen läckte och oljan rann ut. Slangarna måste bytas ut när vi kommer tillbaka till Australien för de går inte att laga på plats. En annan syssla var att planera och få kontakt med företag som skulle kunna hjälpa oss med de grejer som behövde fixas. Jollemotorn var ju ett problem så den ville vi få in på service och så ville vi få till de där solcellerna på biminin som de inte lyckades med på Nya Zeeland.

Dagarna gick åt för arbete men vi hade även tid för lite socialt liv. Ulla och Pelle på Loupan kom tillbaka till båten från Sverige och tillsammans med dem var vi på sundowner hos Spray och i slutet på veckan var vi på sundowner hos Loupan. Ett par dagar tog vi ledigt och gjorde cykelutflykter. Vi hade hört av Elisabeth och Karl-Axel att det fanns fåglar som attackerade cyklister och de hade satt på fågelskydd på sina hjälmar. De första gångerna vi cyklade hände ingenting men när vi cyklade lite längre ner till Bargara blev Jocke attackerad av en kamikazefågel som störtdök flera gånger och försökte hacka honom i huvudet. Vi cyklade till Bargara senare för att äta lunch med Spray och Loupan och då hände samma sak igen. I Australien är det lag på hjälm när man cyklar och nu förstår vi varför.

En kväll var det fest för seglare som deltog i en eskadersegling som Loupan och Spray seglat med. Vi hade hört att vi skulle kunna få komma med på festen om vi betalade. På gräsmattan utanför blev alla välkomnade med en aboriginsk ceremoni med musik från en digeridoo samtidigt som vi fick gå igenom en vit rök från eukalyptusblad för att renas och välkomnas till Australien. En fotograf från den lokala tidningen var där och tog bilder. Tyvärr blev vi inte insläppta på festen för det gick inte att efteranmäla sig så det fick bli ett glas vin i sittbrunnen för oss men dagen efter var Ulla, Pelle och vi med på ett stort uppslag i den lokala tidningen.

På måndagen den 14:e november var det dags för upptagning och allt gick fantastiskt smidigt med marinans fina stora kran. Efter avspolning med högtryckstvätt blev Bliss körd till avställningsplatsen och marinans personal monterade de extra stöttorna och spännband som försäkringsbolaget krävde för att försäkra båten. Bundaberg ligger inom cyklonområdet men har inte haft en cyklon på över 75 år men man vet ju inte hur det blir i år. 

Vår seglingssäsong var över för denna gång. Vi har seglat 3 700 distansminuter, besökt 5 länder och upplevt otroligt mycket, bland annat att stå på toppen av en aktiv vulkan. I januari 2020 slussade vi ut ur Panamakanalen och kom ut i Stilla Havet. Nu, nästan tre år senare, har vi tagit oss över till andra sidan. Inte den rakaste vägen utan en väg full av minnen och upplevelser. Stilla havet har varit fantastiskt och uppfyllt våra förväntningar på alla sätt. Har man möjlighet ska man absolut ta sig hit, helst med egen båt.

När båten stod i tryggt förvar tog vi bussen in till stan och tog in på ett hotell för att några dagar senare starta vår roadtrip till Sydney med hyrbil. Mer om det i kommande inlägg.

Vår rutt under tre år i Stilla Havet

6 reaktioner till “Till Bundaberg

  1. Kul att läsa, som vanligt 🥰 och jag är glad jag kunde hälsa på en liten stund på er långa resa i Stilla havet 🙏
    Längtar tills vi ses snart ❤️

    Gillad av 1 person

  2. Så intressant och kul att segla med er. Ser fram emot att mönstra på snart igen.
    Njut av Australien, jag hänger med 🙋‍♀️🤗

    Gillad av 1 person

  3. läser fortfarande om er med stor behållning. Go West!

    Gillad av 1 person

    1. Roligt att höra! Om du ska gå så ses vi i stadshuset på 175 års jubileumet.

      Gilla

  4. Såå roligt att läsa. Riktig högtidsstund att ta del av.

    Gillad av 1 person

    1. Tack, roligt att höra. Det kommer två inlägg till innan jul. Ingen segling men om våra äventyr på land. God Jul till dig från oss.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close